Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har vi slutspelsfeber, eller har vi slutspelsfeber?

Här kommer en lista: 14 mars 2011: Färjestad 1–2, 10 mars 2011: Färjestad 2–3 (sudden), 22 mars 2010: Djurgården 0–4, 18 mars 2010: Djurgården 3–4, 9 mars 2009: Färjestad 0–4, 5 mars 2009: Färjestad 0–2.

Det här är det ska börja.

Annons

Det är här det måste börja.
Det första, självklara steget, mot ett framgångsrikt slutspel är att Brynäs äntligen vinner en match i Läkerole.

Det har nämligen inte skett sedan 16 mars 2007, när Mathias Månsson, Peter Nolander och Nicklas Bäckström gjorde målen som gav en 3–0-ledning och sedan en 3–2-seger mot HV71. Då hette tränaren Leif Boork som nu är den som kritiserar, analyserar och argumenterar för och mot allting i Canal+, TV4 och Expressen.
Sedan dess har Brynäs spelat en kvalserie, och förlorat sex hemmamatcher i kvartsfinaler.
Men på söndag måste det ske. Det finns faktiskt inte så många alternativ, och absolut inga ursäkter. De rensas nu bort av 55 omgångar av ömsom vin och ömsom vatten, men till slut en fjärdeplats som är Brynäs bästa sportsliga resultat sedan tidigt 2000-tal.

Det är lätt att man så här i det här läget, när det var så länge sedan, börjar oja sig som en riktigt Gävlebo om att inte kan det här gå med två svaga målvakter, alldeles för unga spelare, en rookiecoach och en formkurva och några halva sammanbrott i olika matcher.
Men må slutspelsskäggen växa inåt på de som inte rycks med av ett lag som jag verkligen hoppas saknar fruktan.
För jag tror att det är så här, att den vinnarkultur som Frölunds gubbar har från gamla guld – den finns också i unga män som vunnit och vunnit i juniorslutspel och nu inte ens förstår att man inte ska fortsätta tänka så.
Den Gyllene Brynäsgeneration spelar inte bara hockey på klapp-klapp-nivå – utan har även spelare med en amerikansk idrottsattityd där en seger är fullständigt självklar.

Hindren och begränsningarna finns inte i det egna omklädningsrummet. Men jag tror att hela vägen till semifinal finns i hur Brynäs kan hantera en stor stark, en dansk som heter Frederik Andersen och som jag på något sätt påminner om boxaren Super-Brian Nielsen.
Andersen kan bli ett monster för Brynäs.
Han måste skymmas, han måste störas, han måste frestas med styrningar och han måste torteras fram till slappa returer.

Övriga kvartsfinaler? Det blir ett lag utanför topp-4 som slår sig in i semifinalspelet. Det är Färjestad som slår ut HV71, men Luleå klarar av Viktor Fasth och Skellefteå speedar ut Modo.

Det är slutspelstider nu, och egentligen kan man inte ha det bättre. De närmaste veckorna kommer Brynäs, och SAIK (!), att spela match efter match i ett idrottsdistrikt som många kan se sig i månen efter.
SAIK har förresten redan visat vad det handlar om i ett slutspel, och det är att vinna hemmamatcher. Därför blev det 3–2 mot Edsbyn när klubben samtidigt firar 25 år i svit slutspel – och som extra plus 17 (sjutton!) raka SM-semifinaler.

Och ändå har det som sagt bara börjat, Brynäs och SAIK är på guldjakt.
Men det är faktiskt i ännu högre grad klubbarnas damer.
B-å-d-e Brynäs och SAIK riksserien respektive damallsvenskan, och kliver därmed direkt in i semifinalspelet – och det först nästa vecka.
Här är inte heller något snack om saken vad som gäller.
Guld. Nr 2 för SAIK-damerna.
Guld. Nr 1 för Brynäsdamerna, efter silver två år i rad.

Som sagt. Har vi slutspelsfeber – eller har vi slutspelsfeber?

...men vi börjar alltså från början. Med 8 000 åskådare i Läkerolen på söndag, med en seger och med en Frederik Andersen med en dräkt som en schweizerost.

Mer läsning

Annons