Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Spårvägen

Annons

Redan 1896 hade frågan om spårväg i Gävle diskuterats i stadsfullmäktige. Frågan togs upp igen 1904 då det var aktuellt att använda överskottsenergi.
1909 öppnades spårvägen i Gävle, och anläggningen sköttes av elektricitetsverket.
Innan staden fick spårvagnslinjer gick en så kallad omnibus, dragen av hästar, mellan järnvägsstationen på Alderholmen och Stapeltorget via Stora torget vid Rådhuset.
De röda spårvagnarna gick i tre linjer. Den röda linjen hade sin sträckning mellan Femte Tvärgatan på Brynäs och Stadsträdgården men fick slutstation vid Islandsplan när den gröna linjen startade 1927. Den röda linjen lades ner 20 oktober 1952, och i samband med det enkelriktades Nygatan enligt nuvarande modell (fast tvärtom eftersom det var vänstertrafik då). Tidigare hade spårvägstrafiken helt ockuperat Nygatans södra sida, och den delen av gatan var då kullerstensbelagd. När rälsen revs bort asfalterades gatan.
Den blå linjen, också startad 1909, gick från Tullplan intill Tullhuset på Alderholmen via Nygatan, Kungsgatan och Kaserngatan till Södra Centralgatan. 1933 utgick linjen från Norra Kungsgatan och utsträcktes till Albion. Linjen lades ner 1948.
Den gröna linjen fick sin sträckning mellan Islandsplan och Bomhus. Den förlängdes 1929 till Karskär och användes till 1956 då spårvägsepoken i Gävle tog slut. Spårvägshallarna, som låg på östra sidan av Södra Kungsgatan, mittemot Södertulls sjukvårdsinrättningar, revs 1969.
Senare har möjligheterna att bygga ny spårväg från centrum till Boulognerskogen undersökts, men projektet ansågs för dyrt. Se även Spårtaxi och Lokaltrafiken. Pettersson, B, med flera: Gävle Energi, en kraftfull 100-åring; Forsell, L. och Ödén, P: På skena och gata (stencil). Se även Ljungström, Jan G: artikel i Gefle Dagblad 6 april 1996.