Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spårvagnarna kom med nybyggarandan

/
  • Ibland blev det trångt på gatorna, här har en bil och en spårvagn kört ihop.
  • I sportens värld heter det ofta att man går fram som en ångvält, men det är inte många som verkligen sett en ångvält. Så här såg de ut, och de hade en viktig funktion att fylla när marken skulle beredas för spårvägsrälsen.
  • Spårvägsrallarnas jobb var tungt, slitsamt och enahanda.
  • Skulle man till Stortorget var det galosch på som gällde, annars kunde skorna bli dammiga och leriga. Precis som nu, alltså.
  • Spårvagnsnätet var ett ganska invecklat system där växlarna måste sitta på rätt ställe.
  • På Alderholmen drogs rälsen i mjuka böjar för att vagnarna skulle kunna ta sig från Näringsgatan in på Drottninggatan och vidare mot Tullplan.
  • Den blå linjen skulle komma att följa Kungsgatan från Nygatan söderut ända upp till Kaserngatan.
  • Innan marken där rälsen skulle läggas kunde jämnas till måste den vattnas så att jorden blev kompakt.
  • Den röda linjen hade delvis samma sträckning som Fältskärsleden i dag. Man får väl hoppas att brandkåren hittat något sätt att ta sig över de här dikena när det blev utryckning.
  • Varhelst rallarna arbetade – som här på Brynäsgatan – stod det alltid en förman och övervakade arbetet. Han slapp delta i kroppsarbetet men hade i gengäld förmodligen bättre betalt.
  • Den blå linjen följde Brynäsgatan upp till Femte Tvärgatan, där ändhållplatsen låg. Rälsen gick dock runt hela kvarteret Mejseln och följde Sjätte en bit innan vagnen återvände ner mot stan.
  • Det var inte bara förmännen som granskade arbetet med rälsdragningen. Många nyfikna Gävlebor iakttog dagligen vad som hände och kom säkert med mer eller mindre välkomna råd och tips.
  • Svängbron hade byggts på 1870-talet och kunde vid behov vridas så att fartyg kunde passera upp i ån. Men när spårvägen byggdes förlorade bron den funktionen.
  • Byggnadsmaterialet - till exempel de långa rälsbitarna och elledningarna - fraktades med specialbyggda kärror som drogs av hästar.
  • Då elledningarna skulle sättas på plats användes en specialbyggd kärra som drogs längs rälsen.
  • Invigningen ägde rum den 13 november 1909 med högtidstal och mycket annat.
  • En stolt konduktör.
  • Det har gått mer än 80 år sedan Carl Larsson tog den här bilden vid korsningen Nygatan-Stora Esplanadgatan. I dag är allt bortsopat: husen på gamla Öster, inklusive J.F. Bellanders fabrik längst till vänster, bommarna, spårvagnsspåren. Ja, till och med Lillån som man visserligen inte ser men som rann där.Men järnvägsspåren är förstås kvar.
  • Då spårvagnsspåren drogs över Svängbron kunde den inte svängas mer och fartygen fick nöja sig med att lägga till nedströms, vid hamnmagasinen eller Södra Skeppsbron.
  • Intill Brynäsgatan låg Gavleverkens fabrik alldeles intill järnvägen med bommarna som ännu finns kvar, och där passerade många spårvagnar varje dag.
  • Ännu långt in på 1940-talet andades spårvägen framtidstro. Här lastas en ny vagn som ska trafikera Bomhuslinjen av på Alderholmen.
  • Brynäsgatan var en viktig led för spårvägstrafiken. Här har Carl Larsson stått uppe i höjd med Brynässkolan och riktat kameran västerut, mot centrum.
  • I hörnet Nygatan-Norra Kungsgatan vek den blå linjen av söderut medan den röda fortsatte förbi Stortorget och upp till Stadsträdgården.
  • Olyckor hände förstås. Här har en spårvagn blivit påkörd av ett tåg vid övergången på Nygatan.
  • Var det bättre förr? Det kan man ha olika uppfattningar om, men det var i alla fall ett lugnare tempo längs Rådhusesplanaden.
  • Spårvagnar längs Norra Kungsgatan, bilar på Drottninggatan. Ja, nog har tiderna förändrats.
  • Ännu en bild från korsningen Nygatan-Norra Kungsgatan. Vagnen är nummer 1, den allra första. Den har återfunnits och håller på att repareras av spårvägssällskapet.
  • Detta är ett förstamajtåg omkring 1940, och borta vid Hotell Baltic skymtar vi en spårvagn. Från Fältskärsgatan (Fältskärsleden i dag) gick vagnarna över Lillån på Hamnbron eller Holmbron, båda namnen har förekommit. Därefter över järnvägen och in på Nygatan. Bron revs omkring 1955.
  • Trots att stadstrafiken med spårvagnar lades ner 1952 investerade man året därpå i nya vagnar till Bomhuslinjen. Men var är tjusningen med det här åbäket? En spårvagn ska se ut som en spårvagn och inte som en buss.
  • För att komma av och på spårvagnarna måste man ta trappan. Handikappvänliga var spårvagnarna inte 1941.
  • Många Gävlebor tog spårvagnen till och från Hamntorget för att köpa färsk fisk.
  • När bilarna blev vanligare på gatorna kunde det uppstå vissa problem. Som på Svängbron, där det inte fanns utrymme att möta eller köra om.
  • ...och ibland hände det förstås att det blev FÖR trångt på gatorna så att spårvagn och bil kolliderade. Skadorna verkar dock inte alltför allvarliga den här gången.
  • Spårvägshallarna låg på Södertull där Polhemsskolan nu håller på att bygga nytt.
  • Baltichuset står kvar, brandstationen står kvar, ändå känns den här vyn ganska främmande eftersom gatstumpen som gick över Lillån fram till järnvägskorsningen vid Nygatan är lika utplånad som spårvagnsrälsen.
  • Under de första åren gick den blå linjen över Lillån (numera Holmkanalen) via Näringsbron innan vagnarna svängde av mot väster.
  • På vintern gällde det att röja undan snö så att spåren låg fria, annars var det risk för urspårning. Vilket har hänt här, i korsningen Norra Kungsgatan-Drottninggatan, vintern 1940.
  • De flesta spårvagnsbilderna togs under sommarhalvåret, men vagnarna rullade året runt. Och ibland tvingades man skicka ut en specialbyggd plogvagn för att röja för trafiken. Och precis som andra spårvagnar kunde de köras åt båda hållen.
  • Kläderna avslöjar att detta måste ha varit mycket tidigt i Gävles spårvagnshistoria. Vagnen rullar längs Västra vägen och till vänster ser vi Staketgatan.
  • Den här lummiga gatan är faktiskt Brynäsgatan omkring 1950. Till vänster skymtar vi Stenebergsparken.
  • För 60 år sedan hade Islandsplan mer torgkänsla än nu när gatorna tagit allt mer utrymme i anspråk.
  • Så här såg en spårvagn ut invändigt omkring 1940. Man kan förstå att det snabbt uppstod behov av släpvagnar.
  • Om man bodde uppe på Söder kunde man ta spårvagnen ner på stan och gå in på det nya och fina Konsumvaruhuset för att handla.
  • Många av de spårvagnsbilder som vi i dag betraktar som klassiska togs just här, i korsningen Nygatan-Norra Kungsgatan. Och den som tröttnat på att titta på svängande spårvagnar kan ju alltid njuta av det gamla bankpalatset som inte finns längre.
  • Både den röda och den blå linjen kom från Öster in på Nygatan och bytte till den södra filen precis efter järnvägsövergången.
  • Islandsplan var ena ändpunkten för den gröna linjen som startades 1927 och gick ända ut till Bomhus. Den här bilden togs 1946.
  • År 1950 hade spårvagnstrafiken i Gävle börjat sjunga på sista versen, fast det var nog varken förarna eller passagerarna medvetna om när den här vagnen rullade in på Sjätte Tvärgatan för att runda kvarteret Mejseln.
  • Södra Kungsgatan var betydligt smalare 1935 än numera, men det fanns ändå gott och väl plats för två spårvagnar att mötas. Lastbilen fick dock förmodligen vänta på ett bättre tillfälle att smita förbi.

Att växa upp i Gävle under 1800-talets sista och 1900-talets första årtionde måste ha varit omvälvande. Det byggdes precis överallt, trots att staden redan var så gott som nybyggd efter den stora stadsbranden 1869. Det var som om nybyggarandan inte gick att hejda, vi måste bara fortsätta att växa och bli en riktig storstad.

Annons

Och det var inte direkt några småhus som poppade upp. Gevaliapalatset där Swedbank håller till i dag byggdes 1890-92, Sparbankshuset tvärs över Nygatan 1897-99, Dalapalatset vid Islandsplan 1896-99, den pampiga Dövstumskolan invigdes 1897 och Westergrenska huset tvärs över Nygatan från CH sett 1900.

1903 fick vi till och med en riktig idrottsplats, vilket var grymt lyxigt, och omkring den växte en ny villabebyggelse upp. Villastan kallar vi den i dag.

En ny hamn vid den gamla befästningen Fredriksskans stod klar 1905, och 1909 hade Ernst von Krusenstjerna tagit sitt Hälsinge regemente och flyttat från Mohed till Kungsbäck där nybyggda kaserner, kanslihus och annat nödvändigt stod och väntade.

Samtidigt blomstrade näringslivet. F Ahlgrens Tekniska Fabrik marknadsförde många nya och spännande produkter, inte minst Läkeroltabletten som introducerades 1909, Vict. Th. Engwall & Co var en av landets förnämsta importfirmor på livsmedelssidan, och i Bomhus sågade Korsnäs virke så det stod härliga till.

Textilfabrikerna hade också goda tider, både Gefle Manufaktur AB i Strömsbro och ångväveriet på Söder.

En stad där det hände så mycket behövde naturligtvis modern kollektivtrafik. Tidigare hade en så kallad omnibus, dragen av hästar, fraktat passagerare mellan järnvägsstationen på Alderholmen och Stapeltorget vid kyrkan via Stora torget vid rådhuset, men en så gammalmodig lösning kunde inte längre komma i fråga.

En satsning på spårvagnar hade diskuterats i stadsfullmäktige redan 1896 utan att man då kom till beslut, men 1904 kom frågan upp igen. Då hade stadens elektricitetsverk överskottsenergi som man gärna ville ta vara på, och efter sedvanlig politisk process beslutades att Gefle Stad skulle investera i två spårvägslinjer – den röda och den blå – som skulle trafikeras av vackra röda vagnar till och från de mest frekventerade platserna i staden.

Den röda linjen hade sina ändhållplatser vid Femte Tvärgatan på Brynäs och Stadsträdgården, den blå gick mellan Tullplan på Alderholmen via Nygatan, Kungsgatan och Kaserngatan till Södra Centralgatan.

Den första vagnen började rulla den 13 november 1909, det vill säga för 100 år och två dagar sedan, och jubileet firas i dag, fredag, med en ceremoni på länsmuseet. Det har också skrivits en bok om Gävles spårvagnar som kommer ut vilken dag som helst.

Spårvägen blev hur som helst omedelbart en succé, och folk kom långväga ifrån för att beskåda härligheten och åka en tur. Gävles spårvagnar blev berömda, och på 1920-talet vågade sig fullmäktige på att besluta om ytterligare en linje, nämligen den gröna. Den gick från Islandsplan ända ut till Bomhus, som på den tiden höll på att förvandlas från en bruksort som Skutskär och Forsbacka till en riktig stadsdel.

1929 förlängdes denna linje ända ut till fabriken i Karskär.

Då den gröna linjen tillkom behövde den röda inte längre gå ända upp till Femte Tvärgatan. Den fick slutstation vid Islandsplan, som därmed blev en riktig knutpunkt för Gävles spårvagnar.

Den blå linjen fick ny sträckning 1933. Då utgick den från Norra Kungsgatan i stället för från Alderholmen och förlängdes i stället åt andra hållet – till det stora bostadskomplexet Albion bakom det som i dag bland annat är Engelska skolan.

Men spårvagnarnas tid var nu räknad. Bussar som drevs med bensin och rullade dit man styrde dem var i många avseenden överlägsna de spårbundna vagnarna, och 1948 var det dags att lägga ner den blå linjen. Fyra år senare skrotades även den röda, och 1956 hade tiden hunnit ikapp även den gröna Bomhuslinjen.

Vagnarna blev liksom rälsen och vagnhallarna vid Södertull en belastning för Gävle Stad. Rälsen gick att skrota, hallarna kunde man riva (så skedde också 1969), men vad skulle man göra med vagnarna?

Jo, de såldes billigt och kom till användning som bland annat sommarstugor långt bortom ära och redlighet. Och nu, på senare år, har det förekommit en grundlig detektivverksamhet för att försöka lokalisera, köpa tillbaka och restaurera de vackra gamla vagnarna.

Dock inte av Gävle kommun, som staden numera heter, utan av entusiaster i Svenska Spårvägssällskapet. Gävle kommun har inte minsta intresse av att backa upp något 100-årsjubileum, ställde inte ens upp med ett bygglov för en spårvägshall som sällskapet hade lyckats hitta i Uppsala, men eldsjälarna fortsätter ändå sitt arbete med att rädda så mycket som möjligt av en klassisk Gävleepok. Och att fira jubileet på ett lite enklare sätt än de kanske hade hoppats.

Förresten, den som gillar de gamla bilderna vi visar här kan med fördel besöka Länsmuseets bildbyrås sajt sofie.xlm.se. Där finns en guldgruva...

Annons