Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brynäs tunga suddenknock

Jag tycker egentligen bara två saker, fast jag kommer att skriva en hel massa annat. 1) Blir det förlängning ska det avgöras snabbt. 2) Brynäs ska vinna. Har jag rätt, eller har jag rätt?

Annons

Det finns ingen anledning att gå till överdrifter, så jag bockar av det här med stämningen, Läkerolen och Gävle på en gång:
Det var inte veckans bästa, det var inte vårens bästa, det var inte säsongens bästa, det var inte seklets bästa, det var inte årtusendets och inte heller förra årtusendets – det var tidernas bästa tryck i Läkerolen innan nedsläpp.
Sedan gick det i vågor, som matchen.
Sedan tog det bara slut, som matchen.
Men det tog slut med ett vrål som hördes ända upp till norra Västerbotten, till Skellefteå – och säkert skapade störningar på TV4-sändningen där om inte merparten av teveapparaterna hade kastats ut redan.

...nån måste dock se till att avväpna folk på de här klapp-klapp-kastanjetterna till sommaren – annars har vi ett nytt vuvuzelaproblem på halsen i stan. Jag klarar två matcher till, sedan blir jag Gävlebo igen och kräver förbud och största möjliga tystnad.

Brynäs tvingades till ett sudden death slut, och eftersom Leif Boork trippade omkring i tevekostymen så lånar jag hans favorituttryck.
Momentum.
Hade Skellefteå, som hade två fräsande chanser i inledning av förlängningen avgjort matchen där, så hade man inte bara kvitterat strax förre matchslutet, avgjort i sudden utan även vunnit på bortaplan – och kvitterat i matchserien.
Då hade Skellefteå åkt hem med Momentum tatuerat över hockeykropparna.
Så nära var det. Eller inte?

För det här är Brynäs år, det är Brynäs slutspel. Då släpper Svedberg inte in det där sista bittra målet, då gör Martin Johansson det istället.
3–2 efter 2,03 i sudden death.
2–0 i finalserien mot Skellefteå.
Brynäs har nu vunnit sex raka matcher i slutspelet, fyra mot Färjestad och två mot Skellefteå.
Det stavas inte m-o-m-e-n-t-u-m. Det stavas ö-v-e-r-t-a-g.

...men eftersom jag är en liten slav på en triumfvagn så skriver jag så här, så är det gjort: 2008 vände HV71 0–2 i matcher till 4–2 i guldsiffror mot Linköping. Nån måste ju göra det.

I den första matchen spelade Skellefteå utan förstånd. Nu spelade man en period utan backar, och att Brynäs inte gjorde mer än 1–0 där innebar bara att matchen blev längre än nödvändigt.
I den andra var det ett stabilare Skellefteå som fick en kvittering och luft.
Men sedan tryckte Brynäs, trots störningar med skada på Löf, på gasen igen i den tredje som var riktigt vass. Självklart vägvisad av Widing dundrade 2–1, men också ny totalinsats från Svedbergs högra skridskospets till spelaren där framme som besvärade Skellefteås backar.

Det blev en annorlunda utmaning för slutspelskometen Niklas Svedberg, men han imponerade igen – och gjorde en match som på något sätt var en hyllning till Wille Löfqvist, som fyllde 65 just i går, i Läkerolen.

Fick twittrat förslaget med termen Open bås-hit. Den som tog så illa på stjärnbacken (jag tycker det!) Simon Bertilsson. Det är inget att skämta om, men det var en mycket olycklig händelse som hade blivit tusen gånger värre om Brynäs hade förlorat matchen.
Bertilsson behövs. Alltid. Är han tillbaka på lördag, på söndag?

Det gnistrade inte om Brynäs power play i den här matchen under de två försöken, och det kan behövas i fortsättningen. Men Brynäs vinner ändå, med mål fem mot fem. Intressant för alla statistiker, som trodde tvärtom.

Nu väntar match i Skellefteå på lördag, och sedan plötsligt match på söndag i Läkerolen. Det står 2–0 i matcher, så ni får räkna ut resten själva.

...alla var verkligen där. När TV4-meterologen Anders Nylund fick förbi på pressläktarren frågade jag inte ens om en prognos, jag hade redan konstaterat högtryck i hallen, med risk för spridda skurar – men uppklarnande framåt sena kvällen efter en blixt från klar himmel.

Mer läsning

Annons