Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inget skämt – här sitter Brynäs norska koloni

För tio år sedan hade det varit en omöjlighet.

Ta hit hockeyspelare till Brynäs från Norge – vilket skämt...

Men nu är det andra tider. Vi skriver 2013 – Norge är med i VM:s A-grupp, J20-landslaget är på samma nivå och Brynäs har fem killar och två tjejer från grannlandet i väst i sin organisation.

Annons

Sporten samlar alla i den här roliga Norgehistorien och vi gör A-lagets Mads Hansen till talesman. Han är inne på sin sjunde säsong i Brynäs, fyller 35 år i höst och gillar verkligen Brynäs initiativ att ha koll på det "nya" hockeylandet Norge.

– Det ska Thomas Thelin och resten av ungdomsledningen verkligen ha all heder av. Framför allt på det sättet man bemöter de här unga killarna som kommer hit och ska flytta hemifrån till ett annat land som 16-åringar.

Nu är det trion Mattias Nörstebö, Emil Saeteraas Lyngstad och Martin Rönnild som är här för att gå igenom de två juniorleden med J18 och J20 för att utbildas till elitspelare som kan leva på sin sport. Lägg också till Kristian Nervik-Nielsen som för ett år sedan fick sluta spela på grund av ett medfött hjärtfel men är kvar i klubben för att bli tränare i stället.

Nörstebö är den som kommit längst och redan debuterat i elitserien.

– Jag delade rum med hans pappa under VM 2001 och det är en av mina bästa kompisar så det har varit extra känslosamt och roligt för mig att få hit Mattias, säger Hansen som fungerat lite som mentor och rådgivare.

– Framför allt till Mattias och Kristian innan dom kom och nu lite grann efteråt också. Emil och Martin känner jag inte lika bra men dom har ju å andra sidan haft de andra två att bolla med. Men jag tror att alla vet att dom kan prata med mig om det är något.

Just nu pågår det en debatt i Norge om det är bra för unga spelare att åka över till Sverige och gå i hockeygymnasiet. En del är för men det finns en hel del kritiska röster också.

– Ser man rent statistisk är det ju inte många som har klarat av att ta steget från de svenska hockeygymen via juniorspel ut i elitserien. Väldigt många har vänt tillbaka hem till Norge igen. Men jag väljer nog ändå att se det som tillfälligheter. Jag är för den här utvecklingen och tycker att det är bra.

Själv hade han inte alls samma förutsättningar när han växte upp. Visserligen var hockey det enda som gällde, precis som för de här unga killarna och tjejerna som är här nu. Prat om skidåkare och lusekofter dissas styggt.

– Nä, det har bara varit ishockey, säger de i kör.

– Jag var 13-14 år och drömde då om att få spela i Sverige – kanske på samma sätt som alla unga här drömmer om NHL. Det var min högsta önskan och ambition då som nu, säger Hansen.

Men då fanns det inga hockeygymnasium varken i Sverige eller Norge. En norsk kille som älskade att spela hockey fick träna själv på ett allmänt gym för att bli bättre. När Hansen tog steget över var han redan 25 år och det blev allsvenskan. Vi kan faktiskt tacka Leif Boork för att Hansen hamnade i Sverige.

– Han var ju förbundskapten i Norge och plockade med mig till Hammarby som då låg i den näst högsta serien. Det blev en säsong där och sedan blev det Oskarshamn året efter – det måste ha varit säsongen 2004-05.

Där och då var han beredd att ge upp hockeyn. Det fanns ingen ekonomi i allsvenskan och han åkte hem för att göra någonting annat och spela hockey med Storhamar på sidan om.

Men efter en säsong kom erbjudandet från Brynäs och han gjorde debut i högsta svenska serien som 27-åring. Sju år senare är han kvar som Gävlebo och gillar det.

– Vi har barn som är födda här och har många vänner. Vi har faktiskt pratat om att stanna efter hockeykarriären men hemma är hemma och vi har ett hus i Hamar som väntar. Men jag hoppas det tar något år till.

För han spelar gärna kvar i Brynäs.

– Så är det. Men kontraktet går ut och vi får se vad som händer och vad Brynäs vill.

Om Hansen själv gick den långa vägen ser han sina landsmän komma hit redan som tonåringar.

– Här får dom tävla och träna med de allra bästa. Det är en enorm skillnad för utvecklingen och för deras framtid. Ta bara Mattias som nu är högvilt inför den kommande NHL-draften efter sitt spel i Brynäs. Hade han varit kvar i Norge hade det aldrig hänt.

Det går fort att lära sig även om det blir en rejäl omställning – framför allt i tempot och i sättet att spela. Att lära sig att åka rätt och spela taktiskt. De saker som är lite åsidosatta i den inhemska norska hockeyn.

– Visst är det väldigt annorlunda. Framför allt är alla så bra här och varje träning blir nyttig och givande, säger Nörstebö.

Men det är inte bara hockeyspråket som det går fort att lära sig. Vi förundras också över den perfekta svenskan som pratas. Men det visar sig vara ett rent hänsynstagande till en reporter som bara behärskar Gävlemålet till fulländning.

– För annars skulle du inte förstå någonting, ler Nörstebö och sätter igång att prata på sitt modersmål med sina kompisar och det tar två-tre ord innan samtalet blir omöjligt att följa.

Brynäs två tjejer visar också att Norge har duktiga kvinnliga hockeyspelare. Men där är skillnaden större i de olika nationella ligorna.

– Jag trivs otroligt bra i Brynäs men framför allt är det mycket roligare att spela i Riksserien än hemma där standarden är alldeles för låg, säger Silje Holös.

Hon och Henriette Sletbak är precis som resten av det här norska gänget oerhört omtyckta.

Så Brynäs gör nog rätt att hålla koll på vårat grannland. Det är inte längre ett skämt att leta talanger i Norge.

Mer läsning

Annons