Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fem ynka poäng - hur ska det här sluta?

Jag tänker verkligen inte ta någonting från IFK Norrköping.

Varför skulle jag vilja det?

Gefle IF ville ju inte det.

Annons

Allsvenskan 2012 gick nånstans i den första halvlekens svagaste minuter in i en skuggvärld som Gefle IF inte hade tänkt beträda.
Men nu är man där. Nu har GIF inlett säsongen med att skänka bort poäng, mål, segrar – ja i stort sett Strömvallens plaststolar, den gamla läktarens träpelare, några korvvagnar, ett utslitet sponsortält och lite till.
0–2 mot IFK Norrköping fick mig nästan att fråga ambulanspersonalen om skjuts tillbaka till tidningen, eftersom läget plötsligt är akut och jag behövde någon typ av behandling innan jag skulle skriva om matchen.
Dessutom hade det varit bra om man hade slagit på sirenerna.
Fast det kanske man gjorde ändå – i alla fall hör jag dom från Gefle IF:s omklädningsrum.

Om inte jag missminner mig (den här meningen innehåller djup ironi) så förlorade GIF den förra hemmamatchen mot AIK efter ett baklängesmål i inledningsminuten efter att ha stått på hälarna och sedan aldrig återfunnit balansen.
Nu stod man på näsan i konstgräset, efter en insats i den första halvleken som innehöll så mycket alibiverksamhet så det hade räckt till hela säsongen.
Nej, jag tänker verkligen inte ta något ifrån IFK Norrköping, som nu tog en tung bortaseger mot en tidigare mycket besvärlig motståndare. IFK Norrköping var rappt i passningsspelet, säkert i passningsspelet – och giftigt i målområdet.
1–0 var mycket snyggt, sedan målvakten Abbas Hassan skickligt satt igång spelet med ett utkast centralt som Astrit Ajdarevic använde till att placera forwardsersättaren Christoffer Nyman i ett läge där han kunde hålla undan för Jonathan Hellström, lura Linus Malmborg – och vräka in ledningsmålet efter 16 minuter.
Puh, det blev en lång mening – men så var det också ytterligare ett mål som tog andan ur hemmalaget.

Nej, jag tänker inte heller göra det så enkelt för mig att jag kallar hemmaspelarna för nonchalanta, ointresserade eller oambitiösa.
Men det ser ut som om tio spelare verkar tro att det plötsligt räcker att ställa upp i en vacker 4–4–2-formation för att få några stilpoäng.
Det som för många motståndarlag var en fruktad syn, är numera ofta redan en punkterad vit ballong tidigt i matcherna.
GIF vann knappt en enda närkamp under den första halvleken (någon?), och den passivitetsvarning som hängde över hemmalaget låg bakom den här tunga förlusten. Stukade självförtroenden, osäkra positioner, okänsliga fötter och stabbiga ben – GIF stelnade i en skräckversion av sitt eget annars fungerande, funktionella spel.

...Andreas Ekberg från Lund var verkligen ingen hemmadomare. Nej, det var han inte.

Det krävdes 0–2 i paus, ytterligare en förlorad match, för att GIF skulle börja uppträda som ett allsvenskt lag – men då hade IFK Norrköping redan nappat på erbjudandet ”Bortskänkes”, och tagit emot gåvan och plockat bort skylten.
Sedan fick vi se lite idéer. Jag käbblade med en ledig kollega om Jonas Lanttos insats, där vi hade olika syn på hans prestation – men vi var helt rätt ute ändå.
I den okreativa röran som återstår av Olssons IF, höjs kraven på en av de få spelare som kan göra något mer. Det krävs att Lantto är både bra och lyckas, som han...nästan gjorde vid några tillfällen. Enda komplementet i de offensiva aktionerna var egentligen vänsterbacken Jonathan Hellström, och dennes ersättare Sebastian Senatore.

...men jag gillade faktiskt att Alexander Faltsetas blev en elak jävel i den andra halvleken. Nån måste visa den fysiska vägen också.

Under tiden torsdag 10–onsdag 23 maj, det är 14 dagar, spelar GIF de återstående fem omgångarna före EM-uppehållet: Häcken (b), Gif Sundsvall (h), Djurgården (b), Mjällby (b) och Örebro (h).
Det har blivit fem poäng på de inledande sju matcherna. Hur många till kan vi räkna med?

...en extremt elak tunga på en inte helt tillförlitlig källa låter meddela att det var så svårt att hitta matchens lirare i hemmalaget att James Frempong nästan fick
priset.

Vid ett tillfälle i andra halvlek flög två tranor österut i en vacker siluett mot månen – det blev lite tecknad disney över synen. Jag kom på mig själv att sitta och beundra den.
Jag tror jag ville vara lite för mig själv en stund.

Mer läsning

Annons