Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Snyggt, Bo Kaspers

Jubel utbröt så fort den namnkunniga orkestern tog det första steget in på scenen. Nyligen hemkomna från det musikpräglade New Orleans där de inhämtat inspiration till och spelat in nya skivan med samma namn som staden, var Bo Kaspers Orkester i Gävle för att visa vad de tagit med sig hem.

Utan vidare presentationer eller verbala utsvävningar satte kvintetten genast igång med sin säregna jazzpop – något countryrockfärgad av flitigt banjobruk.

Scenbelysningen skapade ett effektfullt skuggspel i hela Gevaliasalen. Här vill jag lägga in ett beröm för ett väldigt bra arbete med ljuset under hela föreställningen. Blått sken på ångande rök emulerade en kyla på scenen som verkligen inte fanns där. Elgitarr och banjo hjälptes åt att driva på medan resten av musik-elementen vidhöll en mer tillbakalutad framtoning. Ett snällt och mjukt sound i trummor och gitarr tillät sången med sina välskrivna texter att utgöra den udd som gjorde musiken vass.

Publiken bestod av både gamla och nya fans, som ofta applåderade in annonserade låtar som de helt klart väntat på. Semester var till exempel en av de tydligt efterlängtade låtarna som klappades in, och avslutades med inlevelse från sångaren Bo Kaspers håll.

Därpå följde inom kort ett närmast magiskt parti där det lila ljuset dämpades mot den allt tätare dekorröken. Elorgeln drog igenom ett svävande solo, innan belysningen åter ökades och resten av gruppen stämde in i låten Vi kommer aldrig att dö till förtjust taktklappande från åhörarna. Ett annat häftigt parti var framförandet av nya låten Aldrig igen, där malande marschtrummor backade ett sångparti som var uppgivet rakt på sak, varefter en blåskvartett marscherade in och vidare förstärkte den sällsamt sorgliga atmosfären. För att sammanfatta kan jag säga att de tog med sig en hel del intresseväckande souvenirer tillbaka från New Orleans, som de skickligt vävde in tillsammans med materialet de hade sedan tidigare. Resultatet blev en riktigt snygg spelning.

Christina Smedbakken