Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Victoria vill gärna bli fotbollsledare

/
  • Victoria på Helges fyller 40 och det tänker hon fira med en kräftskiva. Hon tycker lika mycket om att jobba med ungdomar som att spela fotboll.
  • Victoria Hallberg, (då Eriksson) tillsammans med målvakten Ulrika ”Ucka” Karlsson och Anna Wällersten, när de spelade i ÖFIF/HIF:s framgångsrika damlag. Bilden är från 1990.
  • Victoria Hallberg ger sig inte, hon spelar fortfarande och här fick hon hoppa in som målvakt när Huge spelade mot Kvarnsveden 2009.

Hon hade tagit ledigt från jobbet och tänkt att hon skulle fira med att lägga fötterna på bordet.

– Men mamma ringde och ville komma så vi ska städa hon och jag, säger Victoria och skrattar gott.

Annons

– Och det gör inget för det är roligt att få det snyggt hemma och mamma är bra på sånt. Det kommer att bli otroligt fint! Dessutom lagar hon gudomlig mat och vi hinner nog mysa också.

När Victoria fyllde 30 var det stort party. Men att fylla 40 känns inte lika kul. Det är inte så att hon känner sig gammal. Men hon sörjer att tiden närmar sig då hon måste sluta med fotbollen. Just nu spelar hon med Huge och njuter av varje match.

– Det är otroligt roligt, det händer alltid en massa snöpliga saker som vi kan skratta åt efteråt. Nu för tiden är jag både som en mamma och kompis i laget, men jag känner mig väldigt ung. När jag spelar mot Sandra Törnros och hon kliver åt sidan för mig då känns det lite kul.

Även på jobbet har hon glädje av fotbollen. När invandrarkillarna såg henne spela blev de mycket imponerade och nu kan de komma till henne för att snacka taktik. Victorias egen fotbollskarriär började tidigt.

– Jag växte upp i Österfärnebo med tre äldre systrar som spelade och det var de som banade vägen. Sen gick jag fotbollsgymnasiet i Västerås och valde att spela kvar i ÖFIF/HIF men tränade med det allsvenska laget Gideonsberg samtidigt som landslagsmålvakten Ulrika Karlsson. Det var jag som kom på hennes smeknamn Ucka.

Var det hon som kom på Virre åt dig också?

– Nej det var syrran som inte ville skriva Ville på min träningsoverall och efter det fick jag heta Virre. Nu för tiden säger de Virro eller den förvirriga, men jag vet inte om det finns någon liknelse!

Under gymnasietiden mötte hon Christian och när hon var klar flyttade hon till honom i Gävle. Hon sökte olika ströjobb och kom till Helges på en så kallad inskolningsplats 1991. Hon tyckte om att jobba med ungdomar och fortsatte spela fotboll på fritiden.

– Jag har så många roliga fotbollsminnen. Som när vi spelade mot Sundsvall och jag gjorde en tåfjutt som gick i mål. Eller när vi skulle lägga straffar för att avgöra Treffen Cup och jag satte den direkt.

Det har gått bra för de flesta lag som Victoria har varit med i. Både i Hille och i Bomhus var hon med när de vann hela serien. Men ekonomin har varit svårare och flera gånger har lagen lagts ner trots framgångarna.

– Jag brukar skoja om det, ler hon. Att det är säkrast att hålla mig utanför laget. Jag kan ju stå till tjänst ändå!

1993 gifte hon sig med Christian och de åkte på en sex veckors bröllopsresa i Asien. Hon fortsatte spela fotboll men i februari hade magen blivit så stor att den började bli i vägen. På sommaren föddes Calle och hon tog en paus. Men bara en liten.

– Det var så praktiskt att springa med barnvagnen ner till fotbollsträningen för då hann Calle somna i den precis till jag kom fram.

Fotbollen gick väldigt bra men hon började känna att hon inte ville spela i division ett. Där var det för mycket allvar och 1997 tog hon en ny paus som varade i fem år. Under den tiden föddes Filip och när han var två råkade hon stöta ihop med sina gamla fotbollskompisar. Hon kände suget och var inte särskilt svårövertalad att börja i Hagaström.

– Sen blev jag värvad till GIF som spelande tränare och nu är jag i Huge med Anders Markström som tränare. Det är fantastiskt roligt, jag vet inte hur jag ska kunna sluta! Jag brukar fråga barnen om det är okej för dem. Jag möter ju deras kompisar i matcherna. Men det är bara Christian som vill ha mer hjälp där hemma, med att skjutsa till träningar och sånt.

På Helges jobbar hon dessutom mycket kvällar. Där har hon tjejgrupper som träffas regelbundet, särskilda tjejkvällar och flera invandrarprojekt är på gång. Hon älskar sitt jobb, men om hon skulle prova på något annat skulle det i så fall vara som bilskolelärare.

– Jag tycker om att köra bil och pedagogik har jag ju tränat på under 20 år på Helges. Men att få jobba mer med fotbollen här som fotbollsledare för invandrarbarn vore otroligt lockande. Jag har spelat med dem och fått mycket respekt efter det. De blev helt chockade att se en tjej som kan fotboll. Att träna invandrartjejer vore också kul. Men vi har inte ens någon plan här i Andersberg. Alla tycker att det är en bra idé, men ingen vill betala.

Mer läsning

Annons