Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fyller 70 men nu har Bo firat färdigt

/
  • Bo har utsikt över hela havet och nu kan han bara njuta. I dag fyller han 70 år, men har inga planer på att fira.
  • Här intervjuas Bo Stenbäck av Monica Sjöqvist från Hamrånge företagarförening.
  • Tidningarna skrev i juni 2000 att bland annat poliser åt billigare på Hagsta krog. Bo Stenbäck, då ägare till Hagsta krog, och personalchefen Lena Wigren, tyckte det var självklart att ge stamgäster rabatt.

Han är mannen som aldrig tyckt att det varit tråkigt att gå till jobbet och som alltid gör saker till 100 procent, annars får det vara. I dag fyller Bo Stenbäck 70 år och har inga planer på att fira. Det fick räcka med 50 och 60.

Annons

Han har gjort en rejäl resa genom livet från uppväxten som Brynäs till framgångsrik företagare.

– Det är en enorm resa och den är jag tacksam över, säger han. Det gäller att inte glömma sina rötter.

Egentligen är det ett under att Bo Stenbäck lever. När han var tio år gick han och sex andra pojkar genom isen en januaridag utanför Gävle varv. Två av hans kamrater drunknade och själv räddades han i sista stund av några äldre pojkar som paddlade ut i en eka de slängt i sjön. På land stod flera hundra vuxna och ingen gjorde någonting.

– Det började med en kille som cyklade igenom isen, berättar han. Vi skulle kolla om hans klocka hade klarat sig och ställde oss på samma isflak som välte. Tre av oss blev kvar i vattnet men mig fick dom upp. Jag minns att jag tänkte att om jag drunknar får jag skällning av mamma.

Hans mamma fick höra att sonen låg kvar i ån och sprang barfota ner till vattnet lagom för att se ambulansen åka i väg. Väl uppe på sjukhuset låg Bo medvetslös bredvid de båda andra pojkarna som var döda.

– Mamma blev aldrig människa mer. Hon blev helt knäckt, säger han.

Kurt Hellman och Dick Simpson heter de två, då 14-åriga pojkar, som paddlade ut och drog upp honom. Under alla år har de inte träffats och inte pratat om händelsen till för drygt ett år sedan. Då samlades de och pratade ut – ett tårfyllt möte för alla tre. 1952 när dramat skedde fanns ingen krishjälp för de drabbade. Bo berättar att doktorn rådde hans föräldrar att inte prata om händelsen och när han frågade efter sina kamrater sa doktorn att de hade åkt hem, inte att de drunknat.

– Fan, vilken bragd de gjorde, säger han om sina räddare.

Händelsen har följt honom genom åren och kanske varit bidragande till många framgångar i livet. Men det ligger mycket hårt arbete bakom allt. Bo Stenbäck ville inte bli ingenjör som alla andra 40-talister utan blev verktygsmakare och jobbade bland annat på Skoglund & Olsson.

Men han sadlade om, tog trafikkort och började köra långtradare. Efter en tid köpte han en lastbil och sedan en till. Åkeriet hörde till Lastbilscentralen som sedermera blev Movag. Under sina körningar med pappersmassa till Sundsvall stannade han ofta vid E4-baren i Hamrånge och åt.

– Jag kom bra överens med ägaren och en dag frågade hon om jag inte skulle köpa stället.

Bo Stenbäck slog till, sålde sitt åkeri och började servera mat. Redan då visste han att nya E4 skulle byggas och hade idéer. Han stegade upp på kommunen och ville få köpa marken kring den planerade trafikplatsen vid Hagsta. Han lovade bygga vägkrog, livsmedelsaffär och bensinmack. Inte alla kommunens tjänstemän tyckte det var en bra idé. Men PO Sandqvist gav honom sitt stöd och han fick köpa 92 000 kvadratmeter.

Precis där den nya vägkrogen skulle byggas låg ett gästgiveri i mitten av 1600-talet. Där fanns tre olika rum, ett för varje stånd.

– Thorolf Hedlund ritade. Han fick i uppdrag att rita ett vikingahus som skulle vara handtimrat och innehålla tre rum. Och det gjorde han. Alla bensinbolag ville in och det blev Shell som fick flytta in i landets första handtimrade mackbyggnad.

Hagsta krog blev en succé trots att vissa belackare på kommunen spådde en snar konkurs. Verksamheten växte snabbt och när det var som mest hade paret Stenbäck över 60 personer anställda på heltid och en hel massa deltidare, speciellt på sommaren.

– Det blev nästan för mycket. Vi jobbade båda i företaget och sågs aldrig. Vi kunde aldrig ta ledigt på sommaren när det var högsäsong.

Men sommaren 2001 blev Bo Stenbäck uppringd av Svenska Shell. Route 66 ville köpa vägkrogen. Nyåret 2002 var affären klar.

Trots den tragiska olyckan som liten har Bo Stenbäck alltid bott vid havet och alltid längtat dit. Han har ringt folk, han har frågat och till och med ibland blivit osams med några i sitt sökande. Men till sist hittade familjen ett gammalt fiskarboställe långt in i Bönaviken där sjöboden var k-märkt. Ägaren ville sälja bara han slapp röja ur allt.

– Det blev ett himla liv när jag började riva, säger han, men jag fick tillstånd att bygga något likvärdigt.

Men något torn fick han inte tillstånd till. I stället blev det ett burspråk nere och en fantastisk övervåning med utsikt över hela havet. Nu kan han bara njuta.

– Jag har träffat rätt folk i livet och har haft en familj som alltid stöttat mig, säger pojken som en gång var Brynäs första nyckelbarn.

Bo Stenbäck

Det är ett under att han faktiskt kan fylla 70

Jag minns att jag tänkte att om jag drunknar får jag skällning av mamma.

Mer läsning

Annons