Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sommestad och Hekscher

I Dagens Nyheter på onsdagen ger Sven-Erik Österberg beskedet att han ska göra ett ”väldigt noggrant övervägande” om han skulle tillfrågas att bli ny S-ledare av partiets valberedning. På det socialdemokratiska språket är detta ett mycket explicit uttalande. Översatt till svenska betyder det: ja. Svaret från den blide Österberg framstår ännu mer radikalt i skenet av att Aftonbladets ledarsida så sent som dagen förolämpat honom med att jämföra honom med den misslyckade M-ledaren Bo Lundgren.

Vill Socialdemokraterna göra ett bra val 2014 så måste deras partiledare kunna mäta sig med den sittande statsministern. För Österberg talar att han väl åtminstone inte stöter bort några befintliga S-väljare. Men partiets behov är större än så.

Det originella förslaget att förra miljöministern Lena Sommestad skulle bli partiledare känns mot den bakgrunden en smula verklighetsfrånvänt. Som professor i ekonomisk historia är hon ett udda inslag i rörelsen. Inför väljarna är hon en doldis. Det är svårt att föreställa sig att hon kan locka nya väljarskaror eller ens säkra upp befintliga S-väljare, än mindre att hon kan slå Reinfeldt i en debatt.

Om Österberg är Socialdemokraternas Bo Lundgren så är Lena Sommestads motsvarighet Gunnar Heckscher – professor i statsvetenskap och Högerpartiets ledare 1961-65. I valet 1964 landade högern på 13,7 procent, en tillbakagång med tre procentenheter, vilket ansågs bero på att partiledaren hade en allt för akademisk framtoning.

Det var ändå i ett parti som hade många akademikerväljare.

David Nyström