Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska jag överge mina barn?

/

F.d pappa står i valet om han ska kämpa för sina barn eller släppa taget.

Annons

Jag har nu kommit till ett vägskäl i livet, som för all framtid kommer att få konsekvenser, inte bara för mig utan för hela min omgivning, framförallt för mina underbara barn.

Jag har under flera år kämpat för att få träffa, möta, prata och krama mina barn. Men då en personlighetsstörd mamma inte vill att barnen ska ha någon kontakt med mig så blir det totalt omöjligt att ha någon som helst kontakt med barnen utan hjälp.

Hjälpen har jag envist trott att jag kunde få från socialtjänsten i Gävle, men någon kunskap om personlighetsstörningar finns inte på socialtjänsten. Så personlighetsstörda, lynniga, falska, manipulativa, elaka, trasiga människor helt utan empati kan härja fritt i socialens lokaler.

Konsekvenserna för mig är bland annat upprepande förnedrande anklagelser i både tingsrätten och på socialkontoret, men framför allt har jag mist mina barn. Ju mer jag kämpar för mina barn desto mer får mina barn lida.

Som i de flesta fall i en vårdnadstvist där det förekommer personlighetsstörningar så vänds barnen mot den andra föräldern med alla tänkbara sjuka metoder. Vilket till en början kan verka ganska harmlöst, kanske slutar barnen ringa, vågar inte säga hej när man träffas, tar öppet avstånd från halva sin släkt och så vidare till den dag barnen säger ”Jag hatar dig”.

Där är jag nu. Så nu står jag i ett vägskäl om jag ska släppa mina barn så att de slipper sin pappa, eller om jag ska fortsätta kämpa för det jag vet är rätt.

Men då socialen representerar samhället, så säger samhället att ”skit i dina barn” endast på grund av socialens inkompetens om dessa inte allt för ovanliga problem.

f.d pappa

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons