Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Snö i luften och tågen blir försenade

Varför stannar tågen i Sverige när det snöar? Vad betyder tågkaos och förseningar för privatpersoner och företag och kommer kapaciteten i järnvägsnätet att räcka till? GD ska i en serie artiklar titta närmare på den svenska järnvägen.

I går snöade det – och tågen stannade.

Igen.

Hur blev det så i ett land där det är alltid är vinter på vinterhalvåret?

– Politikerna. Ta det med politikerna, säger Melcher Guldbrandsson, konduktör.

Klockan närmar sig 6.30 på Stockholms central. Snart ska X2000 mot Gävle, Söderhamn och Sundsvall avgå.

Utanför ligger Stockholms gator öde. Snöfallet fick SL att ställa in all busstrafik. Det har aldrig hänt tidigare.

Om inte ens bussarna går – hur ska det då bli med tågen? Som knappast går i tid ens när förhållandena är perfekta.

Daniel Wikdahl, som bor i Stockholm, är reporter på SVT:s Gävledala, kommer gående på perrongen. Han spanar upp mot tavlan med avgångarna.

Mycket riktigt är tåget försenat igen.

– Men jag var förberedd på det. Ska vi äta frukost?

79 kronor för en skinksmörgås, ett glas juice, yoghurt och kaffe. Allt fler människor samlas i avgångshallen. Samtliga avgångar skjuts fram, oftast med tio minuter i taget. För de flesta kommer det att dröja flera timmar innan de kommer iväg från Stockholm.

Ingen är förvånad. Nästan ingen är arg. I stället är folk vana och ringer i stället för att meddela att de kommer senare. Bara senare, mer exakta besked än då går inte att lämna.

Hur blev det så här? Att ge ett uttömmande svar är en uppgift för en bok. Men svaret kan i alla fall antydas i en artikel.

Den 1 januari 2001 upphörde det affärsdrivande verket SJ att existera.

Ur verket föddes två bolag, SJ AB och Green Cargo. Det första bolaget flyttar människor, det andra gods. Dessa bolag dominerar trafiken på svenska järnvägar. Båda ägs av staten, liksom staten äger både räls och kontaktledningar.

– Om du frågar om min personliga uppfattning så borde allt som har med tåg och spår att göra ligga i ett och samma bolag.

Det säger Melcher Guldbrandsson. När X2000 mot Gävle äntligen kom iväg var det han som stod i bistron och sålde kaffe och smörgåsar.

Splittringen av kolossen SJ blev bekymmersam från början.

Lågkonjunkturen efter IT-bubblan slog hårt mot det nya bolaget. Staten fick skjuta till två miljarder i rena kontanter och låna ut ytterligare två bara för att mota undan konkursen.

SJ var så kallat ”underinvesterat” när det bolagiserades. Tågen var slitna. Samtidigt skulle bolaget, som alla andra bolag, börja dela ut vinst till ägaren, staten. Åren gick, förseningarna blev fler. Kulmen nåddes under snökaoset i fjol. SJ fick kopiöst med kritik.

I år tänkte SJ inte längre ensamt bära hundhuvudet för alla förseningar. Inte efter det att företaget Svenskt Kvalitetsindex kommit fram till att hälften av alla kunderna klagat eller haft anledning att klaga på resan de köpt av SJ.

Linjen blev att skylla sju av tio förseningar på andra, främst Trafikverket (tidigare Banverket), för att inte ens ha ordning på växlar och signaler.

I en härva av olika aktörer – med företaget Infranord som sköter underhåll, regeringskansliets enhet för statligt ägande som bestämmer vinstkraven, näringsdepartementet som minskade anslaget till Trafikverkets underhåll av rälsen med 700 miljoner, politikerna som uppmanar alla andra att samarbeta bättre – kan även alla andra hitta någon att skylla på.

I vagn nummer 5 på X2000 mot Gävle slumrar Daniel Wikdahl när han väcks av högtalarutropet. Nu har ett persontåg spårat ur på centralen i Gävle.

Dags att ta en kaffe i bistron. Ingen där verkar veta när tåget kommer fram.

– Jag har lärt mig att inte bli upprörd. Och framförallt inte på SJ. Som med informationen och utropen i högtalarna – bara i Stockholm sköts de av SJ. Överallt annars av Trafikverket.

– SJ kan ju heller inte hjälpa att pendeltåg eller Upptåget blir stående på rälsen framför dem.

Utan dubbelspår går det inte att köra förbi. Och med så många tåg som det är på spåren nu får minsta fel stora effekter.

En kvinnlig resenär är upprörd och startar en diskussion med Melcher Guldbrandsson i kassan. Daniel Wikdahl säger till henne att tågen fungerat ganska bra för honom.

– Då har väl jag haft otur, svarar hon syrligt.

Strax efter klockan elva kom X2000:s norrgående morgontåg fram till Gävle, drygt tre timmar försenat.