Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skaparbyn öppen igen!

Skaparbyn är öppen igen. Förtjänsten är Marie Norlén-Smiths och Stefan Öhrmans, de tar emot på trappan trots att torsdagsmorgonen bjuder skyfall, men Erskinehuset är lika frikostigt, hemtamt som vanligt. Vi dricker kaffe i soffan.

Annons

 

– Det finns de som vill driva verksamheten i ett styrelserum, säger Stefan Öhrman. Vi ville bara öppna upp stället, om det händer något så händer det här!

Lika olika som de är till sättet – Marie, dröjande och tankfull, Stefan, spontan och pratig – lika brokig bakgrund har de: Hon flyttade, efter 30 år som både affärskvinna och frilansjournalist i London och Aten, tillbaka till Sverige och Hedesunda för fem år sedan. Han har varit allt från yrkesmilitär till kock och mäklare, i dag arbetar han som mentalvårdare och fotograferar den tid som blir över.

De tycker båda att de ”halkat in” i verksamheten på Ön, hur den skulle kunna växa känns lika öppet som husen i dag, säger de, men berättar hur de båda lärde känna Birger för inte så länge sen och genast samsades i kärleken till Skaparbyn, hon behövde en praktikplats, han blev ”byfogde”, som beskrivs som ett slags intendent utan pretentioner, och de fick styrelsens tillstånd att hålla byn öppen i sommar.

För det är det som är det viktiga nu, betonar de: Öppenheten.

– Vi har öppet hus varje dag hela sommaren, säger Marie. Det är en prövoperiod, sen får vi se. Vi vet inte vad som händer, men nu händer det en hel del...

På fredagarna har man fått igång programpunkten Filosofiska/Kulturella rummet, här har Marie föreläst om ”Nalle Puh och filosoferna”, man har spelat George Harrisons och Ravi Shankars Bangladeshkonsert och i kväll fortsätter man på samma tema med ”East & West, Yin & Yang – Harrison & Shankar”, en inspelning och ett samtal med och om musik.

– Vi prövade konceptet förra fredagen och hann då bara med halva konserten. Det blev kraftfullt. Alla ville ha en fortsättning, säger Marie.

Tanken är att öppenhet ska gälla även programmet som inte läggs längre än en vecka i förväg, för att också kunna ta upp aktuella ämnen. Torsdagarna har vikits till musikmeditation, lördagarna till yoga för de vuxna och ponnyridning för barnen under tiden.

Alla åldrar ska vara välkomna till Skaparbyn.

Lika viktigt är att verka i Birger Forsbergs anda, upprepar de båda gång på gång, att fortsätta prata med honom, fortfarande konvalescent efter sin hjärnblödning, och föra hans briljanta idéer vidare:

– Vi frågar oss hela tiden: Vad skulle Birger göra, vad vill han med det här, säger Stefan. Det är nästan som om något organiskt vuxit fram mellan oss. Och så Erskine, hans ande finns ju ständigt här!

De berättar hur de samlar namn och telefonnummer på alla besökare som dyker upp med idéer.

– Det har kommit folk från Tyskland, Danmark och Holland, säger Stefan.

– Häromveckan kom två damer från Borås som skulle öppna en vävstuga där och ville ha lite inspiration.

Sen berättar han om när skulptören Ulla Viotti kom förbi på hemväg från utställningen i Wij:

– När hon kom in i huset, stannade hon upp och utbrast: ”Den här skulpturen kan man inte bara gå in i, man kan ha verksamhet i den också!”

– Och folk som kommer hit de fotograferar och fotograferar, de fungerar som ambassadörer för stället, säger Marie.

Vävningen då?

– Det blev inga kurser i år, säger Marie. Men vi önskar att gamla vävare, som vävt med Birger, ser det här och kommer ut och engagerar sig. Den idé Birger förde vidare här är så stor, pedagogiken, hur vävningen gör att vi använder båda hjärnhalvorna.

– Men fokus enbart på vävningen är för smalt, säger Stefan. Kanske är det möjligt att starta något för barn även på andra lov, keramik och folkmusik, så vi får en kontinuitet i verksamheten.

– Och vi vill ha fler idéer, skriv det!

Eller kurser i engelska och svenska, föreslår jag Marie som behärskar båda språken – hon har just skrivit klart sin första bok på svenska med arbetsnamnet ”Invandrare i mitt eget land” och har tidigare gett ut en på engelska.

Hon ser lite lockad ut, men berättar att hon försökte dra igång en skrivarkurs förra sommaren, men inte ens fick annonsera på biblioteket i Gävle:

– De sa att det måste stå en organisation bakom...

Sen säger hon att de också vill skänka en tacksam tanke till alla de människor som arbetat på Ön:

– Man märker vilket starkt varumärke Skaparbyn är, det finns en enorm goodwill för stället och den bara ökar.

– Överlever vi den här sommaren så finns det mycket att göra sen!

” Vi frågar oss hela tiden: Vad skulle Birger göra? Det är som om något organiskt vuxit fram mellan oss. Och så Erskine, hans ande finns ju ständigt här!”