Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Småbarn behöver inte en massa aktiviteter

Det ploppar upp föräldrautbildningar, familjeverkstäder, uppfostringsböcker och nannyprogram som svampar ur jorden. Är det svårare att vara förälder i dag än tidigare?

Annons

- Nej, det behövs inga kurser. Man vet i dag att föräldrar har en naturlig förmåga att klara av att fostra sina egna barn, säger Gunilla Ohlström, leg psykolog och psykoterapeut med inriktning på barn och familjer.
Gunilla Ohlström jobbar på psykologmottagningen för blivande föräldrar och småbarnsfamiljer i Gävle. Hon tror att det stora utbudet av recept på hur man blir en god förälder till snälla barn beror på att föräldrar är mer osäkra i dag.
Det började för några år sedan. Barn- och föräldrapsykologerna intog sofforna i morgonteve. Sedan kom Nannyprogrammen där militanta Mary Poppinskvinnor kom hem och räddade familjer som hamnat i helvetet. Barnen var bortom kontroll och sans; spottade, bet och skrek. Föräldrarna bröt ihop på löpande band i rutan. Barnen fick lära sig att sitta och skämmas i en trappa. Sedan satt familjerna välkammade och leende i soffan och sa att det här hade de aldrig fixat själva.
Numera har nästan varje studieförbund en föräldrautbildning eller familjeverkstad.
- I den mån föräldrar behöver utbildas bör det ske utifrån varje enskilt barns behov och livssituation. Särskild föräldrautbildning är egentligen bara motiverat när det gäller barn i diagnosgrupper, till exempel barn med ADHD, säger Gunilla Ohlström.
Nyligen kom boken ”Uppfostra utan gråt” av den amerikanska föräldrautbildaren Elizabeth Pantley ut på svenska, bara en i raden av böcker om hur man förstår sig på barn, som vore de gröna rymdvarelser.
Uppfostra har blivit ett laddat ord, men egentligen handlar det bara om att våga vara förälder och visa vem som är vuxen och bestämmer. Det skapar trygghet och gör att barnen vet vad som gäller utan att det behöver bråkas.
- Det handlar om att möta sina barn, att knyta an och vägleda. Det börjar redan under graviditeten, spädbarnstiden är särskilt viktig, man fostrar genom att hjälpa barnet reglera mat, sömn och kontakt. Genom ett positivt samspel visar man tidigt och tydligt vad som är rätt och fel. Får barnet den tryggheten, då räcker det med en blick och ett nej från föräldern när barnet vill till exempel pilla i kontakten. En ettåring förstår det, säger Gunilla Ohlström.
Hon säger att hon i arbetet mött föräldrar som litat för mycket på Nannyprogrammen.
- Ett exempel är när föräldrar kommer och säger att de låtit en trotsig treåring ”sitta i trappan”. Då överger man barnet känslomässigt. Det är ju fullt normalt att en treåring är trotsig.
Trots är inget stort problem, definitivt inget man behöver gå på kurs för, tycker hon.
- Man orkar lyfta upp en fyraåring som slänger sig på rygg vid godishyllan och gå ut ur butiken, det kanske räcker med en gång. Det räcker med att vara väldigt tydlig.
Man får höja rösten och markera, man till och med ska göra det. Hon tror att det finns en osäkerhet hos dagens föräldrar.
- Mammorna har blivit äldre och det är ganska speciellt att bli förälder då, det kanske är sista chansen. Barnen blir projekt i stället för individer; det ska vara fantastiska barnvagnar med alla tillbehör och man ska gå på alla kurser och aktiviteter. Sen kanske de blivande föräldrarnas föräldrar bor långt bort, det finns ingen att naturligt diskutera med. Dessutom tycker kanske de som blir föräldrar när de är lite äldre att de ska klara allt själva.
Små barn behöver inte alla aktiviteter som i dag står till buds. Barn behöver samvaro med sina föräldrar.
- Det är babykaféer och barnvagnsbio och en massa annat. Ett kommersialiserat affärsgebit. Man behöver inte gå på kurs eller nån aktivitet för att vara med sitt barn på ett bra sätt. Var med barnet hemma i stället. Sen kanske föräldern tycker att det är tråkigt att vara hemma. Försök då att få barnvakt för att till exempel gå på bio eller träna. Ha barnperspektiv, inte vuxenperspektiv. Föräldrar som tar det lugnt med sitt barn i dag betraktas nästan som en avvikelse, säger Gunilla Ohlström.
Hon säger att en trygg anknytning, enligt den senaste forskningen, är grunden för trygga, välanpassade barn, det vi också kan kalla barnuppfostran. Ändå dyker hela tiden trender upp inom uppfostran. En trend inom förskolan är Reggio Emilia-pedagogiken, som egentligen är tänkt för skolbarn.
- Jag vet att många som arbetar med förskolebarn är upprörda och lite chockade över hur det är på vissa förskolor. Det är som att återuppliva 60-talets kibbutzidé med stora enheter där barnen ska vara fria och kreativa. Det är skadligt för små barns hälsa. Små barn behöver utvecklas i relationer till vuxna. I stora barngrupper blir det djungelns lag som gäller där de starka tar för sig. Små barn far illa av detta. Ändå är vissa vuxna helt frälsta av det här.
En annan trend är att fostra genom samtal, att försöka vara helt demokratisk i stället för att våga vara den vuxne som bestämmer.
- Det är bra att prata med och lyssna på barnet, men ett barn mår inte bra av att ställas inför många egna val och beslut, det skapar bara osäkerhet och otrygghet. Det är att kräva för mycket av ett barn att tvingas välja mat, bestämma tider och så vidare. Om inte mamma och pappa vet bäst, hur ska då barnet veta?
Hon säger att föräldrar i dag lätt blir serviceinrättningar i stället för föräldrar. De skjutsar till aktiviteter, ser till att barnen har det de vill ha när de vill ha det, de curlar.
- Det blir logistik. Varför kan man inte bara vara med barnen i stället? De kanske inte behöver gå på alla aktiviteter.

Annons