Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det var mycket tänk om...”

Efter suddenförlusten var det en besviken Jakob Silfverberg som gömde sig för pressen. I går var han på strålande humör – och bad om ursäkt för att han hållit sig undan.

– Det var onödigt av mig, säger Silfverberg, som tackar flickvännen och föräldrarna för att han ”kom på rätt spår igen”.

Annons

Brynässtjärnan hade chansen att bli nästan osannolik guldhjälte inför en fullsatt Läkerol Arena i söndagskväll. Han hade redan gjort två mål i matchen när domaren gjorde tecknet för straff knappt två minuter in på förlängningen.

När tränaren Tommy Jonsson steg fram till Silfverberg i båset och frågade om han ville lägga straffen fanns ingen rädsla, ingen tvekan.

– Jag blev skitglad och sa ”yes, jag tar den”, berättar 21-åringen.

– Jag visste hur jag skulle göra, det kändes hur bra som helst. Jag hade bestämt mig för ett snabbt avslut – och i efterhand är jag nöjd med straffen. Det blev ett perfekt skott, men det var det lilla sista som saknades.

Pucken tog i insidan av stolpen. Men kort därefter fick han en ny gyllene chans, när Niclas Andersén sköt ett skott från blå och pucken via Calle Järnkrok hamnade hos Silfverberg.

– Jag drog över den till forehand och försökte skjuta snabbt. Jag tror Jocke (Eriksson) var med bra i sidled, men jag fick pucken över benskydden på honom. Men den tog i utsidan av stolpen.

Känslorna efteråt, när Skellefteå lyckats avgöra med en sekund kvar av Mattias Ekholms utvisning, var besvikelse och ilska. Det var därför han gömde sig så länge att de flesta medier aldrig fick någon intervju med lagkaptenen.

– Jag behövde några minuter för mig själv. Med facit i hand var det onödigt gjort av mig. Men man lär sig av sina misstag, säger Silfverberg, som när han kommit hem tittade på slutet av Stanley Cup-matchen mellan Philadelphia och Pittsburgh innan han somnade i soffan vid tolvtiden.

För det samlade pressuppbådet på Brynäs frivilliga träning berättar han om stöttningen han fick efteråt. Från flickvännen Clara och pappa Jan-Erik.

– Det var mycket ”tänk om... tänk om...”. Jag hade kunnat göra hattrick i en SM-final och gjort det avgörande målet när vi tagit guld. Men det går inte att hålla på på det sättet, då blir det för jobbigt.

– Jag fick bra hjälp av flickvännen och föräldrarna, de stöttade och sa att de var stolta och att jag gjorde en bra match. De sa att ”det är en ny match på tisdag, vi vet att du hänger hattrick då i stället”. Det var en oerhört bra hjälp och gjorde att jag kom in på rätt bana igen, säger Silfverberg, som berättar att pappa Jan-Erik var lite orolig hur han skulle tackla besvikelsen.

– Men han insåg snabbt att det inte var någon fara.

I går var all sorg över det första missade guldläget som bortblåst och Silfverberg riktigt längtade efter kvällens match i Skellefteå.

– Att åka runt och vara deppig finns inte på kartan. Bättre än så här blir det inte, vi leder med 3–1 i matcher i en SM-final. Nu har vi fått några dagar till att njuta av den här situationen.

Mer läsning

Annons