Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jakob Silfverberg: "Nu börjar jag lära mig spelet här"

I väntan på att lockouten ska ta slut har Jakob Silfverberg börjat varva upp borta i NHL:s farmarliga.

– Jag var helt borta i början, men nu har jag börjat lära mig spelet här borta, säger Brynäs guldgosse från i våras.

Annons

Det var en hektisk vår för 22-årige Jakob Silfverberg. Två dagar efter att han skjutit SM-guldet till Brynäs befann han sig mitt i det brinnande Stanley Cup-slutspelet.

Två matcher med Ottawa Senators blev det innan laget åkte ut mot New York Rangers – varpå Jakob fick kasta sig på första bästa flyg hem till Sverige igen för att spela VM i Globen.

Då hade energin tagit slut och hemma-VM blev den första och enda besvikelsen förra säsongen. Den säsong då Jakob blev "oh, ah, Silfverberg" med hela Gävle och halva Hockeysverige.

En ramsa som förresten spred sig hela vägen till Ottawa och nu vidare till hans nya lag Binghamton Senators.

För det är där tre timmar norr om världsstaden New York City som "Jacke" har sitt nya hem. Och så länge konflikten mellan NHL och dess ägare fortsätter kommer det att vara så.

– Helt ärligt är det ingen som pratar om NHL-lockouten. Det är sant det. Det enda jag hör eller läser om det är på Twitter eller lite i tidningar. Vi vet lika lite som ni om eller när det blir spel i NHL, säger Silfverberg.

Men när ligan, där Gävlekillen spås bli en av de verkligt stora attraktionerna, börjar kommer Jakob Silfverberg att vara redo.

Tro inget annat.

– Från början var det svårt. Jag tänkte att det blir nog inte så stor skillnad, lite mindre rink bara. Men skoja inte. Det var ett helt annat spel. Man har nästan ingen tid på sig alls. Det smäller i varje närkamp och håller du pucken lite för länge blir du av med den eller får ett slag av någons klubba.

• Är spelet fulare?

– Det är annorlunda. Det tog säkert tio matcher innan jag fattade att jag måste spela pucken snabbare, att ta snabbare beslut. Håller man pucken det minsta för länge gör man bort sig.

Den senaste tiden har det dock lossnat rejält. Både för Silfverberg och för Binghamton. När Sporten pratar med Jakob några dagar innan jul för att berätta nyheten att han utsetts till Gästriklands bäste manliga idrottare 2012 blir han stolt och glad.

– Vi var många som bidrog till guldet. Men självklart är det jättekul att man blir uppskattad för det man gör.

Just nu är Jakob i toppen av lagets interna poängliga och Ottawas farmarlag har vunnit mycket den senaste tiden.

– Vi tillhör de fyra bästa lagen i hela NHL. Vi har ett ungt och riktigt bra lag. Det är kul med hockey just nu. Jag får mycket förtroende, och får spela i både power play och box play och fem mot fem och har börjat göra lite poäng också.

Privat bor "Jacke" i en mindre förort till Binghamton (som inte heller är någon stor stad). Sedan någon månad är flickvännen Clara på besök och hon stannar i några månader.

– Det är skönt att hon är här nu. Och det är helt okej där vi bor, vi har en lägenhet som vi trivs i. Jag bodde bara på hotell någon dag faktiskt. Man kan jämföra det med att bo i Valbo i avstånd till Gävle kontra avståndet in till Binghamton. Och inne i stan är vi nästan aldrig eftersom vi har allt vi behöver här ute, berättar Silfverberg.

Det finns faktiskt, precis som i Valbo, ett stort köpcentrum i närheten av hemmet.

– Sedan är det några bra restauranger och en biograf, så vi har det bra.

Dessutom har "Jacke" fyra svenska lagkamrater som alla är i samma ålder, i stort sett.

– Det är jättekul. Vi känner varandra allihop sedan tidigare då alla är födda mellan 1990 och 1993. Det är Fredrik Claesson, Mika Zibanejad, André Petersson och målvakten Robin Lehner. Vi umgås mycket även vid sidan av isen och hänger ihop.

– Förra helgen när vi var lediga åkte vi till exempel in till New York hela gänget. Vi bodde på hotell vid Times Square och käkade på en fin restaurang, jag åt en fantastisk köttbit.

• Hur många i laget skulle normalt spela i Ottawa om det inte var lockout?

– Faktiskt bara två, eller egentligen en kille bara, spelade där i fjol av de som är i vårt lag nu.

• När NHL väl drar igång igen och du flyttas upp – hur stor nytta kommer du att ha av spelet i AHL då?

– Hur mycket som helst. Det här har varit jättenyttigt för mig. Jag lär mig spelet här borta mer och mer. Det har varit riktigt utvecklande.

• Och de här skräckresorna med buss som man hört talas om i farmarligan, hur är det med dom?

– Inte så farligt alls. I vår division har vi inte så långt till matcherna. Det brukar ligga på cirka två timmars resa bara. Som längst hade vi åtta timmar i buss, men jag vet ju att "Markan" (Jacob Markström) och Ekholm (Mattias) har väldigt långa resor och mycket tid i bussen.

• Hur är det med fajterna då som man hört talas om?

– Ja du, hehe! Det är fajt nästan varje match. Men vi är inget lag som slåss direkt. Vi försöker spela hockey. Men vi har en fajter, men han är samtidigt en av våra bästa backar, så det blir inte så mycket. Men det är ju liksom uppgjort för publiken, det är inte så att någon hoppar på vem som helst utan det är lagens fajters som gör upp.

Men det var en match nyligen som spårade ur rejält, berättar Jakob.

– Vi ledde med 5–0 och då brakade det loss. Alla slogs med alla på isen, ja till och med vår målvakt Robin Lehner slogs med motståndarnas målvakt. Det bedrövliga var att vi tappade matchen helt på grund av det där och förlorade med 6–5.

• Vad gjorde du?

– Höll mig undan. Haha! Jag kan inte slåss och är inte intresserad av det heller, det får de som kan hålla på med.

Hur mycket har Jakob Silfverberg följt Brynäs under hösten då? Jo, en hel del berättar han.

– Jag har bara sett en match och det var utematchen som en polare fixade så jag kunde se. Annars kollar jag alltid på highlights, så jag har koll på grabbarna.

• Vilka har du kontakt med?

– Det är mest Jocke Rohdin i Timrå nu. Vi är bra kompisar och han berättade att jag missade något med utematchen, han tyckte att det var skithäftigt även om Timrå förlorade. Annars pratar jag en del med Ryan Gunderson och Mads Hansen.

• Det var väl Gunderson som lärde dig engelska, va?

– Ja, haha! Så var det och jag försökte lära honom svenska. Nej, men nu har jag verkligen nytta av att jag pratade mycket med Ryan, jag var den som översatte till honom på genomgångarna och så där. Nu tror jag att han fattar ganska mycket svenska, men han vill inte gärna prata.

Det gör däremot Silfverberg och han låter även klubban tala när han blir allt mer dominerande i sin klubb. Men ännu är det långt från de 20 500 åskådare som tar plats i Ottawas hemmaarena Scotiabank Place.

– Vi har en liten hall. Den tar kanske mellan 3 500 och 4 000 bara och vi har kanske runt 2 000 på matcherna, trots att det går bra för oss. Lite tråkigt, men vi hoppas att folk hittar till hallen efter jul.

Under julhelgen får Jakob och spelarna i Binghamton lite ledigt.

– Det är inte som i Sverige direkt. Men fyra dagars ledighet har vi. Antingen åker vi till New York igen eller så styr vi svenskar upp något här hemma. Ja, jag tror det blir så att vi kör svenskt julbord med de svenska killarna. Det kommer bli riktigt bra, säger Jakob Silfverberg.

Mer läsning

Annons