Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Märta fyller 100 år

/

Annons

GD GRATULERAR

I dag fyller Märta Sandin 100 år.

Men något stort firande vill hon inte ha.

– Jag orkar inte. Vill de ha det de andra så får de ha det, men jag orkar inte, säger hon.

Men även om hon tycker att livet mist sin glans sedan synen och hörseln försvagats och kroppen inte orkar som förr är det kraft och klang i Märta Sandins röst.

Hon bor sedan några år på Sätrahemmet . Här känner hon sig hemma och hennes kontaktperson Sussi Westlund hjälper till att ställa frågorna. Svaren kommer rappt och direkt.

Hennes mamma var ogift när hon föddes 1909 i Gnarp i Hälsingland och hon lämnade bort Märta som kom till Oslättfors.

– Jag kom till ett bonnställe och där hade jag det bra.

Hon stannade hos bondefamiljen till dess att hon var 17 år. Då flyttade hon tillbaka till sin mamma i Strömsbro, som då hunnit gifta sig och få fem barn till. Det här att vara född utom äktenskapet, något som inte sågs med blida ögon för hundra år sedan, har Märta Sandin tänkt mycket på på äldre dagar och det är inga roliga funderingar tycker hon.

Både i Oslättfors och i Strömsbro skötte hon om korna och de andra djuren på gården, en syssla som hon tyckte om. Djur har hon alltid gillat och under sitt liv har hon också haft 13 hundar. Den sista, Kia, kunde hon inte ha kvar när hon flyttade till Sätrahemmet.

Hur hon träffade sin man Oskar har hon glömt nu, men de flyttade i alla fall till Oslättfors och när hon var 19 kom sonen Lennart.

– Han bor här i närheten, berättar hon.

Han har hunnit fylla 81, men kommer och hälsar på och hon räknar med att han dyker upp i dag med tårta.

Maken jobbade i skogen, men blev sjuk och fick åka till sjukhuset där han avled berättar hon. Hon har varit änka i många år och saknar honom mycket fortfarande. Vad hon själv arbetade med minns hon inte så bra. Men sådant hon tyckte var roligt kommer hon ihåg. Som att köra bil. Hon tog körkort när de köpte den för att det var praktiskt. De for också på bilsemester till bland annat Dalarna. Handarbetade gjorde hon gärna och allra helst stickade hon.

– Vad som helst, strumpor och tröjor.

Dansa hörde också till livets glädjeämnen.

– Det älskade jag.

Hon sörjer att hon inte längre kan göra något av allt detta.

– Det är svårt att jag inte ser så att jag kan sticka.

Några önskningar inför födelsedagen har hon inte. Inte heller har hon någon förklaring till att hon ändå är så pigg som hon är efter ett sekel på jorden.

– Jag bara tycker att det är konstigt.

Mer läsning

Annons