Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många rätt i skuggan av allt som blev fel

Det tråkiga var att det var en av säsongens fetaste domarmissar.

Det bra var att Brynäs inte drabbades.

Därför går livet vidare. Därför blev det 3–1. Därför står det 1–0 till Brynäs. Därför borde slutspelsfebern stiga i stan. Därför är det här bara början.

Annons

SM-slutspelet i ishockey är inte något vanligt SM-slutspel. Här finns de slugaste, de dummaste och de mer eller mindre slipade – och det byggs upp psykologiska dramer som får John le Carréfilmen Tinker, Tailor, Soldier, Spy att framstå som en tecknad kortfilm.
AIK inledde sitt försök att rubba björnbjässen Luleå genom att tala om filmningar redan i-n-n-a-n lördagens 3–6-förlusten – och sedan bombades det på med kritik mot Gävledomarna Thomas Andersson och Patrik Sjöberg.
Det är nog enda sättet att vinna den duellen, för Luleå är annars ett lag som går ned i gruvan, jobbar i 60 hockeyminuter – och sedan tar hissen upp med segern.

Där nånstans hoppas jag att Brynäs också placerar sig i sin attack mot ett slutspel som är mer efterlängtat, mer intressant och mer viktigt än ett sådant har varit i Gävle på över tio år.
Jag såg, som alla andra besserwissrar med tillgång till timtals av teverepriser, att domaren Morgan Johanssons semaforering á la handbollsmålvakt i samband med Brynäs 1–0-mål inte är något som kommer att gynna hans karriär (eller också – för misstag är något man växer av).
Det gav Frölunda en dolkstötslegend att muttra om hela vägen hem med det chartrade flygplanet från Rörberg, och om jag får hoppas så ältar man vidare ända tills det är dags för nedsläpp i Scandinavium på tisdag.
Det kan nämligen bara gynna Brynäs.

För Brynäs vann med 3–1, och när domarna såg fel eller inte såg alls, så såg jag massor av det jag bara kunde hoppas på i den här SM-kvartsfinalen.
Jag såg Brynäs vinna i hemmahallen igen, efter tre raka förluster.
Jag såg Brynäs vinna en slutspelsmatch i Gävle igen, efter sex raka förluster.
Jag såg Johan "Honken" Holmqvist glida in på isen, göra en sån där match han bara måste göra, och sedan till Brynäsklackens glädje dansa av isen efter segern.
Jag såg ett Brynäs fyllt med hjärta och vilja till smärta vräka sig in i slutspelet.
Jag såg en rad spelare utan fruktan, och vill ni kan ni få en minilista: 25) Martin Johansson, 11) Jesper Ollas, 17) Sebastian Wännström...och jag skulle kunna fylla en hel laguppställning och jag blir glad av det.

Hade Frölunda vänt den här matchen, hade det varit som om dom lagt ned ytterligare en godisfabrik i Gävle den här veckan.
Men trots att Göteborgslaget fick ett sånt där viktigt mål som 1–2 med bara 33 sekunder kvar och Brynäs har skaffat sig ett rykte som, om inte sämst, så i alla fall svagt i tredjeperioder.
Nu tilläts inte Frölunda skapa tryck mot Honken, utan blev istället fastlåst i sin egen zon. Och de ströchanser, livsfarliga och dödliga, man fick hamnade i Honkens plock.

50/50-lotteriet. Det var många som vann i går, på den levande 50/50-lotten Daniel Widing. Ingen av Brynäs spelare har såna olika nivåer; snudd på landslagsklass ibland – snudd på, jag vet inte vad, ibland.
Men pang – han har det där skottet som där det sitter verkligen sitter.
Nu sköt han till och med regelboken ur handen på Morgan Johansson med sitt 1–0.

...förresten är det kul att Lasse Jonsson, den riktige, är med och spelar igen.

Mer läsning

Annons