Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bagdad Bobs IF har gjort Jämtin till ett oskyldigt offer

Det slogs, det ljögs så att näsorna växte och soppan från Läkerolens spelarkorridorer började i går koka över.
Jag delar inte ut förtjänstmedaljer till Michael Sundlöv eller Mattias Pettersson, nänä, långtifrån – jag konstaterar bara att deras obegåvade mysstund med Andreas Jämtin nästan får denne att framstå som ett oskyldigt offer.
Och det retar mig.

Annons

vara mer fel.
Andreas Jämtin är ett svin, ett gammalt ohederligt hockeysvin, som använde klubban som tillhygge. Risken är nu uppenbar att Svenska ishockeyförbundets disciplinnämnd kommer att ägna sig åt att utdöma pseudobestraffningar för att visa handlingskraft, men kommer att missa det verkliga brottet fullständigt.

av Michael Sundlöv och Mattias Pettersson. Deras uppträdande är oacceptabelt – och det är väl bara att hoppas för Brynäs skull att det inte utdöms ett bötesstraff, med tanke på ekonomin.
Men det värsta de har gjort sig skyldiga till i mina ögon är att de har lyckats flytta fokus från det vi verkligen inte vill se i hockey.
Det som egentligen inte har med Brynäs IF att göra, utan med den sport som är tuff och hård – men också balanserar på gränsen till galenskap och vidrighet.
Det som Andreas Jämtin står för, och han är inte ensam.
Spelare som slår med klubban, fegt och för att skada motståndare.
Spelare som alltid tacklar med armbågarna, händerna eller klubban.
Spelare som attackerar bakifrån.

bara rapa upp Widings armbågstackling från Frölundamatchen, men nu stannar vi till på Läkerolens is och vad som hände där.
Det kan inte vara så i ishockey att allting alltid börjar med att nån annan ger igen.
Jämtin slog med klubban mot Widing för att skada Brynäsforwarden. Det var en vidrig, feg handling.
Det var den verkliga skandalen i Läkerol Arena i torsdags, och det är den som disciplinnämnden skulle ägna timtal till att betrakta och utdöma ett hårt straff för – precis som de skulle ta sig an liknande brott och granska dessa ur varenda kameravinkel som finns.
Att Slavomir Lener ens valde att ha dåren Jämtin på isen i slutfasen visar också hur Lener resonerade. Linköpingscoachen visste att Jämtin bara åkte omkring och väntade på ett läge där han kunde explodera och Lener gjorde det för att han ville han det så. Lener ville visa Brynäs att 6–1 är ingenting värt i ett slutspel och den här galningen har vi och honom ska ni passa er för.
Lener må ha elitseriens mest distingerade mustasch – men han har varit i hockeysvängen så länge att han vet att ett hot är ett hot är ett hot.

extrem svaghet, och det är att jag har svårt att förstå hur dumma i huvudet folk kan vara.
I ishockey behövs det tydligen en manual för att förklara att fel personer inte ska vara på fel plats.
Sportchefer på gränsen till sammanbrott, ett normaltillstånd i det jobbet och d-e-t är lätt att förstå, ska absolut inte stå och hänga i trånga spelargångar för de har en tendens att röra sig lite ryckigt och stöta i andra människor och de har också lätt att glappa till och säga fel saker.
Särskilt obegåvat är det att stå just på den här platsen när spelaren med en av svensk hockeys mest märkliga hockeyhjärnor har fått matchstraff och ska lämna arenan.
Är det nån som har svårt att förstå det här resonemanget?
Är det nån som kan förstå varför Michael Sundlöv måste trassla till det för den klubb han älskar och som han tjänar troget – att han till slut hamnar i en situation där han slåss inför publiken i den egna hemmaarenan, hans arbetsplats?

matchen dök Mike Helber, Linköpings klubbdirektör upp, och framstod för mig som hockeyns Bagdad Bob; Andreas Jämtin, gullungen, hade blivit attackerad.
Tjosan, så kan det väl inte vara, tänkte jag – och dementierna från folk i Brynäs IF kunde ha fyllt en hel tidningsspalt.
Tills domarrapporten läckte ut.
Då visade det sig att Bagdad Bobs IF har sitt huvudkontor på Sätraåsen, det var därifrån lögnerna, överdrifterna och halvsanningarna hade fabricerats.
Ibland (ofta) tycker jag faktiskt synd om alla de människor i Brynäs organisation som försöker, försöker och försöker och får leva med sin lallarhistoria från slutet av 90- och början av 2000-talet då man inte kunde göra två saker rätt i följd.
Återigen en gång har nån tryckt ned dumstruten över huvudet på de som vill få Brynäs att växa igen.

en seger mot Rögle i lördag eftermiddag
Nu behövs det ett slutspel i vår.
Mer än någonsin.

Mer läsning

Annons