Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skönt att få veta

Annons

Jag har bläddrat igenom gamla bilder då och då, speciellt nu när jag har lagt allt jag sparat på tidningen i kartonger som jag har packat upp hemma.

Att titta på gamla bilder väcker minnen. Och o-minnen. Det vill säga, man kommer inte ihåg vilka det är på bilderna.

Bland fotografierna från min tid på Aftonbladet på slutet av 60-talet och början av 70-talet finns en bild som skulle kunna vara komprometterande. Jag sitter i knät på en ung man och vi pussas. Vem han är minns jag inte. Det måste ha varit en kollega som sedan inte gjort sig speciellt bemärkt i vårt yrke.

Förra lördagen var jag i Stockholm.

För fem år sedan bildades något som kallas Halvmiljonklubben. Det var några driftiga före detta kolleger som tyckte att vi som jobbade på Aftonbladet när upplagen steg över en halv miljon exemplar per utgivningsdag borde bilda klubb.

Sagt och gjort.

För fem år sedan bjöd de in till stort möte med fest i Stockholm. Väldigt många kom och det var kul att träffa gamla vänner. Därefter har jag inte haft möjlighet att åka på de årliga träffarna. De har alltid ägt rum under Allhelgonahelgen och då brukar jag vara ute och resa. I år kunde jag, för mötet var helgen efter. Jag kunde heller inte motstå för på programmet, före middagen, skulle Ruffa Alving berätta om sin mamma Bang. Dessutom skulle Anette Kullenberg berätta om journalisten Marianne Höök som hon skrivit en bok om.

Ruffa träffade jag ibland på den gamla goda tiden och tack vare henne fick jag också träffa Bang. Jag minns en nyårsafton då vi tittade upp till Bang och hennes livspartner, som i Bangs kåserier kallades Viran, i verkligheten hette Loyse Sjöcrona men som bara kallades Ossen. Det var Ruffa som gav henne det namnet som liten när hon inte kunde uttala Loyse. Vi blev bjudna på ditten och datten. Det var så paret firade sina nyårsaftnar, alltså snittar med rysk kaviar och gåslever. Inte undra på att familjen ibland hade ont om pengar, med sådana vanor. Jag fick också vara med på en kräftskiva på landet. Mycket trevligt.

Men det var egentligen inte det jag skulle berätta om. Bland de 33 gamla murvlarna på mötet i Stockholm kände jag plötsligt igen ett ansikte. Visserligen hade personen åldrats, hade litet hårväxt i ansiktet och mindre på huvudet.

Men det var ju han som jag pussade på bilden! Jodå, han hade också samma bild och kunde berätta att den togs när Mia Adolphson invigde sin nattklubb i Stockholm. Det hade han skrivit på baksidan.

Björns stora dröm var att bli skådespelare så han hade lämnat journalistyrket rätt snart. Skådespelarkarriären blev heller inte vad han hade önskat. Någon dramatenskådis blev han aldrig. Så när rollerna uteblev hoppade han på en utbildning till busschaufför. Och det försörjer han sig fortfarande på.

Så skönt att få veta! Nu slipper jag undra.

KERSTIN MONK

Krönikör