Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans vägrar sluta jobba

/
  • Redan som sexåring gjorde Hans Wahlgren filmdebut. Sedan dess har det rullat på med en mängd revyer, teaterföreställningar och filmer.

Under åren har det blivit många filmer, farser och revyer för Hans Wahlgren. Och jobben fortsätter att strömma in.

– Jag har alltid haft svårt att tacka nej, säger han.

Annons

För närvarande är det främst två uppdrag som sysselsätter Hans Wahlgren. Det ena är den egna föreställningen När schlagern slog, som består av material från 1940-, 50 och 60-talen. Det andra är dubbningar till tecknade filmer och dataspel.

– Jag gillar att arbeta. Men i går gjorde jag några figurer med ganska starka röster. Jag var lite förkyld så när jag vaknade i morse lät jag som en stenkross, förklarar han.

I över 70 år har han varit skådespelare och än är det inte slut. På sätt och vis kan man säga att han är född in i yrket. Både mamma Nina Scenna och pappa Ivar Wahlgren var skådespelare. Även morfar Gustavo Scenna, som invandrade från Italien i början av 1900-talet, brukade uppträda som musiker.

– Jag brukar säga att jag aldrig gått till teatern. Jag har bara aldrig kommit därifrån, säger Hans Wahlgren.

Artistarvet har som bekant förts vidare både till barn och barnbarn. Vid det här laget torde klanen Wahlgren-Schollin vara Sveriges mesta skådespelarfamilj.

Jämfört med din hustru, Christina Schollin, dina barn och barnbarn är du minst känd. Hur känns det?

– Ja, så är det. Jag har inget behov av att vara offentlig, men av någon anledning brukar de aldrig nämna mig i recensionerna. Vi var sex personer i ensemblen när vi spelade Bruden som visste för lite. De nämnde alla utom mig, säger han och skrattar högt.

– Men, avbryter han, senast när jag gjorde rollen som Fröken Bock i Karlsson på taket smyger igen på Oscars, skrev Aftonbladet att jag var bäst. Det var roligt.

I ensemblen ingick även Benjamin Wahlgren Ingrosso som spelade Lillebror.

Och att få spela i samma pjäs som sitt barnbarn tycker morfar Hans var bland det roligaste han har gjort.

I ett och ett halvt år spelades den för fulla hus varje kväll. Och förutom Hans och Benjamin kan man nästan säga att ytterligare en ur Wahlgrenssläkten var med i uppsättningen.

– Första gången jag fick på mig peruken, sminket och glasögon till rollen som Fröken Bock tänkte jag – ”Fan, det är ju min mamma som sitter där”. Jag var otroligt lik henne. Det var ju roligt att hon fick göra comeback, skrattar han.

Att bli kändis är inget som Hans Wahlgren strävat efter, säger han.

– Sedan är det skillnad mellan att stå på scen och medverka i tv. En riktigt bra pjäs kan möjligtvis komma upp i samma publiksiffror på ett år som ett rätt dåligt tv-program kan få på bara en kväll, säger han.

Mer läsning

Annons