Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I dag tar Svenolof en ledig dag

Järnet är hans levebröd och den centrala delen i livet. I dag fyller han 60 och firar med en ledig dag.

Annons

Svenolof är yngst av fyra bröder och fick därmed en uppväxt utan krav på att delta i arbetet på gården i Storvik där han växte upp. Det fick hans bröder klara av. I stället blev det en målarskola i Stockholm eftersom han ville utbilda sig konstnärligt. Men skolan berättigade inte till studielån så Svenolof kompletterade med universitetsstudier i konstvetenskap.

Efter att ha träffat ett par från Östersund när han och en kompis liftade i Norge fann han sig plötsligt boende på glasverandan hos ett kollektiv i Stockholm.

– Man kan undra över hur ödet styr, säger han. Jag fick tips på Nyckelviksskolan på Lidingö och fick hoppa in mitt i en termin.

På skolan, som bland annat utbildar inom konsthantverk, fick han prova på alla material. Han valde metall och fastnade för järnet. Efter Nyckelviksskolan blev det fyra år på Konstfack och en komplettering i pedagogik så att han kunde jobba som slöjdlärare.

– Jag jobbade i en vecka ungefär, säger han och skrattar. Det var inte mitt förstahandsval. Däremot har jag lett många smideskurser och på senare år undervisat på Västerbergs folkhögskolas smidesutbildning

Så efter en utbildning lika lång som till läkare, men utan samma tillgång till jobb, flyttade Svenolof tillbaka till Storvik och byggde upp en smedja på föräldragården.

I samma veva träffade han Anna-Karin som bodde på gården Olors i andra änden av Storvik.

– Jag visste om att hon fanns, kan jag väl säga. Vi hade haft en del kontakt tidigare.

Trots att han försökte locka med henne på hingstsläpp som en första träff blev hon inte avskräckt. Så småningom flyttade Svenolof och Anna-Karin ihop på släktgården Olors där de tog över jordbruket efter hennes föräldrar.

I dag har gården tolv mjölkkor, åtta tackor, höns och två ladugårdskatter. Djurens skötsel är i första hand Anna-Karins. Svenolof sköter jorden och den skog som hör till gården. Den är precis lagom stor, tycker de båda.

– Man kan säga att jag har ett och ett halvt jobb, säger Svenolof. Smidet är på heltid och gården på halvtid.

I 30 år har Svenolof försörjt sig som konstsmed. Under flera år var han med i olika konstnärskollektiv i Stockholm, bland annat Metallum. Där var de flesta silversmeder, bara Svenolof jobbade med järn. Men med tiden blev det för svårt att bo långt ifrån Stockholm och delta i kollektiven. I dag jobbar han på egen hand hemma.

Hans verk finns över hela landet, men speciellt i Gästrikland – i bergslagsbygden. I Wij trädgårdars rosengård finns hans pergola, han finns i Ovansjö kyrka och har också smyckat entrén till Hedesunda IP samt Älgsjöns skytteanläggning i Gävle.

Just nu jobbar han med utsmyckningen utanför Göransson Arena, ett uppdrag han fick 2008. Fem pelare, mellan sex och sju meter höga och skapade av järnstänger, ska stå på ett fundament som är åtta gånger tio meter.

– Verket ska skildra det historiska i järnet, säger Svenolof. Järn som kommer ur marken.

Pelarna ska i tur och ordning fyllas med järnmalm, röd sandsten som användes i hyttpiporna, vit kalksten för att skilja ur slaggen, träkol som var bränslet och så den sista som ska vara tom eller faktiskt fylld med luft för syret som blåstes in i processen.

Fyra pelare står färdiga och fyllda. Den femte som ska vara tätare för att inte träkolen ska ramla ur är inte färdig än.

– Det skulle ha varit klart tidigare, men av olika anledningar har det tagit tid. Men till våren ska det bli klart, säger Svenolof.

Det är ett tungt arbete. Inte bara järnet är tungt. Svenolof har huggit järnmalm och kalksten i bitar som passar in mellan järnstängerna. Inför slutjobbet ska alla stenar plockas ur och pelarna fraktas till arenan och sättas på plats. Sen ska stenarna och träkolet plockas in igen.

Fyra år är lång tid för ett uppdrag så det gäller att ha flera saker på gång samtidigt.

– Jag vill gärna göra allt från början och vara med under hela processen så jobbet måste vara genomförbart för mig och jag tycker om att göra lite av varje.

Svenolof berättar att han renoverat grindar och staketet runt slottet i Gävle till ursprungligt skick. Där fann han gamla stångjärnsstämplar från en mängd olika bergsmän.

– Jag lagar med omsorg för att ära dem som en gång gjort arbetet. I de här trakterna finns en tradition att vara stolt över.

Man kan säga att jag har ett och ett halvt jobb. Smidet är på heltid och gården på halvtid.

Mer läsning

Annons