Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läs, njut och glöm, SAIK-spelare

Jag har väl egentligen bara en sak att skriva och säga till Sandvikens AIK:s magiska bandylag.
Ni kan sluta läsa här. Ni bör sluta läsa här.
Eller också ska ni läsa en stund och glömma i en vecka fram till kl 16.00 nästa söndag när SM-finalen spelas på Studenternas.

Annons

För Villa-Lidköping eller Bollnäs (6–2 där, och 2–1 i matcher till Villa), jag bryr mig inte – bara SAIK kan slå SAIK.

Så känns det faktiskt, och så såg det också ut.

I den här matchen skulle tränaren Stefan Karlsson, den där härliga, hårda bandykämpen från Söderhamn, vinkla sönder SAIK med nåt taktiskt drag.

Det gick inte alls. Redan efter fem minuter spelade Daniel Berlin bakom ryggen till Ted Haraldsson som lobbsköt 1–0, och att det blev 1–1 spelade liksom ingen roll. Barcelona on ice återuppstod igen, och i underläge 1–3 och utan att få låna bollen (faktiskt!) tog Hammarby timout – och satsade på att pressa SAIK högt upp i banan.

Det sa svisch när Berlin rensade ena planhalvan med en ispassning, och det sa svisch en gång när Löfstedt skickade bollen vidare – och det sa smack när Christoffer Edlund gjorde sitt 20:e slutspelsmål.

Sedan var det game over när Daniel Berlin på SAIK:s första hörna sköt, bollen var uppe i taket och vände – och så dundrade nr 150 in bollen i Hammarbymålet på halvvolley. Det blev 10–3 till slut, i när SAIK höll igen i respekt för ett Hammarby som varit en underbar utmanare i över tio års tid.

Häromdagen satte jag på tåget till Stockholm och passerade den nya nationalarenan i Solna. Där kommer SM-finalen i bandy att spelas nästa år. Varför är den inte klar? För det här bandylaget, den här versionen av S-märkt bredbandy, borde bara uppträda på de senaste scenerna, de finaste isarna.

Men okej, vi nöjer väl oss med Studenternas då. En sista gång. En 19:e final för Sandvikens AIK, när sju guld ska bli åtta.

...den jag kallar Dansken kan bli svensk mästare på söndag. Vilken grej.

Det är lätt att glömma bort en massa saker som kunde ha ställt till med stängning av Göransson Arena långt innan vaktmästaren på Zinkensdamm i går kväll slog av strömmen där.

• Tidigt, tidigt på säsongen såg jag Christoffer Edlund bryta foten på Sävstaås – och det är verkligen ett eget Miracle on ice han lyckats med.

• I månadsskiftet november-december sa Thony Lindquist, bandygurun, tack och hej och åkte till Moskva för en sista stor utmaning. Och Peter Isaksson tog över.

Ingen hände egentligen, SAIK har bara blivit bättre och bättre – och svarade för en ny glödande urladdning i går.

SAIK var så bra i går att det räckte med att Daniel Berlin åkte och laddade för en ny stormatch på Studenternas.

Han är min man alla dagar i veckan, även nästa söndag!

...räknade jag rätt gjorde SAIK mål på tre mål på sex hörnor. Det får gärna hålla i sig.

Här har ni en man som en kraftigt formtoppad: Linus Forslund, ett fantastiskt mål i går och sedan ett till. Forslund har spelat och förlorat tre SM-finaler, och var nära att avgöra mot SAIK i fjol. Nu ska SM-guldet hem till bandyfamiljen Forslund.

SAIK annonserar just nu efter en marknadsförare. Varför? Man har ju ett helt lag!

Mer läsning

Annons