Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarfråga

Annons

et är sol och sommar och i politiken blir följaktligen strandskyddet en stor fråga. Strandskyddet ska ju garantera att vanligt folk kan komma ner till stränderna för att till exempel promenera där, slå sig ner med utflyktskorgen eller bada.

Det är alla som vill ut till stranden vi ska tänka på. I debatten verkar det närmast som om de som har tomter och hus intill vatten är de förfördelade när de inte får bygga ut, flytta staketet närmare strandkanten, bygga så kallade båthus hur som helst eller bryggor som petar ut tiotals meter i vattnet.

Norrlandet i Gävle är ett beklämmande exempel på hur några få lagt beslag på vattnet. Förhållandet är i stort sett detsamma vid alla attraktiva områden i närheten av tätbebyggelse i landet. Den som fått dispens från strandskyddet lämnar det i arv och på sätt permanentas tillståndet som korttänkta politiker och myndigheter gett för att fjäska för personer som ansetts kunna ”skapa jobb” – vilket de ofta inte gör.

För dem som inte har så lätt att gå är det mycket betydelsefullt att stränderna skyddas vilket betyder att just områden intill städer och andra större orter blir lätt tillgängliga. Det gäller inte bara havskanten utan också vid större sjöar. Storsjön här i Gästrikland är ett exempel där också öar ockuperats.

Röjda stigar och öppna stränder kan välkomna alla under de korta månader när naturen står öppen för besök. Det är nu ingenting som kommunerna lägger ner krut på utan man förlitar sig på att det finns tillräckliga möjligheter. Då krävs det förstås att de ”privata initiativen” hålls i schack.

Varför kan vissa få kapa åt sig fördelar för att få bygga vid havsstranden och även i övrigt privatisera den utanför den lagstadgade tomtgränsen – Marianne Samuelsson, för detta landshövding på Gotland, har gett mannamånen ett ansikte.

Märkte du av dessa åsikter när ni arbetade tillsammans har Katrineholms-Kuriren, frågat Birger Schlaug, kollega inom Miljöpartiet. Och han svarade:

– Nej, Marianne var den mest jordnära av de jordnära.

Avskydde gräddfiler och rika fåntrattar som ansåg sig vara förmer.

Ett exempel på skillnaden mellan teori och praktik, således.

Alliansregeringen satte ner foten på rätt ställe när hon fick sparken.