Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alltid med kniven i bältet

/
  • – Det är en otrolig hobby att skapa. Man får så mycket tillbaka.
Ralph Öberg, träsnidaren, fyller 70 år idag och har inga tankar på att lägga av.
  • En skalad björkkvist blir en svanhals som sedan sätts i en barkbit. Med kortare hals blir det en and, en bark­and.

Snidare, slöjdare, snickare – i dag fyller en genuin hantverkare och Gävleprofil 70 år.

Annons

– Kom jag måste visa dig verkstan, säger Ralph Öberg när jag möter honom hemma i Strömsbro.

Trädoften slår emot oss i dörren. Mitt på golvet står en täljhäst, en pall att sitta gränsle över där trästycket kan fästas. Hjälpkärra kallar Ralph det. Här finns snidade verk, mest med mänskliga drag, men också minihästar som är en avbild av Berta och miniversioner av Gävlebocken.

Med några enkla tag med kniven på en barkbit och en björkkvist gör Ralph en svan eller en and. Det går på en minut.

Utanför finns flera av hans alster. Just nu håller han på med ett ansikte som han huggit ut med yxa. Den tekniken har han lärt av mäster själv, Per Nilsson Öst. Fortfarande träffas Pelles pojkar, Ralph och tre andra slöjdare, varje tisdag i Per Nilsson Östs ateljé i Gamla Gävle trots att Per är borta sedan en tid.

Ralph Öberg utbildade sig först till kock samtidigt som han drömde om att bli bonde. Men det blev varken eller. I stället blev han snickare, hade egen firma och jobbade på byggen. Han timrade lekstugor och friggebodar.

– Jag försökte försörja mig så, säger han.

Han har också provat på att vara lärare på hantverkslinjen på Polhem ett år, och på Naturskolan i Hille. När Gerdaprojektet drog igång blev han en av många som jobbade frivilligt.

– Jag gick faktiskt en ettårig båtbyggarutbildning där, berättar han. Det var då vi byggde Gerdas skeppsbåt.

Sedan dess har Ralph Öberg också en verkstad på Gerdavarvet. Den är större och har fler verktyg och snickerimaskiner än verkstan hemma.

Snidandet är på heltid. Det finns alltid tid att sätta sig i verkstan och kniven sitter i bältet, trots knivförbudet.

– Är det fint väder lägger jag lite smågrejer i ryggsäcken och åker ut i skogen. Där kan jag sitta och tälja och utveckla mina tankar, säger han.

Han berättar om ett landstingsprojekt där kvinnor som bränt ut sig fick träffas i grupp och prova på att snida. De fick börja med att göra sin egen kniv och hur de under träffarna alltmer öppnade sig och långsamt blev bättre. Flera klarade av att gå tillbaka till jobbet.

– Jag mötte en av dem utanför sjukhuset. Hon kastade sig om halsen på mig och sa att det var den bästa tiden i hennes liv. Hon hade kunnat gå tillbaka till jobbet.

Under några somrar hade Ralph Öberg kurser för barn där de minsta var fyra-fem år. De fick lära sig att hantera en kniv och prova på att slöjda. När det var för fint väder för att komma på kurs åkte Ralph till badstranden och lät barnen prova på där.

– Kniven är det äldsta redskapet vi har, säger han. Den har utvecklats och jag vill bära traditionen vidare. Den är inget mordredskap som den har blivit nu för tiden.

Även om snidandet tar all tid numera har Ralph Öberg faktiskt spelat golf. Men det tog så lång tid, först att gå rundan och sedan att prata med alla efteråt. Så det slutade han med. Under många år seglade han, först en J10 som han seglade ensam och sedan en klassisk folkbåt. Den har han kvar även om den stått på land de senaste åren.

Snidandet och träet tänker han inte sluta med. Den gärningen blir livslång.

Mer läsning

Annons