Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pretentioner inget för Cyrén

/
  • Sveriges glasbruk är hotade. – Det är en stor kulturskatt som riskerar att gå i graven, säger han bekymrat.
  • På studieresa i Spanien, Zaragoza 1961.– Jag och Birgitta åkte tåg dit för att stimulera nyfikenheten och få inspiration.
  • På studieresa i Spanien, Zaragoza 1961.– Jag och Birgitta åkte tåg dit för att stimulera nyfikenheten och få inspiration.

En av Sveriges största formgivare någonsin. Industridesigner, glaskonstnär, silversmed, men även konstnär och saxofonist. Utsedd till hedersprofessor av regeringen för sina insatser för svensk kultur. I dag fyller han 80 år.

Annons

I sin sommarstuga vid sjön Trösken i Furuvik kan Gunnar Cyrén andas ut tillsammans med hustrun Birgitta. Platsen är närmast paradisisk bortsett från en murken tallgren som nästan mosade sönder hans bil häromdagen. Det är yngste sonen Gustav, arkitekt, som har ritat huset. Från altanen leder en slänt till vattenbrynet. Tjoande barn från grannskapet plaskar vilt omkring vid bryggan. Här kan även hans sju barnbarn leka och ta plats i uthuset. Men de får turas om, för de tre vuxna sönernas familjer får inte plats där allihop på en gång.

Inredningen är sobert skandinavisk och går i vitt. Några av hans föremål som vasen ”Klockor” från 1991 står framme, men inte många. Ett blygsamt ställningstagande i likhet med hur Gunnar ter sig. Det är märkligt att ta in att svensk designs svar på Ingmar Bergman sitter framför en. Guld, silver, koppar, glas, plast och metall har han skänkt skönhet. Nästan allt utom textil enligt honom själv.

Gunnar växte upp på Brynäs. Som 14-åring började han som lärling vid Johanssons Guldsmedsaffär på Nygatan där Bali Garden ligger nu. Han utbildade sig sedan på Konstfack i Stockholm och verkade tolv år på Orrefors Glasbruk. Hustrun Birgitta träffade han i Furuviksparken inte långt från sommarstugan när han var 24 år och hon 18. Året var 1955 och Gunnar uppträdde med en dansorkester där han spelade saxofon. I en paus gick han fram och bjöd upp. Sedan dess är de tillsammans. Gävle beskriver han som en stad där det är lätt att leva. Han tycker också att staden är omöjlig att överträffa som musik och teaterstad i sin storlek.

– Det finns ingen plats i världen jag känner bättre. Men det saknas ett kvalitativt privat konstgalleri. Jag har svårt för pretentiös konst som inte krävt någon synbar ansträngning. 25 vedträn läggs i kors och det kallas inte ”Mor och son” utan ”Mother And Son”.

Gunnar Cyréns konstnärskap grundar sig på enkelhet. Men många av hans verk har hög status och kostar mycket pengar, kungahuset och Hillary Clinton finns bland beställarna.

Han berättar om hur han spenderade pengarna han fick från Lunningpriset 1966: ”Den tidens nobelpris för design” som han säger. Det blev en oförglömlig resa som han gjorde med Birgitta året därpå till dåvarande Sovjetunionen i en begagnad röd Renault, kallad ”Fula Ellen”. Det var året då 50-årsjubileet av Oktoberrevolutionen firades. Via finska Viborg åkte de bakom Järnridån. I tullen plomberades parets bandspelare.

– Vi kunde bara ”da” och ”njet” och ville spela in kafémiljöer för att höra språket. De trodde väl att vi var spioner av något slag, skrockar han.

Många märkliga saker hände under resans gång. En backspegel blev stulen. På vischan skrek invånare ”kapitalista!” efter dem. Och när de skulle fotografera vackra gamla ryska hus blev det tvärstopp. Det krävdes tillstånd. Rumänien var trevligare, men Bulgarien var ”Sovjets skugga”. Turkiet blev resans sista mål och arkitekturen där inspirerade Gunnar mycket.

Ett av de svåraste ögonblicken i hans liv var uppbrottet från Orrefors till amerikanska Dansk International Design Ltd 1970. Tiden hade kommit för nya utmaningar.

– Jag tog en promenad med direktören Johan Beyer och till slut tog jag mod till mig. Han blev ledsen och såg mitt val som ett stort svek. ”Vi som har investerat så mycket i dig Gunnar. Vi som har tagit dig runt hela världen.” sa han i förtvivlan. Det var ett tufft besked att lämna. Han är tyvärr död i dag.

Födelsedagen firas på restaurang Huseliiharen. 76 personer är inbjudna, de flesta från Gävletrakten och en del från Stockholm. Från Glasriket kommer ingen: ”De är för gamla”, lyder beskedet.

Mer läsning

Annons