Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tummen upp inför TTA-premiären i Tierp

”As from today I’m no longer a racing driver”, sa dubble världsmästaren i formel 1, Jackie Stewart, när han förpassade hjälmen på hyllan efter säsongen -73.
Jag får väl säga tvärtom – först ut på Sveriges nyaste racingbana!

Annons

Foto: Kurt Eliasson

Det var medåkning i TTA-bil på Tierp Arena igår. Yrket har sina fördelar, jodå. Invigning av ny racerbana, kul, kul. Om man kommit in i bilen vill säga. En bur av stålrör satt liksom i vägen...

Efter att ha vinklat en stel och åldrad kropp i alla möjliga – och omöjliga – vinklar, så ploppar jag ner i det tillfälliga passagerarsätet bredvid föraren Richard Göransson. Problemet är bara att höger ben fortfarande befinner sig utanför bilen.

– Tryck på bara, väser jag till mekanikern som befinner sig utanför.

Det får smärta hur mycket det vill. För nu ska jag NER i den förbaskade stolen. Innan skam går på torra land.

– Åldern börjar ta ut sin rätt, kör jag med. Stel i alla leder utom en, ha-ha. Allt i syfte att avleda uppmärksamhet.

Äntligen är benet inne. På med sexpunktsbältet. Och så hjälmen. Reportern är redo.

Föraren är som redan nämnts Richard Göransson och bilen en BMW (åtminstone till utseendet) tillhörande West-Coast Racing. 420-hästars råstark V6-motor och en sexväxlad låda som sköts med paddlar bakom ratten.

Tummen upp och vi är på väg. Den ena växeln efter den andra hamnar på plats och inom några sekunder tangerar vi dubbel motorvägsfart (nåja, nästan i alla fall).

Redan före den första snabba högerkurvan har jag tappat det mesta av fokus. Någon form av synrubbning följs av den där otäcka känslan som infann sig när balansnerven drabbades av virus för sisådär 17-18 år sedan och hela universum åkte karusell. Typ dyngrak fast värre.

”Skärpning för tusan gubbar”, förklarar en inre röst. Lägg en pizza nu och du är totalt utskämd!

Kroppen lyder faktiskt, men huvudet far hit och dit i kurvorna. Gäller spjärna emot. Förstås. Att jag inte tänkte på det.

Det andra varvet, av stipulerade två, fungerar bättre för min del. Njutbart är kanske inte rätt ordval, men, tja, gränsfall. Vinkar med ett stelt leende på läpparna åt publiken – en handfull murvelkollegor.

Vid ett tillfälle släpper fästet på bakhjulen i en av kurvorna. Blixtsnabb parering av Richard och hans högra armbåge stryker min haka. Det hela tar en halv sekund och sedan är vi på rätt kurs igen. ”Kalla däck” tänker jag. Äh, det är lugnt. Jaha, målgång redan – och nu ska man ut ur bilen också.

Provar baklänges-ålning- medelst-hasning-taktiken. Det funkar.

Mer läsning

Annons