Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Spinn, spinn, spinn...

Annons

Gävle Kommun ville inget hellre än ösa miljoner över kulturen, men bara så länge Gävle var med i kulturhuvudstadstävlingen. Nu blåser snålare vindar med indragna medel här och var.

Men har Gävle Kommuns vilja att satsa på kultur tagit slut?

Inte alls. För en månad sedan beviljade Kommunstyrelsen tre miljoner ur den mystiska kulturkassan (det vill säga kommunens kassa för oförutsedda utgifter) till nyinrättade projektet Interkultur, ett bihang till Gävle Kommuns internationella kontor. Rätt läst, ett bihang till ett kontor, det låter byråkratiskt på ett sätt som ömsom väcker oro, ömsom lockar till skratt. Bara namnet klingar sovjetstat eller åtminstone plakataktigt 70-tal.

Två personer ska anställas för att spinna vidare på kulturhuvudstadsidéerna, internationella kontakter ska knytas, projekt initieras. Projekten ska sedan EU betala. Det går att få mycket pengar, bara man fyller i blanketterna rätt. Och Gävle har mycket att ge internationellt, sägs det. En viktig uppgift för Interkultur blir att sprida begreppet ”kulturell allemansrätt”. Kommer något produktivt att komma ur detta och ej blott byråkratiskt såseri, fortsatt storvulna luddigheter, rosa ballonger och liknande.

Några frågor måste ställas. Var har Gävle Kommun sitt kulturella fokus? Är skotten mellan kommunens olika instanser vattentäta? Vad har kommunledningen för syn på redan existerande projekt, och i detta fall särskilt kulturprojekt som omfattar internationella kontakter?

Sådana projekt finns redan, frågan är om de räknas. Ungefär samtidigt som det interkulturella kontorsbihanget inrättas väljer nämligen Kultur och Fritid att inte förlänga en av två projektanställningar på IDKA/Kulturkiosken, vilket konkret innebär att utställningsverksamheten blir kvar medan konsertverksamheten i sin nuvarande form läggs ner. I fortsättningen kommer eventuella konserter att arrangeras helt ideellt, osäkert hur och var, kanske på Spegeln dit IDKA snart flyttar sina verkstäder. Frågan är då om Spegelns scen kommer att kunna nyttjas, eller om den är för dyr för ideell verksamhet.

Men varför inte ta pengar ur den hemliga kassan också till de här konserterna?

Här handlar det ju inte om några miljonbelopp, men om produktiv kulturverksamhet på reell kunskapsgrund, inget flum. Pengar in, konserter ut, liksom. Under åren har i Kulturkiosken bedrivits en spännande och högkvalitativ konsertverksamhet med svenska såväl som internationella musiker.

Det internationella inslaget har varit stort, något som knappast kan sägas om den i huvudsak lokalt inriktade utställningsverksamheten (inga jämförelser i övrigt). I flera fall har gästande musiker kombinerat konserter med workshops vid Vasaskolans jazzlinje.

Ingenstans i regionen finns motsvarande verksamhet. Bara på få platser i landet finns scener som på liknande sätt ger plats åt samtida experimentell musik ur olika genrer. Det handlar om verksamhet som otvivelaktigt satt Gävle på musikkartan.

Frågan är vad Kultur & Fritid, Internationella Kontoret samt kommunledningen har gjort för att bilda sig en uppfattning om detta. Här finns ju internationella utblickar av just det slag Gävle Kommun påstår sig efterfråga och tycks beredd att satsa miljoner på, bara på idéplanet.

Är det i själva verket så illa att det hela bottnar i en avsaknad av intresse, kunskap och bildning? Är det därför man hellre satsar på spridande av floskler än konkret verksamhet? Eller det kanske handlar om att ge anställda inom kulturhuvudstadsprojektet jobb även i fortsättningen?

Oavsett orsak kan jag dock inte göra annat än ifrågasätta Gävle Kommuns agerande.

Camilla Dal