Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundelin – målvakten som gör allt för att roa publiken

Annons

Det spelades en bra bit över 200 fotbollsmatcher i Sandviken i går.

Majoriteten av dem i Göransson Arena, där ungdomar och juniorer håller till. Men vi avlade ett besök i Jernvallen där det hände saker i seniorturneringen.

- Klockan 15.15.

IFK Gävles Natalie Perämäki dunkar in en vänstervolley till 10–1 mot Årsunda, vilket spikar slutresultatet. Hon gjorde därmed sitt andra mål i matchen och nådde upp till samma summa som lagkamraten Elin Åsenlund.

– Eller gjorde jag tre? Jag vet inte riktigt, säger Elin Åsenlund.

De båda är nyförvärv från Strömsbro – och är extra viktiga för IFK just i den här turneringen. De har nämligen erfarenhet av att spela inomhus, senast i Bilma Cup i Ockelbo, i just Strömsbros tröjor.

IFK Gävle har inte varit med i Tidningscupen på många år och enligt Natalie och Elin var det många i deras nya lag som aldrig hade spelat med en inomhusfotboll tidigare. Och det var kanske den stora anledningen till att det blev förlust i premiärmatchen, 1–2 mot Stockholmslaget Boo FF.

– Men vi var ganska överlägsna. Vi hade allt spel medan de gjorde två mål på två chanser, säger Elin Åsenlund om förlusten – som alltså vändes till seger i den andra gruppspelsmatchen vilket ganska garanterat innebar att det väntar slutspel.

Men det är alltså skillnad på bollarna?

– Ja, det är jättestor skillnad, säger Natalie.

– Den är betydligt tyngre, säger Elin.

– Och mindre, säger Natalie, som även intygar att spelet inomhus jämfört med utomhus skiljer sig rejält mycket åt.

Efter segern väntade en lång vila till nästa match.

– Vi ska åka och äta nu, ta lite frisk luft, säger Elin.

– Och kolla på några av ungdomsmatcherna i Göransson Arena, säger Natalie.

- Klockan 15.30.

Hemmafavoriterna i SIF laddar inför sin andra match i turneringen med att slötitta på när nämnda Boo FF rullar ut stackars IK Sätra fullständigt och vinner med 9–0 i damturneringen.

Vi frågar SIF-tränaren om det där som mittfältaren Jens Åberg skrivit om i sin nya blogg på Gävletidningarnas sajter, att spelarna även dömer matcher under turneringen.

Jodå, det stämmer.

– Först lade vi golv under torsdagen. De som höll på längst var här från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Sedan dömde några av spelarna sju matcher på fredagen, och så har några två i dag och två i morgon, plus att de spelar förstås, berättar Tony Andersson.

– Sedan ska golvet bort och det tar väl fem, sex timmar. Så här har det alltid varit de år jag varit i SIF. Det är en tuff helg för grabbarna.

Kanske för tuff, undrar man. Det har ju blivit finaltorsk tre år i rad.

– Nä, Strömsberg har varit bättre. Det är det som är felet. Det är klart, inte är det till vår fördel, men jag vill inte skylla på det.

Vad får ni ut av det här slitet då? Något måste det väl ge, annars hade du som tränare protesterat väl?

– Det ger en viss klubbkänsla. Vi har aldrig tagit någon diskussion om det här alls, det är bara för oss att ställa upp.

- Klockan 16.05.

"Menisk, ledband – hela skiten."

Ungefär så beskriver 41-årige Mats Sundelin varför karriären som målvakt är över nu. Självklart skulle han inte ha stått i Torsåkers mål i går heller, men med hårt lindat knä ställde han upp eftersom den ordinarie målvakten brutit foten.

– Det blir jubileum för mig, det här är 15:e gången jag spelar här, berättar Mats Sundelin som även ryckte in under inomhusturneringen i Ockelbo tidigare i vinter.

– Det var min 26:e raka Bilma Cup, vilket är rekord. Roligt som bara den...

Under matchen mot Bollstanäs blir han snabbt publikfavorit. Han dribblar, han gör fräcka chippar över anstormande motståndaranfallare och han sätter igång spelet blixtsnabbt. Vid flera tillfällen springer han själv med bollen för att sedan avsluta med ett stenhårt skott.

Efter att ha släppt in fem mål, varav ett på en mycket tveksamt dömd straff – "förr hade jag blivit tokig, men jag är för gammal för sånt nu" – tar han saken i händerna på allvar. I den 14:e minuten stänker han dit bollen i vänstra stolpen och gör så att en lagkamrat får öppet mål. 1–5, som sedermera blir 2–5.

– Jo, jag är en lite offensiv målvakt. Jag tycker om att ta bollen och göra lite saker. Jag är väl lite halvgalen, säger Mats, och medger en sak:

– Vi är ju inte här för att vinna direkt. Så därför tänker jag, vad vill publiken se för något?

Han har vunnit Bilma Cup med Hofors en gång och har dessutom spelat med Storvik.

Men han hade, fram till i går kväll, aldrig mött Sandvikens IF.

Det fick bli karriärens slutpunkt.

– Det är roligt som fan det här, man vill ju inte lägga av. Men jag har lovat mig själv att inte spela mer, säger Mats Sundelin, som nu ska lägga sin kraft på döttrarna Alva och Claras F02-lag, där han är tränare.

– De vann sin serie i somras, tog 34 av 36 poäng och hade 67–6 i målskillnad, säger Mats stolt.

- Klockan 16.25.

– Det är pinsamt. Vi kan inte ställa ut skorna och tro att vi är något vi inte är.

SIF-tränaren Tony Andersson är rasande efter att hemmafavoriterna tappat en 2–0-ledning och förlorat mot Ullfors med 5–3.

Ullfors, alltså, ett lag som är nykomlingar i division 5 i någon av alla Upplands fotbollsserier.

Medan Tony Andersson ganska snabbt letar sig ner i ett omklädningsrum där han garanterat sade ett och annat till sina spelare hittar vi en betydligt gladare fotbollstränare i Jernvallens kafeteria.

– Vi gick till kvartsfinal här förra året och mötte SIF:s andralag då, så vi kände att vi hade en chans, att de inte är omänskliga, berättar Ulf Lindström, som menar att vändningen berodde på en kombination av tur, skicklighet och en bra målvakt i Robert Kastemyr.

Det är en stor skalp för er?

– Jo, det får man säga, haha.

Största i klubbens historia till och med?

– Ja. Vi har aldrig mött ett division 1-lag förut.

Ullfors förlorade senare mot Bollstanäs, men skrällaget vann ändå gruppen före SIF.

Mer läsning

Annons