Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slutspel är inget annat än en hett efterlängtad Brynässuccé

Man glömmer så fort.
I fjol var Brynäs tolva i elitserien, och hade inför den här säsongen tre kvalspel bakom sig under 2000-talet.
Ett till...då hade vi snackat om Fyra kvalspel och en begravning.
Nu känns det som om Hockeylivet börjar efter 55...omgångar.

Annons

om slutspel istället.
Slutspel, slutspel, slutspel – tangenterna går nästan av sig själva nu.

som tror på tomten, tillber runda stenar i skogen eller letar efter tecken i skyn.
Niklas Czarnecki, Brynästränaren, har trott på slutspel sedan han stoppade i sig sin första läkerol och han har sagt vad han trott på och hans mål är nu allas vår verklighet.
Czarnecki kom till en stad som är lite halvkokko när det gäller ishockey och där SM-gulden föll från himlen på 60- och 70-talet så att det fortfarande finns folk som tror att världen ser ut sån.
Jag har dock förstått var Niklas Czarnecki verkligen går igång på, och det är hårt och hängivet arbete där hans egen roll inte är att vara en primadonna i mediebruset utan att få veteraner som Ove Molin att bli yngre och juniorer som Jakob Silfverberg att bli män och att framför allt se till att alla, verkligen alla, har sin plats och sin funktion.
Det här låter nästan politiskt, eller kanske halvreligiöst.
Men Niklas Czarnecki skulle kunna gå till val och lätt bli borgmästare i Gävle med sitt "Alla ska med" (till slutspel).

man kunna ha ersatt hela den här krönikan med en bild på Niklas Czarnecki och dennes belåtna, sköna varggrin.
Han var glad.
Han var stolt.
Han ville egentligen bada med Fnasket i plasket och jag hade gärna hackat upp isen, men han är Niklas Czarnecki så han åkte hem till villan, tände en brasa och slog upp en single malt.

verkligen alldeles för fort. Brynäs IF är klubben som anmälde intresse för att delta i elitserien vintern 2008–09, men s-ä-n-k-t-e nivån på spelarbudgeten med sex miljoner kronor och sedan stod på Arlanda och vinkade med rödgulsvarta halsdukar när Pavel Brendl lyfte mot KHL.
Inte ens de värsta av Webbhatets vänner, de som lagt in "Avgå Sundlöv" under knappen F8 för att få in det så många gånger som möjligt i ett mejl, ett inlägg på en gästbok eller på den egna subversiva sajter, kan (jo, säkert förresten) fylla sig med så mycket negativ energi att de inte kan glädjas en sån dag.
Även om jag inte tror att Sundlöv nån gång kommer att väljas in i Sportchefernas Hall of Fame, så är han den ständigt bespottade som nu kan sträcka på sig som medansvarig till en succé.
För ett slutspel är en sådan.
Njut i dag och lite till. På torsdag inför den första matchen kommer vi att kräva både dunderverk och underverk igen. Såna är vi, av historien proppmätta Gävlebor.

. Jag hann aldrig bli orolig, för jag hade fått för mig att anslagstavlan skulle stråla ut slutspelsglans över isen hur det än skulle gå.
Och det gjorde den. 3–1 till Södertälje mot Djurgården. 4–2 till Frölunda mot Modo.
Men 4–3 räckte också till alla, och i går behövdes inga delade utgångar.
Brynäs och Timrå gick ut ur Läkerolen hand i hand – tillsammans mot slutspel.

Folk var på plats för att lyfta sitt Brynäs till slutspel. Igen. Otroligt, men sant.

det här jag skrev, att ett slutspel skulle dölja varenda snedsteg och lögn i en spelargång för några veckor sedan.
Ett slutspel gör folk glada.
Ett slutspel får folk att glömma.
Ett slutspel – det var det vi behövde den här vintern.
Tack för allt – och ändå börjar det alltså nu. Helt fantastiskt, faktiskt.

Mer läsning

Annons