Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sötningsmedel och blöjor

Annons

äser att årets comeback är något jag provat på i Sundsvall, Göteborg, Málaga, Valencia och Barcelona, nämligen kollektivboendet. Spaningen säger att trenden utmanar de senaste decenniernas jagfixerande navelskåderi, där vi överkonsumerat litteraturgenren ”Hjälp dig själv” och frossat i glossiga inredningsmagasin som sedermera fått oss att betrakta hemmet som en statusmarkör snarare än en fristad. Kollektivet är alltså en slags backlash på jagneurosen.

Enligt omvärldsanalysföretaget Kairos Future byggs det fler lägenheter med gemensamma ytor än tidigare. Men vi pratar inte om den sortens kollektiv som associeras med 70-talet, då alla under en förment tillåtande attityd myste i velouroveraller, läste Maos lilla röda, lät håret växa i protest mot patriarkatet och såg imperialistiska tendenser i alla former av etablissemang. Nej, så kul ska vi inte ha det. Bland kollektivfantasterna identifieras inga socialistivrare á la Moodyssons ”Tillsammans”, utan tre nutida grupper med skilda motiv: ungdomar, utmanare av den normativa medelklassens kärnfamiljtillvaro och den nya generationens köpstarka 50-plussare.

Att kidsens inställning till kollektivboendet är mer positivt nu än för fem åren är inte svårt att begripa. Med en finansiell kris som gjort bankerna mer restriktiva i sin bolåneattityd och en skriande brist på hyresrätter i storstäderna, toppat med en ungdomsarbetslöshet på ofattbara 30 procent, så rör det sig snarare om ekonomiska än sociala skäl. De är tvungna att koka soppa på en spik i ett gemensamt kök där ”ingens morsa jobbar” helt enkelt.

Gänget som får gåshud vid tanken på medklassens konforma familje- och heteronormativitet där tre V utgör komponenter i den polerade fasaden drömmer däremot om en större gemenskap utanför de biologiska banden. En tillvaro där förenade insatser frigör tid till umgänge, samtal och personlig förkovran.

50-plussarna i sin tur längtar efter ett påkostat seniorboende i stil med Victoria park utanför Malmö, ett livsstilsboende där pensionärslivet guldkantats med ett gemensamt bibliotek, vinkällare och spa. Dit flyr Adamos mappisar för att slippa osaltad mat och begränsade valmöjligheter i kommunal regi. Jag klandrar dem inte.

Själv har jag kollektivbott med en kille som storstädade efter krogen, med fyra killar som alla hette Johannes och i Spanien samsades vi elva nationaliteter under ett tak. Kulturkrockarna handlade bland annat om två brasilianska tjejer vars kosthållning bestod av sötningsmedel och en amerikan som blev sexuellt upphetsad av att bära blöjor.

Pax att inte haka på trenden!