Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Josef har spelat i 63 år, fyller 70 i dag

/
  • Duke Ellingtons Misty är Josef Nawrockis favoritmelodi som han gärna spelar på piano. I dag firar han sin 70-årsdag.

I 63 år har Josef Nawrocki spelat piano. Redan som sjuåring kunde han själv spela några av de barnvisor hans mamma spelade för honom.

Annons

I dag fyller han 70 år och kan se tillbaka på ett liv fyllt av musik – mest piano, men också cello, sång, kompositioner och arrangemang. När han var 13 spelade han orgel under mässan på söndagarna hemma i Zakopane i Polen.

– Det kunde vara sex-sju mässor efter varandra och prästen sa samma sak varje gång, berättar han. Men jag lyssnade inte, jag spelade bara.

Han gick sjuårig musikskola, började i musikgymnasium och fortsatte sedan till musikhögskolan i Krakow. Egentligen skulle han bli ingenjör. Det var i alla fall vad hans mamma ville.

– Jag sa inget till mamma när jag blev antagen direkt till andra årskursen på musikgymnasiet, säger han. Det var en professor som, efter antagningsprovet, sa att jag kunde hoppa över första året.

Men studierna var tuffa. Före en tentamen tränade han mellan åtta och tio timmar om dagen.

Josef Nawrockis mamma sa ingenting under utbildningen. Och när han efter sju år stod där med diplom och högsta betyg i alla ämnen konstaterade hon att ” du kan göra vad du vill”.

Under studietiden vann han ett prestigefyllt musikpris vid musikfestivalen i Opole just på sin 25-årsdag. Det var med en egen komposition för både symfoniorkester och storband.

– Jag minns att jag bara hade partitur och fick sitta hela natten för att skriva noter till alla olika instrument. Men vilken härlig 25-årsdag det var.

Efter alla år med studier ville Josef Nawrocki se världen och drog ut på turné med en kvartett som kallade sig Koliber. Han spelade i Tjeckoslovakien, Jugoslavien och kom sedan till Danmark och Norge The Scamps orkester. I december 1972 kom han till Sverige och där blev han kvar. Orkesterledaren i Gentes, där Josef spelade då, bodde i Gävle och Josef hamnade här. Det blev många spelningar på bland annat Doll House, Royal Blue och Concordia.

Under tiden förändrades det politiska läget i hemlandet. 1981 var det krigstillstånd i Polen och alla polacker som då fanns i Sverige fick stanna om de ville. Hans blivande hustru var här på semester och stannade.

Men spela i orkester var inte allt. Josef Nawrocki sökte in på högskolan i Gävle och läste musikpedagogik så att han kunde undervisa. 1981 blev han lärare i Kulturskolan och blev kvar i 28 år. Många barn som spelat piano har mött Josef. Några av dem har han fortfarande kontakt med.

– Jag tror att jag har varit på alla skolor i kommunen, säger han.

Under elva år var han kapellmästare när Bomhus Nästa satte upp sina nyårsrevyer. Han har också spelat hos Stackbo Station.

I dag spelar Josef mest för sin egen skull. Han hoppar in som organist i både Katolska kyrkan och i Staffans församling. Han lyssnar mycket på musik, helst sydamerikanskt och jazz.

Zakopane är en klassisk skidort och han åkte skidor som barn. Det har han fortsatt med och brukar både åka skidor och springa i Sätraspåret. Lite styrketräning blir det också.

– Det är viktigt att hålla sig i form, säger han.

Josef berättar hur det kunde vara 90 personer på Concordia när de spelade och nästan alla rökte, vilken arbetsmiljö. Själv röker han inte och han dricker inte heller mer än möjligen något glas vin. Han har sett hur alltför många av hans arbetskamrater har gått bort sig i alkoholen.

Längtar du tillbaka till Polen?

– Nej, det gör jag inte. Förr när våra föräldrar levde var vi där varje sommar på semester. Nu blir det mer sällan. Men det vore kul att åka dit igen och besöka gamla trakter.

Mer läsning

Annons