Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Czarnecki hittade den vinnande lottsedeln

Jag glömde köpa fifty-fifty-lotter när jag vek av till rulltrappan och den kokta korven på tredje våningen, annars är jag en trogen sponsor av Brynäs med den typen av stödköp.
Niklas Czarnecki hade dock några som låg skräpade i ena fickan.
Han vann.
En rätt hopplös match blev till tre poäng. En rätt hopplös Daniel Widing blev en matchvinnare. En rätt hopplös hockeykväll blev...okej.

Annons

äntligen drog slutsiffran noll var dock något han har jobbat ihop till.
Det här var hans sjätte match parallellt med att Jacob Markström blivit något av en filmstjärna i delar av hockeyvärlden, och att raden 5–6–1–1–3 nu kompletterades med en nolla var något som betydligt fler än jag anser välförtjänt.
Lindbäcks mentala styrka har prövats. Hans mod har testats, hans reflexer och hans spelintelligens. Han har löst uppgiften, och att vara målvaktsvikarie och det för lagets ledande spelare är en prövning. Nu vet vi att Lindbäck håller, och nu vet han att vi vet det.

inte vara sån att jag kallar det här en turseger, när det faktiskt är en coachtriumf. I alla fall lyckades Czarnecki med en rad väckelsemöten under de två första perioderna, och såna behövdes i gårdagens Brynäs. Merparten av utespelarna verkade lida av jet lag, trots att de inte varit närmare Nordamerika än en nattmatch i teve.
Czarnecki är dock mannen som just nu har till livsuppgift att få en tämligen grå massa av ishockeyspelare märkta Brynäs IF att glimra åtminstone en aning i förhållande till mästartecknena i Läkerolens tak.
Av fyra kedjor blev det tre i den sista perioden, enligt modellen: Molin–Hansen–Lauritzen, Hermansson–Dixon–Widing och Sandin–Granström–Dackell, och det var ett dribblande i båset som gav utdelning på isen.
Målet kom i power play, där Brynäs fortfarande är näst sämst i elitserien, och betyder att Brynäs fortfarande gungar som ett flöte en bit ovanför slutspelsstrecket.

döljer dock inte på någon känslig punkt kanadensaren Kyle Wanvig insatser i Brynäs. För ytterligare en match sjönk Wanvig så lågt även på Czarneckis ranking att han fick sitta och kallna (om möjligt) i sista perioden i väntan på duschen.
Wanvig, enligt uppgift en pratglad och skön typ i omklädningsrummet, har på sina 16 matcher i Brynäs presterat två mål och en målgivande passning. I vissa matcher påstås han dock även ha åkt skridsko.
Men som upplyftande tillskott i truppen är Wanvig en av de rätter vi glömde kvar på julbordet.

reportrarna före jul sammanställde vår poängsättning av Brynässpelare visade det sig att Ove Molin var bäste utespelare. Det var förvånande, eftersom Molin naturligtvis har sina främsta år bakom sig. Men den positiva släng av galna gubbsjukan som en del idrottsmän får när pensionslösningarna ska börja realiseras får tydligen inte underskattas.
Jag trodde aldrig igen att jag skulle få skriva i en krönika att Ove Molin är en av Brynäs bästa spelare. Men nu har jag gjort det, och jag kommer att få göra det igen.

och den femte i raden av stora Brynässpelare ska hyllas.
Nån har tänkt till mer än måttligt, för ingen Brynässpelare från den gyllene 60- och 70-talet är mer aktuell än Stefan "Lill-Prosten" Karlsson.
Inte när feldömda mål och målkameror diskuteras efter varje omgång.
Hade det funnits videobedömning 1975 hade Brynäs haft 13 och inte 12 SM-guld.
"Lill-Prostens" bortadömda mål i den första sudden death-avgjorda SM-finalen i Scandinavium är en smärtsam orättvisa som kunde utgöra grund för ett program modell hockeyns Cold Case.

Mer läsning

Annons