Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skolan åter till staten!

Annons

1991 kommunaliserade dåvarande skolministern Göran Persson, mot lärarnas vilja, den svenska skolan. Trots att det redan då var känt att kommunerna inte hade förutsättningar att klara undervisningsuppdragen. Beslutet har av många debattörer beskrivits som den enskilt sett största katastrof som drabbat den svenska skolan.

Det var, när beslutet att kommunalisera skolan fattades, också klart uttalat att staten skulle ta ett omfattande ansvar för finansiering och en likvärdig skola över hela landet. Det var tanken. Så blev det inte.

I verkligheten lämnade staten tämligen omgående de kommunala skolorna att klara sig och sin finansiering bäst de kunde. Det ledde bland annat till att allt fler lärare utan behörighet anställdes och lärarutbildningen reformerades så att läraryrket fick en betydligt lägre status än vad det är värt.

I dag ser vi dagligen bevis på att den kommunala skolan inte fungerar. Kunskapskurvan faller, vilket har bevisats i en rad internationella och nationella undersökningar. Oacceptabelt många elever lämnar gymnasiet utan godkänt i kärnämnena svenska, engelska och matematik.

Globaliseringsrådet, som tillsattes av regeringen strax efter valet 2006 med särskild uppgift att titta på det svenska utbildningssystemet, har bland annat konstaterat att det finns stora skillnader i kommunernas förmåga att finansiera skolan. Stora och rika kommuner kan satsa mer än 50 000 kronor per år och elev på undervisningen i grundskolan. Mindre och fattigare kommuner däremot ligger strax över 30 000 kronor.

Det säger sig självt att detta innebär elever sett över hela landet inte får samma förutsättningar i skolan. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Alla elever ska givetvis ha samma stöd av sina kommuner över hela landet.

Nu har Lärarnas riksförbund låtit göra en undersökning av hur kommunerna hanterar de skolplaner de enligt skollagen är skyldiga att upprätta. Resultatet presenterades av Lärarnas ordförande Metta Fjelkner och styrelsemannen och industrimannen Carl Bennet på DN.debatt häromdagen.

Resultatet visar att de kommunala skolplanerna är tämligen meningslösa. En del kommuner struntar i att upprätta skolplaner och bryter därmed mot lagen. Någon har slagit ihop skollagen med planen för socialtjänsten. Andra planer är helt obegripliga. Tid, och därmed pengar, läggs på dokument som ingen bryr sig om eller som är helt obegripliga.

Mycket tyder på att kravet på skolplaner kommer att slopas i det förslag till ny skollag som snart kommer att presenteras. Men den hittillsvarande ordningen visar ändå på hur illa kommunerna klarar ansvaret för de kommunala skolorna.

Den enda slutsats man kan dra av detta är att skolan måste föras åter till staten. Bara med staten som huvudman kan lärare och elever garanteras likvärdiga, och därmed rättvisa, förutsättningar oavsett var någonstans i landet skolan ligger. Den slant som satsas på eleverna ska vara densamma överallt!

GD 13 JUNI 2009