Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundlöv talar ut - stor intervju

Han kan vara vrång och trulig, det erkänner han själv.

Och andra gånger blir han missförstådd.

– Ironi är mitt mellannamn, säger Michael Sundlöv.

Annons

Så häng med här när Brynäs sportchef tar sig tid att berätta vad han egentligen tycker.
Om den barriär laget måste ta sig över, om Brynäs oförmåga att ta tillvara guldåren, om agenter som jagar 16-åringar och om uppmaningen till Sebastian Lauritzen att gå till en annan klubb – och glädjen när han inte gjorde det.


OM LAGET VAD SOM SAKNADES

– Jag kan inte säga att vi kan sätta fingret på något speciellt som vi saknade, för vi gjorde ändå en riktigt bra säsong och de sista 30 omgångarna vann vi serien. Vi gjorde tredje mest mål av alla lag under den perioden, så vi får faktiskt oförtjänt mycket skit för att vi är ett defensivt, tråkigt lag.

– Det är ingen hemlighet att de tre första i vår interna poängliga, Andreas Dackell, Eero Somervuori och Steve Dixon, där gick det i stå litegrann, och det har man inte råd med i ett slutspel. Sedan måste alla inse att vi saknade Lars Jonsson, och senare ersättaren Petri Kokko, och Niclas Andersén.

– Det vi har känt från första början, Tommy Jonsson, Niklas Czarnecki, Janne Larsson, Pecka Alcén och jag, är att vi vill försöka få någon form av kontinuitet i det här och inte hacka och hoppa från år till år. Det har ändå visat sig att lag som har haft framgång i lugn och ro har fått jobba i många år tillsammans. Så många spelare kvar som det någonsin går är grundtanken. Därav inte till vilket pris som helst, och naturligtvis är prestationerna en färskvara.

Ni har åkt ut i kvarten i era sex senaste slutspel, ni har vunnit fyra av 28 slutspelsmatcher – det är inte så att den rätta mentaliteten hos spelarna saknas?

– Jag kan svara för de år jag har varit med, och på de sista fem åren har det varit slutspel fyra gånger. Och vi var ett stolpskott från Ove Molin att dra den sjunde och avgörande matchen mot HV71 till sudden. Men visst sjuttsiken finns det en barriär, vi måste över en kulle.

– Det är massvis med lag som har bättre förutsättningar, bättre ekonomi, större trupper – och vi har haft skador och grejer – men man vinner inte de sista 30 omgångarna om man inte är bra. Och vi måste våga tro på att vi är bra, och vara lite kaxigare kanske.

OM LAGET HUR DET BLIR

– På backsidan har vi haft det trassligt i vinter med många skador. Nu får vi tillbaka Lasse Jonsson, vi får tillbaka en Andersén som opererat axeln och blivit frisk. Vi får tillbaka Bertilsson. Sedan kände vi att Mattias Ekholm var ett hett namn för oss tidigt, han kommer med storlek och längd och är en spelande back. Det känns som en av de mest lovande backar vi har i svensk hockey.

– Juuso Hietanen sa relativt tidigt upp sitt kontrakt med oss. Inte nödvändigtvis för att försvinna härifrån, utan mer för att känna sig för. Så han hängde med ganska länge. Tills vi kände, ”nä, det räcker, vi kan inte vänta längre”. Då tog vi beslutet att försöka hitta en ersättare. Vi hade sett Dale Clarke under säsongen. ”Masken” (Anders Carlsson) har varit i Finland, Inge (Hammarström) har varit i Finland. När vi fick möjlighet att ta honom kände vi oss ganska säkra. Vi får en rightare, vi får en bra skridskoåkare, han är etablerad och är dessutom större. Så på backsidan, där kan jag säga att vi uppgraderar oss i storlek. Men även spelmässigt kommer vi att uppgradera oss. Backsidan känns riktigt, riktigt bra.

Och forwardssidan?

– Efter jul pratade vi med Dixon och hans agent och det var väl inte särskilt nära att han ville göra någonting för att förlänga kontraktet då. Och ju längre det gick, både ekonomiskt och sportsligt, och ju mer Calle Järnkrok var med, kände vi att ”nä, det räcker”. Vi har ju faktiskt Jonas Nordquist, som inte var tänkt att spela med oss i vinter, nu får han en sommarträning och har varit med ett bonusår som vi egentligen inte hade ekonomi för, vi fick ju hjälp med det. Han är värvad som en toppcenter för oss och nu är det upp till honom att leverera och bevisa det.

– Sedan visade Calle efter jul att vi måste ge honom chansen att spela, vi har Granström som har varit med i landslaget och vi har Mads Hansen som väl har haft en lite tung säsong men som har bestämt sig för att rehabba bra och komma tillbaka igen. Och så Alexander Sundström. Vi har fem centrar och då kände vi att det här med Dixon, det får vara.

Om Dixons agent ringer och säger att han vill stanna är det ändå kört?

– Vi har inte ekonomi för det, för den lön som han och hans agent har begärt, det har vi inte.

Järnkrok är en tänkbar andrecenter?

– Absolut.

Eller förstecenter till och med?

– Det kan nog bli.... Så som han blev i slutet av säsongen och slutspelet vet man inte var det kan ta vägen någonstans. Han är riktigt, riktigt bra.

Du är inte rädd för att han är ung och därmed kan drabbas av djupa svackor?

– Det finns väl alltid en risk med det. Vi ska inte jämföra Calle Järnkrok med Nicklas Bäckström, det är orättvist mot Calle, men han har alltså kvaliteter som gör att det i dag inte finns någon anledning att sitta och vara orolig för att han ska bli dålig. Samtidigt, man kan inte både ha hängslen, livrem och hatt och dykardojor och våtdräkt och allting, utan vi måste visa att vi tror på folk.

Resten av anfallarna?

– Det har inte varit någon omsättning. Att Ove Molin slutar har jag vetat om relativt länge. Hans plats blir svår att fylla, men Lauritzen har ändå en del av de kvaliteterna som Ove har och får försöka täppa det tomrummet.

Det måste finnas en oro när ni tappar Jacob Markström och Eddie Läck – och får in tian och elvan i målvaktsligan.

– Nej, oro... Att tro att vi ska kunna ersätta Markström rätt upp och ner är blåögt. Vi har känt oss jättetrygga med Läck och hade tänkt ett komplement till honom, men tyvärr blev det inte så eftersom Läck blev klar för NHL pang tjoff. Det som ändå kändes bra då var att vi hade bestämt oss för att det skulle vara Eddie och Mattias (Modig), för i Mattias får vi en målvakt som under de senaste fyra säsongerna varit tvåa i målvaktsligan två gånger – jag får kontra med det i stället. Och sen har jag pratat en del med folk däruppe och vi har spelat mot honom själv och ser vilken potential som finns i honom. Där känner jag mig inte det minsta orolig. Ojämn kanske han har varit, men att han ska få jobba med Pecka och att Pecka känner sig trygg, det borgar för att det blir bra.

– Sen när Eddie försvann. Niklas (Svedberg) har faktiskt spelat 32 matcher med Modo i vintras när de hade det som trassligast och han var dessutom riktigt bra de gånger de spelade mot oss.

Vissa är rädda för en upprepning av fiaskot med Markus Korhonen och Daniel Sperrle 2007/2008.

– Jag vet att det är många som är oroliga att det kan bli så. Men jag är inte orolig för det. Och jag var inte orolig för Korhonen och Sperrle heller och jag tror inte att det var så jättemånga som var oroliga för dem innan den säsongen. Sedan kan man inte rå över det som händer. Och det pissåret, vem fan var bra då egentligen?

Vad kan hända mer med truppen?

– Det som kan hända är att någon får för sig att åka över och bli proffs då, annars kan det inte hända nånting. De som skulle kunna försvinna är Anton Rödin, Jakob Silfverberg, Emil Sandin och Simon Bertilsson. Men vi har inte fått några indikationer alls på det.

OM UNGDOMSVERKSAMHETEN ETT PROBLEM?

Ni lägger stor kraft på att fundera på var och hur talangerna utvecklas bäst, och så kan det bli som med Henrik Thegel (till Sundsvall och nu Tingsryd) och Nicklas Danielsson (till Djurgården och nu senast Modo). Det kanske slutar med att de aldrig kommer tillbaka – ni utbildar alltså spelare som hamnar i motståndarlagen.

– Ja, det får vi leva med när vi har så fantastiskt bra verksamhet på juniorsidan. Då kommer det att hamna spelare i andra klubbar, typ som Frölunda har haft i många säsonger. Vi har ju själva haft ett gäng och har spelare som varit i Leksand.

– Vi har inte plats för alla heller. Ska vi ta hem dem så ska de också få plats och få chansen att prestera, och inte bara vara här för att de är gamla brynäsare och hamna ute på ett hörn någonstans. Så det får vi faktiskt leva med under de närmaste åren..

Det kan bli samma problem med Johan Larsson och Ludvig Rensfeldt. Om agenten får som han vill spelar de i allsvenskan, vilket ni inte vill. Det är många som är oroliga för att ni ska slarva bort dem?

– Mmmm. För det första ska vi komma ihåg att agenten, han bestämmer inte var de ska vara någonstans, det bestämmer de själva. Agenten är ett redskap som ska hjälpa dem om de ska någonstans och för mig är det helt obegripligt hur en agent kan gå ut, jag har till och med artikeln liggande här, och prata om såna där saker.

Men Johan säger själv att han inte vill spela juniorhockey mer.

– Absolut, jag har också pratat med Johan. Jag har pratat med båda redan i februari och sagt hur vi ser på det här, precis som vi har gjort med alla andra juniorer som är nära A-laget och alla andra juniorer också. Vi har en solkar plan för hur vi tycker att det här ska vara. Precis som vi hade med Calle Järnkrok förra sommaren, att han i lugn och ro skulle få träna med juniorerna, spela någon match och träna lite grann med oss i höstas. Han gjorde sig förtjänt av att spela någon fler match, fick kontrakt, och till sist var han en av de bättre i slutspelet.

Och den resan kan de här killarna också göra.

– Johan och Ludvig är två killar som har ett år kvar på skolan till exempel. För mig känns det helt främmande att börja prata om att de ska både hit och dit och flängas och faras till höger och vänster. De har alla möjligheter här med alla bra tränare och alla bra faciliteter som finns samt närheten till ett elitserielag. Det vore helt korkat att göra något annat. Och Johan och Ludvig har ett avtal med Brynäs ett år till.

OM UPPMANINGEN TILL LAURITZEN ATT GÅ TILL TIMRÅ

Ni kunde inte matcha Timrås bud på Sebastian Lauritzen, och du sa att du fick glädjetårar när han trots allt stannade kvar. Frågan är, om ni inte kan matcha ett lågbudgetlag som Timrå om en spelare i tredjekedjan, hur ska ni då kunna bli ett topplag?

– För oss är Lauritzen viktig, jag tror inte att vi har sett det bästa av honom och han blir än viktigare nu när Ove slutade. Han gjorde 25 poäng trots att han bommade nio matcher och har kapacitet för mer. Plus att han är en fantastisk kille.

– Sedan kan inte jag betala löner efter vad andra klubbar gör, vi kan inte rätta oss efter vad andra är beredda att betala för varje enskild individ utan vi får rätta oss efter våran matsäck. Vi kunde inte matcha den lönen som Timrå erbjöd. För dem var det förmodligen ytterligare en aspekt i detta, det kan ibland vara viktigt att få någon som flyttar hem (han kommer från Njurunda) vilket i vissa fall kan bidra till att man är beredd att lägga lite ytterligare pengar på en spelare, inte bara för att han är en riktigt bra hockeyspelare. Men vi var aldrig nära att komma upp i den summan.

– Därav så svarade jag ”tårar i ögonen”, när han skiter i det och vill vara här för så pass mycket mindre pengar. Även om det ändå är mycket pengar jämfört med både din och min lön.

– Men samtidigt, han är 27 år, och det sa jag åt honom. ”Du kan inte kasta bort så mycket pengar. Nu säger jag emot mig själv, men så dum kan du inte vara!”

– ”Men jag vill inte, jag vill vara kvar här”, sa han, och då kom vi överens till slut. Och det värmer kan jag säga.

OM PENGARNA, GULDFÖRHOPPNINGARNA – OCH SNEGLINGARNA MOT DJURGÅRDEN

– I Brynäs har det tagits jättemånga bra beslut sedan katastrofåret 2007/2008 och det är en riktigt bra organisation överhuvudtaget. Men det tar tid och i dag stavas nästan allt pengar. Nu är det lite mot alltihopa att Djurgården har gått så bra. Det är fruktansvärt roligt, otroligt kul, för de har inte heller haft någon superekonomi. De spelade en hockey som jag hoppas och tror ska bli vägvisande för hur resten av hockey-Sverige ska spela. Korta byten, mycket fart, bra på att hålla pucken inom laget och såna saker. Jag tycker att de har gjort det riktigt, riktigt bra faktiskt.

– Och det visar att det går. Det går för oss också. Det kan gå. Men ska vi under en längre tid vara ett topplag i svensk hockey måste vi bygga upp en ekonomi. Vi kan inte ha 15–20 miljoner kronor mindre än de andra lagen har, det är helt omöjligt.

Är förväntningarna på Brynäs för höga upplever du?

– Brynäs är en anrik förening med fantastiska framgångar som jag tycker att man under den senare delen av historien ibland kanske har slarvat bort lite grann. Vi har tagit många saker för givet och ”det här löser sig och det kommer bara gå bra, blablabla”. Och då pratar vi SM-guld -80, och SM-guld -93 och SM-guld -99. Det har inte tagit någon jättefart i Brynäs IF efter de framgångarna. Men jag var bara med som spelare då (-93), jag vet inte vad det berodde på.

Så med tanke på att ni har mindre pengar, då kanske förväntningar på SM-guld inte är att tänka på?

– Det är klart att jag har de förhoppningarna. För jag är supporter någonstans också, jag älskar Brynäs. Inte lika mycket som min familj kanske, men nästan. Så jag har förhoppningar. Men f-ö-r-v-ä-n-t-n-i-n-g-a-r-n-a kanske vi ibland måste ställa i relation till vad vi i dag har för möjligheter till att göra det.

– Nu har vi ett bra ekonomiskt resultat som gör att det känns som att det flyter i alla fall. Men vi måste kunna lägga mer pengar på en spelarbudget. För att kunna vara med de andra så är det tyvärr pengarna som styr.

När tror du att Brynäs kan slåss om SM-guld?

– Nästa år. Definitivt.

Hur går det ihop? Ni kommer väl inte att närma er toppklubbarna ekonomiskt?

– Nej, nej, nej. Absolut inte. Jag ska inte säga att det är tvärtemot, att vi får mindre och de mer, men absolut inte närmare.

– Det går ihop, om du ser på det Djurgården har gjort. Vi har ungdomarna... det kommer alltså sjukt mycket ungdomar som inte ens vet hur det är att förlora knappt. Som har den inställningen, det finns inga begränsningar för dem. Det tillsammans med vad de här tränarna kan och de äldre killarna, vad de kan, den mixen kan göra att det visst kan bli SM-guld nästa säsong. Vi måste fan tro på det, det kan vara den lilla skillnaden. Och går det åt helvete så låt det gå åt helvete med musik då, men fan om vi inte tror att vi kan vinna.

OM JOBBET SOM SPORTCHEF – OCH SANNINGEN OM AGENTERNA

– Det är väl bra att agenterna finns, men jag kan ha åsikter på att det kommer in agenter i spelarnas liv alldeles, alldeles, alldeles för tidigt. I dag ska de ha agent när de är 16 år och för mig är det totalt vridet. Du är inte myndig förrän du fyller 18, vafan ska du ha en agent för innan dess? Du har ju föräldrar och du har ledare och alla jobbar vi för att varje individ som håller på med hockey ska bli så bra som möjligt, och det behöver du ingen agent till innan du fyller 18. Och när du fyller 18 är det upp till var och en att välja.

Vad kan bli fel?

– Du har ett fel där (pekar på tidningen där 17-årige Johan Larssons och 18-årige Ludvig Rensfeldts agent uttalar sig om deras framtid). Varför ska han prata med media i sådana frågor för, det jag tycker är att sådant kan vi diskutera tillsammans – spelare, agent, klubb och föräldrar. Det känns som det ibland ställer till mer oreda än löser problem.

– Men sen, absolut, när du blivit 19, 20 år och ska byta klubb, då är det jättebra att du kan få hjälp. För de kontakterna sitter du inte på när du är i den åldern, det är omöjligt. Och ska du utomlands, då är det hundra procent nödvändigt att ha agent. Dessutom, i de ekonomiska förhandlingarna är det faktiskt så att det är mycket lättare både för mig och för spelaren att man pratar med en tredje person.

Vad tycker du om agenterna som personer?

– Jag tycker det finns många bra agenter som är jävligt sunda. Sen finns det naturligtvis andra också, men merparten är definitivt bra.

Skulle du kunna jobba som agent själv?

– Nej, jag tror att jag skulle kunna vara en agent som skulle kunna hjälpa spelarna, det är jag säker på. Men de har många saker i sitt yrke som jag inte skulle vilja hålla på med. Det är så många agenter i dag att de slåss om spelare till höger och vänster. Och de börjar slita i dem när dem redan när de är 16 år, och då ska du inte övertyga en 16-åring utan du ska åka land och rike runt och övertyga en massa föräldrar om att du är bäst. ”Välj mig”, och ”jag kommer att göra allt för din son”, och ”jag är bra på det här”. Nä, fy fan. Det känns som ganska långt ifrån mig faktiskt.

Finns det agenter som du hellre samarbetar med?

– Nej. Man har bättre kontakt med vissa, visst är det så. Men det är spelarna man vill ha, sen vad det blir för agent får visa sig.

– Fast det där är olika beroende på klubb. Det finns agenter som fått spelare till klubbar bara för att de har en riktigt bra relation. Det vet jag att det gör. Det behöver inte bara vara till godo, det kan vara mer åt andra hållet.

– Sedan har du fördelar, om du pratar om spelare som är här uppe, toppspelare, så är det av godo om du har bra kontakt med agenten. Pengar är nummer ett naturligtvis. Men, säg att tolv klubbar skulle vara intresserade av Jaromir Jagr. Först faller förstås flera klubbar bort på grund av ekonomin, men sedan är det inte alls säkert att han hamnar i den klubb som betalar absolut mest. Han kanske hamnar i det lag som hans agent har den bästa kontakten med.

– Om jag hade haft samma kontakter under mitt första år, då det var NHL-lockout och spelare kom från höger och vänster, som jag har i dag – då skulle jag ha haft mycket, mycket lättare att få spelare hit. Det är jag övertygad om.

Ni kanske hade fått Jagr?

– Hahaha. Precis.

OM SLITET – OCH SLUTET – SOM SPORTCHEF

– Det är inget snack om saken att det sliter, det gör det. Och det kommer inte att bli mindre slitsamt. Till mångt och mycket är ni i media en del av det, bruset som är runtomkring och det IT-samhälle som vi lever i. Det sliter på mig och det sliter på många runt omkring mig.

Hur ser du på din framtid som sportchef?

– Jag ser inte längre än till sista april 2011, då går mitt kontrakt ut.

Under kvalserieåret 07/08 gick du in i väggen. Hur mår du nu?

– Bra.

Du blev tvingad av Hans-Göran Karlsson (klubbdirektören) att åka på retreat nyligen.

– Nej, haha, absolut inte. Det var faktiskt när jag skulle serva bilen och insåg hur mycket det kostar, då insåg jag också hur fruktansvärt mycket man misshandlar sin kropp och inte lägger en enda krona på det.

Du skulle inte svara i telefon sa Hans-Göran Karlsson. Ändå rodde du i land med ett nyförvärv under vistelsen på Masesgården.

– Allihopa sa att ”nu jävlar lämnar du telefonen hemma” och ”ingen dator, nu är du bara där”. ”Helt omöjligt”, sa jag, ”jag kommer inte ens att må bra om jag skulle lämna telefonen hemma. Jag lägger den på rummet och så tittar jag på den när vi har lunch eller på kvällarna och så fixar jag det då.” Och det funkade hur bra som helst, jag kände ingen press eller stress.

Hur reagerar du på det som supportrar skriver på diverse sajter? Det är en del hårda ord.

– Faktum är att, tro det eller ej, jag läser inget sånt längre. Dels för att jag vet hur mycket kraft och energi det tar, för man är trots allt bara människa. Och även om man borde vara så pass vaken så att man måste förstå att det inte är mig som person de hoppar på, utan mig som yrkesman eller Brynäs, så är det är självklart att... Jag älskar det här jobbet och jag älskar Brynäs så mycket, så jag tar illa vid mig när jag läser såna saker, om det står ”Sundlöv, avgå din idiot”, eller ”fan va oduglig ni är och hur fan ska ni kunna vinna och blablabla”.

– Däremot kommer det ett och annat mejl. Och där har jag faktiskt gjort som Mats Ahdrian (Frölundas klubbdirektör) som sa att det absolut bästa han har gjort är att alla mejl han fick la han några minuter på att försöka svara på. Om det så bara var ett ”tack för ditt mejl, vi kämpar på så gott vi kan, hoppas du fortsätter stödja oss”. Folk blir så otroligt förvånade när de får svar att åtta av tio vänder. ”Ja, ja, bra, jag skrev det här, jag blev så arg när ni får stryk, men fy fan, jag håller på er, kämpa på”. Sedan är det några som fastnar, det spelar ingen roll vad man skriver, de spyr bara galla ändå. Då får man lägga det åt sidan och trycka på delete i stället. Men jag försöker så gott det går att svara på mejl till min adress, för det är ju till mig. Även om de skrivit i affekt eller är griniga tycker jag att de är värda att få ett svar. Och det är som sagt oftast som det ger något positivt tillbaka, även om de skrivit ganska hårda ord först.

Vet du förresten vad du kallas av vissa?

– Inte en aning. Ja, ”Mormor”, ja. Vet du när det kom in? Det är fan 2005, hur länge sen som helst.

I samband med Chris Phillips-värvningen.

– Ja, 2004 på hösten. Nånting med mormor, men jag kommer inte ihåg vad jag sa.

Vi på Sporten ringde och frågade om ni skulle värva honom, och då svarade du ”ja, det kan vara han eller mormor eller vem som helst”. Din ironiska sida...

– Ja, det var innan jag slutade läsa sånt där, jag vet att några använde sig av ”mormor”.

– Jag förstår... ibland har jag mig själv att skylla, att jag kan vara bulig och tjurig och tvär och, som jag sa, ironi är väl mitt mellannamn. Vissa förstår inte ironi och i skrift kanske inte ironi gör sig så bra, för man hör inte tonfall och såna saker.

– Och ibland så tycker jag att det är orättvist, att både Brynäs och ibland jag själv också, att vi får orättmätig kritik. Samtidigt, skulle jag sitta bredvid och bara vara supporter och en hängiven brynäsare, då skulle jag också sitta och ruska på huvudet ibland och undra, ”vafan är det som händer”.

”För jag är supporter någonstans också, jag älskar Brynäs. Inte lika mycket som min familj kanske, men nästan. Så jag har förhoppningar.”

”Samtidigt, man kan inte både ha hängslen, livrem och hatt och dykardojor och våtdräkt och allting, utan vi måste visa att vi tror på folk.”

”Ska vi ta hem dem så ska de också få plats och få chansen att prestera, och inte bara vara här för att de är gamla brynäsare och hamna ute på ett hörn någonstans.”

Mer läsning

Annons