Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Spök på Cirkus – bäddat för succé

Måns Zelmerlöw spelar i praktiken sig själv när han svävar omkring på scenen som flickidolen Dante. Han checkar in på slottet Bränningehus för att i lugn och ro skriva nya låtar.

Annons

Lena Philipsson däremot figurerar från början till slut som ett elaksinnat och hämndlystet spöke i sin första musikalroll.

Det finns bara ett ord: Succé – även om hon får sjunga alldeles för lite.

Som Giljotin är den gamla sexsymbolen ute efter att ta denne Dante av daga för att äntligen få vila i frid för egen del.

Samma gäller hennes tvillingsyrra Salmonella (fast de är mer olika än banan kontra päron), även om hon i sin osynliga tillvaro släpper fram starka känslor för popstjärnan. Sussie Eriksson låter sina komiska talanger blomma ut för fullt och osökt kommer jag att tänka på en viss Birgitta Andersson.

Den som knyter ihop hela spöktaklet är den 239 år gamla skröpliga betjänten Bernhard, eller Bernie som Dante döper honom till.

Loa Falkman syns mest hela tiden och ligger bakom drösvis med oneliners och ordvitsar där den moderna tidens tekniska framsteg konfronteras med den uråldriga visdomen.

Dialogen är minst sagt skrattretande rapp även om det svämmar över litet grand här och där. Den röda tråden inbjuder till att samla komiska poänger och vi på den manliga sidan får huka oss i stolarna när Lena Ph lösgör giljotinen i en monolog som passar henne som hand i handske.

Upphovsmännen Björn Skifs och Bengt Palmers har tillsammans med regissören Pernilla Skifs skapat en föreställning som säkerligen kommer att upprepa 1980-talets publiksuccé på Maximteatern. ”Spök” går igen skulle man gott kunna säga.

Stumfilmssekvensen är blixtsnabb, men mästerlig.

Första akten är ojämn men den andra är betydligt bättre.

Måns, Lena och Sussie, ja, hela ensemblen, inklusive dansgruppen och Marit Eriksson och Liza Sandberg, som spelar spöksystrarna som levande i nutid, kommer säkert att växa in i sina roller med tiden.

Det allra största utropstecknet är Loa Falkman – vilken mångfacetterad artist denne man är!

Och vilken bra låt den är fortfarande, ”Fångad i en dröm”!