Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vid 30 är bandyspelaren som bäst

/

I dag fyller SAIK-spelaren Mikko ­Aarni 30 år. Vilket betyder att han som bandyspelare är på sin höjdpunkt. Något som bekräftades den 20 mars när SAIK tog hem guldet.

Annons

I ett stort vackert hus i Kungsgården, man kan se Storsjön glittra mellan träden, tar Mikko Aarni emot på verandan. Tillsammans med sin sambo Helena och deras två hundar, Arvid och Nikita flyttade han in i huset i februari. Och när det inte spelas bandy läggs mycket tid på att fixa hemma. Men att gå ut med hundarna och att vara ute i naturen hinner han också med.

Mikko Aarni började spela bandy redan i tre-fyraårsåldern. Under uppväxten kombinerade han det med både fotboll och hockey. Men under tonåren växte beslutet fram att satsa mer helhjärtat på bandyn.

– Bandy är roligare. Det är en större plan, så det var rätt beslut. Det är lite mer fart och större avstånd.

Han kom till Sandviken och SAIK för fem säsonger sedan. Klubben ringde och erbjöd honom en plats i laget och att det var inte ett svårt beslut att ta när samtalet kom.

– Det var en dröm att få spela i SAIK och det är bättre kvalitet på bandyn här än i Finland.

Han berättar att bandy är ett spel som det tar tid att bli bra på. Ofta är man som bäst när man är runt 30 år. Men även om han är elitspelare i SAIK och är med i finska bandylandslaget så har han också en högskoleutbildning i ryggen. Hemma i Torneå började han studera till ingenjör och fortsatte det på distans när han kom hit. Han har också arbetat två år på Sandvik som eltekniker. Men det är på bandyn som fokus ligger och den 20 mars i år gick det hela vägen.

När domaren blåste av den svenska bandyfinalen 2011 stod SAIK som mästare och på planen stod Mikko Aarni och kände bara tomhet.

– Jag fattade ju att vi hade vunnit, men jag var så trött att luften bara gick ur mig. Men det var enormt skönt att tacka publiken och sedan kliva upp på podiet.

Efter finalen var det fest, först bankett i Uppsala och på natten gick spelarbussen direkt hem till Sandviken där fansen väntade på att få hylla sina mästare. Mikko berättar att laget träffades dagen efter under lite lugnare omständigheter.

– Vi träffades på arenan och bastade. Sedan gick vi ut och käkade. Man kan säga att det var en bra stämning. Man njuter när det är så, det är en skön känsla. Det var också många som man inte känner som kom fram och gratulerade när man var ute. Det är alltid roligt.

Mikko fyller gärna fritiden med att vara ute i naturen och fiska. Ofta blir det gös och gädda, men att få fångst är inte det viktiga.

– Jag behöver inte ens få fisk, det är bara skönt att vara ute i skog och mark. När jag slutar spela bandy ska jag börja jaga också.

Men just nu tar också huset upp mycket tid och i höst ska det byggas en bastu.

– När man är finne måste man ha en bastu. Jag har ju växt upp med det så det är något jag saknar. Det är skönt att bara sitta i värmen.

Han säger att han tänker spela bandy så länge det är roligt. Men han har inga planer på att släppa sporten även om han slutar spela själv.

– Jag kanske blir ungdomstränare. Jag har tankar på det. Det vore roligt att jobba med ungdomar, att få ge tillbaka något som man själv har lärt sig.

Niklas Sundin

När man är finne måste man ha en bastu. Jag har ju växt upp med det så det är något jag saknar.

Mer läsning

Annons