Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarens slut känns inte så tungt efter Scensommarkonserten

Scensommarkonserten var ett lyckat och nyktert evenemang där Malena Ernman lyste starkast tycker GD:s recensent.

Annons

Efter en eftermiddag med unga talanger från Kulturskolan, Helges Allstars och barnens favoriter (?) Vattenmannen och Speed, tar så Scensommarkonserten sin början.

Larry Forsberg iklädd morfars kostym introducerar Gävle Symfoniorkester som inleder pampigt med Wagners "Lohengrin". Med sig har orkestern en rocksättning där bland annat Rasmus Diamant ingår som förstärkning.

För bara tre veckor sedan stod jag här med ungefär lika många hårdrockare och såg exempelvis Ghost. Det dracks öl och var svartklätt. Av publiken här i dag skulle jag inte kunna tänka mig en enda en inne på Getaway. Alkoholförbud råder bland publiken där de flesta passerat 50-strecket. Och så en del barn då givetvis. Publiken är tyst och artig.

Linnea Henriksson är först ut bland kvällens stjärnor. Hon berättar att hon träffade dirigenten Anders Berglund redan som nioåring 1995 när hon var med i Småstjärnorna som en spansk artist (Prinzessa). Hon framför sin egna "Lyckligare nu".

Magnus Carlson är näst på tur. Han introduceras som en favorit i Gävle Konserthus vilket han sålde slut senaste gången på rekordtid. Låtvalet faller på "Unchained Melody", känd bland annat i Righteous Brothers inspelning. Låtvalet är intressant på så sätt att det knappast är allmängods. Scensommarkonserten strävar inte efter att vara något Allsång på Skansen och det är befriande. Arrangörerna vågar lita på att en publik kan ha kul utan att känna igen vartenda stycke.

Malena Ernman går ut hårt med "Una voce poco fa" ur Rossinis Barberaren i Sevilla. Svår Italien-nörd som jag är kan jag inte annat än att njuta av de italienska fraserna i Malenas starka röst och snabbt bestämma mig för att hon är min personliga favorit i kväll. Blir faktiskt sugen på att lyssna mer på opera efter det här. Därtill har hon en stor dos självdistans. Avbryter mitt i numret, skojar med publiken och rättar till trosorna. Ett lysande sätt att locka ny publik till operahusen?

Vattenmannen och Speed gör ett nytt gästspel under kvällen, för att barnen ska hålla intresset uppe, med sin låt "H20". Symfoniorkestern behärskar även funk, se där. Men vad jag hörde var även vuxna glada i deras show.

Scensommarkonserten innehåller mycket för alla utan att tumma på kvaliteten. Kanske svårt att misslyckas när det rör sig om en så välrenommerad symfoniorkester i och för sig. I mitt högst personliga tycke är Magnus Carlsons "Somebody", låt 14 av 17 en gäspning. Mer spännande blir det när han och Linnea Henriksson sammanstrålar i duetten "Fix You", som får mig att motvilligt erkänna att Coldplay faktiskt inte var så dumma en gång i tiden. Här har även solen börjat gå ner och därmed infinner sig en mäktigare ambiens.

Malena Ernman avslutar med extranumret "La Voix" och med förstärkt discobas lyckas Malena faktiskt få den något stela publiken att dansa.

Felfritt genomförande, alla verkade komma hem säkra och jag fick upp ögonen för opera. En bra kväll, som gör att sommarens slut inte känns så tungt trots allt.

Annons