Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veronikas liv kretsar kring djuren

/
  • Sergej, Zjiwago och Jor’yj är alla ryska hästar av rasen basjkir. Morgondagens 50-åring Veronika Meier rider alltid Zjiwago när hon tar ut sina gäster på turridning.

Hon äger sju ryska basjkirhästar, bor granne med Marma skjutfält och lägger sin tid på gårdens djur. I morgon söndag fyller hon 50 år.

Annons

För 18 år sedan läste Veronika Meier om en rysk hästras som två killar i Norrland tagit in till Sverige. Sex dagar senare stod fem av hästarna på gården i Karlsäter i Marma. I dag äger hon sju basjkirhästar som används till turridning. När de inte är i tjänst betar de lugnt i hagarna kring huset.

Förutom de sju hästarna finns det två kor, höns och katt på gården som ligger lite avsides precis intill Marma skjutfält. Där på skjutfältet brukar Veronika ta med sina gäster på turridning, men självklart bara när det inte pågår någon verksamhet där.

– Hela skjutfältet är ett natura 2000-område och här finns många fina ridstigar, säger hon.

Hon berättar att hon försökt locka med blomstervandringar på skjutfältet men inte fått napp, inte än.

Det mesta på gården i Karlsäter och i familjens liv kretsar kring djuren på gården och främst då hästarna. När vi är på besök går de i hagen närmast huset. Några kommer fram till oss men är inte överdrivet intresserade. Men vi får klappa och stryka dem på mulen.

– Man måste närma sig dem lugnt, säger Veronika, annars går de undan.

Trots att hästarna finns på gården och är ett dagligt inslag är det bara Veronika som rider. Hennes sambo Thomas är helt ointresserad, han sköter fyrhjulingarna som ingår i gårdens verksamhet. Barnen gillar inte heller att rida.

– Jag försökte när de var små, men det blev aldrig något, säger hon.

Därför är det också Veronika som leder turridningarna. Populärast att rida är det på sommaren, men det kommer besökare året runt.

– Intresset går i vågor, vissa helger är det ingenting, sedan bara rasar det in folk som vill rida.

Veronika är uppväxt i trakten, på andra sidan skjutfältet i Tierps kommun. Därför var det naturligt att hon och Thomas köpte gården i Karlsäter 1990. Innan dess hade hon jobbat som avbytare och tagit hand om andras kor. I dag får hon sköta de två kor som finns på gården.

– Jag hann åka jorden runt också, säger hon.

Veronikas hästintresse är så stort så att när hon fyllde år för några år sedan fick hon en turridning i present av sina vänner.

– Vi brukar göra så, säger hon och skrattar. Det är kul att se hur det är på andra ställen.

Hon konstaterar också att än kan hon hålla på länge än. Den gången var ledaren 73 år.

Hennes sambo Thomas är helt ointresserad, han sköter fyrhjulingarna som ingår i gårdens verksamhet.

Mer läsning

Annons