Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Redan som barn gillade Joost Skandinavien

/
  • På ett läger i Norge träffade Joost van den Bosch en tjej från Sandviken och blev förälskad. Han tvekade aldrig att flytta från den lilla staden Lochem i östra Holland.

Några kamrater som var engagerade i nykterhetsrörelsen ville att han skulle följa med på ett internationellt läger i Bergen i Norge. Han såg det som en bra semester och hakade på.

Annons

Där träffade han en tjej från Sandviken, blev förälskad och gifte sig. Han tvekade aldrig att flytta från den lilla staden Lochem i östra Holland.

– Kärleken till Skandinavien hade vuxit under en lång tid. Mina föräldrar sökte alltid lugna platser att turista på med husvagn. I början åkte de ofta till Schweiz men tyckte efter några år att det blev för mycket folk där. Istället började de åka till Norge och när jag var liten pratade de till och med om att flytta dit, säger Joost van den Bosch.

Men det blev Sverige och Gävle, hit flyttade han sommaren 1984. Han hade en lärarutbildning i bagaget men blev först tvungen att lära sig svenska innan han kunde söka lärarjobb.

– Det gick ganska snabbt, svenska och holländska är lika på många sätt. Jag jobbade först som fritidslärare på grundskolan och lärde mig mycket av att prata med barnen. På kvällarna gick jag på Komvux för att lära mig grammatiken och att skriva, säger han.

Efter ett år fick han en tjänst som elevassistent och 1988 började han jobba som lärare i Svenska för invandrare, SFI. Sedan dess har verksamheten vuxit rejält, från 80 till omkring 800 flyktingar och invandrare från hela världen.

– Det är ett roligt jobb, man träffar nya människor och lär sig nya saker hela tiden. Och eleverna är tacksamma när de kan göra sig förstådda. Det tar ungefär 1,5 år att ta sig igenom SFI och som lärare följer man elevernas utveckling hela vägen, säger Joost van den Bosch.

På väggen vid matrumsbordet i radhuset hänger några svartvita bilder i en ram. Att fotografera är ett av hans stora intressen, han tar med sig kameran ut i naturen och på resor.

– Jag gifte om mig 1999 med en kvinna från Vietnam, så vi har rest dit några gånger tillsammans. Det är ett härligt land, så olikt Sverige. Första gången jag besökte Hanoi var jag helt fascinerad av trafiken och den oändliga strömmen av mopeder. Det ser ut som kaos, men när man kör själv flyter det fint.

Hur ser du på att åldras?

– Det känns inte som att jag gör det. Jag har kul, både på jobbet och i övrigt, jag är frisk och mår bra. Jag har svårt att tro att man ska fylla 50, men så är det.

Mer läsning

Annons