Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars tänker inte sluta fiska

/
  • Lars Berglund, 65 i dag, spelar både klarinett och piano, men började med blockflöjt. – Alla ungar och alla kärringar spelade blockflöjt, skolan var pin full, säger han lite drastiskt om hur de var när han började spela som liten grabb.
  • Här, med hela havet i fonden, har Lars Berglunds släkt funnits i mer än 200 år. I dag fyller han pensionär men har inga planer på att sluta fiska.

Lars Berglund - Stridbar och kunnig i allt som rör fisket, fisken och hembygden. I dag fyller han pension. Det räcker lagom till bränslet i trålaren, säger han.

Annons

I vardagsrummet i huset i Bönan finns en bild på Lars Berglunds farfar och Gustav VI Adolf. Den är från 1954 när kungen var på Eriksgata och stannade i Bönan. I rökhuset hänger en bild av Lars tillsammans med samma kung. Den är från 1972 och utställningen X72. Då byggde arrangörerna upp en rökugn på utställningsområdet på travet och Lars, då 24, satt där på dagarna och rökte böckling.

– Man var väl lite tokig redan då, säger han. Det var meningen att kungen skulle gå till Läkerols område, men när han såg röken sa han ”jasså är Bönafiskarna här” och satte kurs på mig. Sedan stannade han säkert en halvtimme och pratade.

Den alltid stridbare Lars Berglund tänker inte gå i pension. Han hade ingen aning om att han två månader före måste ansöka om att få pension. Men nu är det gjort sedan en vecka tillbaka och så småningom kommer väl pengarna.

– Då får jag lite till bränslet, säger han och berättar att bränslekostnaden för trålaren ligger på mellan 270 och 300 kronor i timmen.

För fiskar gör han. Han var nio år när han följde med farfar ut första gången och sedan har det bara fortsatt. Egentligen skulle han bli lärare och började på seminariet sedan han tagit studenten. Men av skilda skäl hoppade han av och sedan har det varit fiske för nästan hela slanten.

Han är den ende i Gävle som har trålare. Den ligger vid fiskekajen i Engesberg och behöver regelbunden tillsyn. Men den behöver också en besättning, minst två måste man vara för att kunna sköta trålen och båten. Lars fiskade tidigare med sina systersöner, men de hoppade av och skaffade sig jobb som rörmokare och snickare.

– Problemet är att ingen vill följa med på sjön. Det är inte bara att följa med. Man måste ha godkänd säkerhetsutbildning och läkarintyg för att få jobba.

När Lars går ut med trålaren ligger de ute ungefär ett dygn. Fångsten tar han hand om själv numera. Den blir självklart böckling men också en del andra förädlade strömmingsvarianter. Den minsta strömmingen skickar han iväg till minkfoder.

Det är stor skillnad mot förr. Som mest fanns det 1 000 fiskebåtar i länet och 111 fiskelägen längs norrlandskusten. Första halvan av förra seklet fanns det hur mycket strömming som helst och ostkustfisket hade stor betydelse för landets försörjning. I dag äter vi väldigt mycket mindre strömming. Lars ser flera orsaker. En är dioxindebatten, en annan den norska odlade laxen.

– Norge odlar en miljon ton lax om året, det är fyra gånger hela det svenska fisket, säger han. Laxindustrin i Nordnorge har låga eller inga arbetsgivaravgifter, har låga eller inga miljöavgifter, har isfritt året runt och inga problem med beväxning på redskapen.

Dioxinet är en annan orsak. Enligt rekommendationerna ska inte barn eller kvinnor i fertil ålder äta strömming mer än några få gånger om året. EU har dock gett Sverige dispens för surströmmingen. I den här frågan känner sig Lars motarbetad av myndigheterna. Han menar att det är skillnad på hur stor strömmingen är, ju större desto högre dioxinhalter, och när den är fiskad. I september ligger värdet under på alla storlekar.

– Det måste vara folk som inte tycker om fisk, säger han om de personer som driver dioxindebatten.

Han berättar om hur farfar och hans bröder deltog i en vetenskaplig undersökning. De åt flera kilo strömming i veckan och alla prover visade att de var mycket friskare än män i samma ålder.

Släkten Berglund har funnits i Bönan sedan 1811. Lars pekar och visar var hans farfars farfar bodde. Alla har de försörjt sig med att fiska.

Fiskar du fortfarande om tio år?

– Ja, det gör jag väl.

Mer läsning

Annons