Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skugga och kropp

Annons

När Film Gävleborg presenterar sitt sommarprogram visar det sig att alla medverkande videokonstnärer på något sätt har anknytning till Gävleborg.

I samband med 2009 års videokonstfestival upptäckte man att materialet var så rikt att man utan svårigheter kunde hitta endast lokala förmågor att presentera vid videostationerna i länet. I Gävle återfinns stationer på Silvanum och strax innanför sjukhusets entré.

Kristin Wiking, 22 år gammal, inleder med två personliga och genomarbetade filmer på sammanlagt en dryg minut.

Den första filmen visar hur ett stort antal lådor, vikta av tidningspapper, prasslande och knastrande kryper över varandra i ett i övrigt tomt rum. Vem som vikt vet varken vi eller lådorna själva, som knappast heller bryr sig. I Wikings andra film kämpar en människa tappert med sin skugga, urklippt i papper, som bryter mot alla skuggors regler och agerar på eget bevåg. Wiking visar på ett enkelt och mycket fint sätt hur komplicerat det kan bli när vi måste kapitulera och tvingas följa vår egen skugga.

Sara Lundbergs film Cords (hear us and have mercy) är något så ovanligt som en film som tackar både Kungliga Konsthögskolan och Karolinska Institutet i sina eftertexter.

Med hjälp av ett digitalt endoskopi har Lundberg filmat fyra sångares stämband då de sjunger ett stycke ur en katolsk mässa. Inledningsvis känner jag att det här kommer att bli klyschigt.

Hela den här kroppen-är-grotesk-men-ändå-vacker-grejen kan lätt bli lite genant, men Lundberg gör det så jäkla bra, så till slut sitter jag där i alla fall och tänker helt förtjust att, åh, kroppen är allt bra grotesk, men liksom ändå så vacker!

Tina Hemmingsson