Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sparris i Gästrikland ingen omöjlighet

Jordmån, klimat, vind och nederbördsmängd. Allt är fel.
Trots det finns det två sparrisodlare i Gästrikland. Nu är det skördetid.

Annons

I norra Tyskland är sparris nästan religion. På Österlen en orsak till fest. Och i Gästrikland en omöjlighet. Eller?
– I och med att Christer kommer från Skåne har vi ätit en hel del sparris och tänkte att vi får väl försöka, säger Berit Ekdahl på Järvsta Gårdsbutik i Gävle.
Efter flera besök hos sparrisodlarna Karin von Schenck och Robert Nilsson på Österlen hade de fått klart för sig att det egentligen inte borde gå. Sparris är en strandväxt och kräver således sandjord. I Järvsta är det lerjord. Sparris gillar ljus och värme. I Gästrikland kommer våren sent. Sparris gillar torr självdränerande jord. Lerjorden är tät och blöt.
Allt är således fel. Trots det finns alltså två sparrisodlare på våra breddgrader.
Christer och Berit Ekdahl i Järvsta och Catarina Bondegård i Gästrike-Hammarby. (Samt faktiskt en odlare i Söderala utanför Söderhamn).
De har valt lite olika metoder. Christer och Berit Ekdahl har drivit upp egna plantor från frö. Deras teori är att de då får härdiga plantor beredda på de lite speciella förutsättningarna. Catarina Bondegård har köpt tvååriga plantor från Österlen och skördar dem nu för andra året. En sparrisplanta går att skörda först tredje växtåret. Därefter ökar skörden år för år, innan den börjar avta när plantan närmar sig tio års ålder.
I Järvsta har sparris-projektet pågått sedan 2002, men det är först nu man har tillräckligt för att kunna sälja. Att annonsera är dock omöjligt. Efterfrågan är ändå långt mycket större än tillgången. Trots att sparris när den växer som bäst går att skörda två gånger per dag.
– Man kan nästan se den växa. Fem till tio centimeter från morgon till kväll, säger Christer Ekdahl.
Sparrisodlaren får aldrig slappna av. Sparrisen måste skördas innan knoppen börjar spricka och bilda ”vippor”. Det kan gå på några timmar.
– Den går i blom. Det blir som en plym, säger Berit Ekdahl.
Vid midsommar är det färdigskördat. Då måste man låta plantan växa upp. På hösten gödslar och vattnar man landet och skär slutligen ned busken.
– Då ska rötterna ha samlat den näring man gett dem. Sen skjuter de fart till våren igen, säger Christer Ekdahl.