Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Som svenskarna vid Poltava"

I dag den 28 juni firas ett betydelsefullt 300 årsjubileum. Svenska institutet deltar under juni månad i vetenskapliga seminarier i Poltava och Kiev. Lagom till jubileet utkommer på Atlantis Poltava: krigsfångar och kulturutbyte.

Annons

Författare är Lena Jonson, kulturråd vid Svenska ambassaden i Moskva. Boken, som är redigerad av Tamara Torstendahl Salytjeva planeras utkomma även i Ryssland. I populärvetenskaplig form berättas där om utbyte mellan Sverige och Ryssland under tidigt 1700-tal samt om inflytande på olika områden i dessa länder. Tjugo av Sveriges och Rysslands främsta historiker inom området medverkar som författare.
Denna dag, 28 juni, år 1709 led Karl XII ett avgörande nederlag mot ärkefienden Ryssland i slaget vid Poltava. Därmed började den svenska stormaktstiden drastiskt försvagas, och Ryssland trädde fram som en ny stormakt i Europa. Lika stor som förlusten var för svenskarna, lika stor var segern för ryssarna.
Segern fick avgörande betydelse på många plan, och den kom även att tolkas symboliskt. Peter den store öppnade i ett slag fönstret mot Europa, och han gjorde det som segrare över stormakten Sverige. Hans viktigaste mål hade dittills varit att skapa tillträde till havet i väst och möjlig direkt handel med staterna runt Östersjön. Tidigare hade Ryssland i långa tider måst lita till främst den ryska hamnen i Archangelsk uppe i Vita havet för sin handel med utlandet, eftersom svenskarna effektivt stängde alla hamnar i Östersjön.
Många är de hyllningar som skrivits om detta i rysk litteratur. Det räcker att bara nämna nationalpoeten Aleksandr Pusjkins namn. I en passage i hans berömda dikt Bronsryttaren från 1833 möter vi bilden av hur Peter den store står vid floden Neva längst inne i finska viken och blickar ut över det dimhöljda träsket. Pusjkin skriver:
/---/ Han tänkte så:
Just härifrån skall svensken hotas,
här skall vi bygga upp en stad
som trotsar denne sturske granne.
Här har naturen oss beskärt
att ända fram till havet nå
och öppna fönstret mot Europa.
På nya vågor till vår hamn
skall skepp från alla länder gå -
det blir för oss en fest på havet. /---/
(Övers. Hans Björkegren)

Även inom måleriet avbildades Peter I som den store segraren vid Poltava. Tysken J. G. Tannauer (1680-ca 1737) hade bjudits in till Ryssland av Peter den store. Han blev hovmålare och en av den tidens främsta porträttmålare. En devot och beundrande tolkning av Peter till häst på slagfältet finns att beskåda på Ryska museet i S:t Petersburg.
Karl XII, som hade vunnit över ryssen vid Narva år 1700 - ett stolt slag i svensk historia – beslöt sig år 1707 för att avancera och angripa fienden inne på ryskt hjärteområde: Moskva. Det skulle han aldrig ha gjort. Det gick för honom som för Napoleon drygt hundra år senare. Napoleon kom visserligen in i själva staden, vilket kunnat konstateras av de GD-läsare som följt Krig och fred på TV de senaste veckorna. (Filmen var dålig måste jag säga, men Tolstojs roman är desto bättre.) Däremot kunde han inte besegra Moskva, som under fältmarskalk Kutuzovs ledning hade tagit ”time out”. Ryssarna iscensatte sin oövervinnerliga strategi, den brända jordens taktik, och de fick som alltid hjälp av sina oändliga vidder och den fruktansvärda ryska vintern.
Karl XII realiserade inte sina Moskvaplaner, eftersom han tidigt fick känna av den ryska strategin. Han vek därför av tidigare i sin framryckning och begav sig till de ukrainska (’lillryska’ som de kallades på den tiden) områdena. Av de från början 60 000 erfarna och stridsdugliga soldaterna kvarstod vid det här laget blott cirka 17 000 man, klart försvagade av sjukdomar och brist på mat. Moralen var också i upplösning. Vid Poltava mötte de en stridsberedd rysk armé på 40 000 man. Utgången var given. Om detta slag finns mycket att läsa, bl.a. Peter Englunds bok Poltava (1988).
Som ett minne av detta för Sverige så förödmjukande nederlag lever än idag kvar ett populärt ryskt talesätt: ”kak sjvedyj pod Poltavoj” (som svenskarna vid Poltava), när man vill beskriva någon som står helt handfallen och maktlös.
Margareta Attius Sohlman