Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Margareta firar sin dag i värmen

/
  • Margareta Elensky har alltid rest mycket och jobbat utomlands. Födelsedagen firar hon med ljumma vindar och kluckande vatten.
  • Hon är intresserad av barns villkor och engagerad i Rädda Barnen.

Annons

Det konstiga är inte att fylla 65. Det konstiga är tanken på att sluta jobba. Men Margareta Elensky har ordnat det för sig. Hon tänker börja med att trappa ner och vara ledig en dag i veckan nästa läsår.

– Jag vill ju gärna fortsätta följa min fyra tills de byter skola efter femman. Nu får jag ett ”utskolningsår” och det känns jättebra.

Själva födelsedagen firar hon på Teneriffa och på kvällen vet hon precis var hon vill vara.

– Då sitter jag på en restaurang som ligger nära vattnet och äter en god middag med min son som åker med. Vattnet spolar upp mot stenarna, det kluckar och rasslar och är varmt och mörkt med tända ljus på borden. Visst ser du bilden?

På Teneriffa har hon varit många gånger förr och nog har hon tänkt tanken, att snart kan hon åka längre perioder på vintrarna om hon vill. För snö och kyla är bland det värsta hon vet. Trots att hon reste till Svalbard så sent som i höstas.

– Det var spännande, men man kunde inte gå omkring själv utan gevär på grund av risken att möta isbjörnar. Jag åkte på en Taxisafari.

Hon mötte ingen levande isbjörn men överallt stod det uppstoppade och i varje entré fanns ett vapenskåp. Hon har rest mycket i världen och i två år jobbade hon som lärare i Angola. Hon och hennes sambo sökte jobb på Svenska skolan i Luanda. Det var i början av 90-talet och hon hann vara med om både krig och fred.

– Jag fick många historier med mig därifrån, men det var en märklig livstillvaro. Varje gång jag gick ut med soppåsen flockades barnen i hopp om att hitta något att äta.

Hon har alltid haft ett stort intresse för barns villkor och blev lärare 1968. Då var det mest skog i Sätra och hon började på Bäckebro 38 i två äldre trävillor nära Folkets Park. Stora Sätraskolan öppnade något år senare och då flyttade hon dit, fortsatte till Lilla Sätra för att landa på Ulvsäterskolan när den var nybyggd 1973. Även om hon har gjort många utflykter efter det har det alltid varit hennes ”hemmaskola”. Mycket generellt tycker hon att barn i Sverige är tryggare i dag. De vet mycket om världen och uppfostras att ta för sig.

– Det allra viktigaste för en god skola är en god kontakt med föräldrarna, säger Margareta. Och den måste man jobba medvetet med hela tiden.

För tio år sedan blev hon uppraggad av Rädda Barnen. De frågade om hon ville gå med och snart hade hon blivit ordförande. Nu gläder hon sig åt att det börjar komma nya ungdomar som vill bli medlemmar och alldeles nyss drog de igång en läxläsning på skolan. Just nu brinner hon mest för projektet ”Ung röst”. Trots att Sverige anses tryggt för barn får vi svidande kritik från FN. I den senaste rapporten om Barnkonventionen fanns det 80 punkter med kritik. Med utgångspunkt från den har Rädda Barnen gjort en stor enkät bland unga i Sverige för att fråga dem själva hur de mår.

– Vi hade hoppats på att få 5 000 svar och så fick vi in 25 000. Det är ett jätteintressant material och vi tänker försöka göra en ny enkät innan nästa val.

Margareta berättar att många barn i Sverige har blivit oroliga för sina arbetslösa föräldrar och att det finns många som kommer hem till ett tomt kylskåp. Trots alla satsningar är så många som 89 procent rädda för att bli mobbade. Att det finns ett stort antal barn och unga i Sverige som är rädda för att bli utslängda hemifrån låter till och med absurt.

Hon har alltid tyckt om att läsa böcker och att skriva och har länge haft planer på en bok. Den kanske hon får tid att skriva färdigt när hon börjar jobba lite mindre. En annan idé inför framtiden skulle kunna vara att säsongsjobba på ett kafé.

Men först ser hon fram emot att få följa sin klass ett år till. Delta i deras stora projekt att skaffa sköldpaddor till klassrummet. Diskussionerna har varit vilda, om vad de kostar, äter och hur man begraver en sköldpadda. Då kom de på att en sköldpadda kan bli hundra år.

– Nu har de räknat ut att om de väljer sköldpaddor som är ungefär sex år, då skulle några i klassen ha en chans att leva lika länge. Visst är de kloka?

Mer läsning

Annons