Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: 1-7! - sönderfallet är totalt

Det är möjligt jag upprepar mig själv.

Det kan bli så när man staplar hockeyelände i spalt efter spalt.

Men sönderfallet är närmast totalt hos de regerande svenska mästarna Brynäs IF.

Om det här är en formvässning för slutspelet, då måste det vara för slutspelet 2014. Eller ännu längre fram...ska vi säga 2017. Som bäst.

Annons

1–7 mot Färjestad är siffror som lyser skämshögt i Läkerolens mörker.
1–7 mot Färjestad av alla lag.
1–7 i Läkerol Arena där Brynäs inte vunnit sedan den sista matchen under 2012.
1–7 när det snackas om att det ska börja vända.
1–7 som är den värsta förlusten i Läkerolen sedan 2001 – och då hette arenan faktiskt Gavlerinken, men motståndaren hette fortfarande Färjestad och resultat blev också just 1–7.

Andreas Thuresson kvitterade till 1–1 i slutet av den första perioden, och visst gjorde väl Brynäs en rätt hyfsad insats i så långt. Men det hann bli 1–2 innan den perioden var över. Det hann bli 1–4 innan den andra knappt kom igång.
Jag tycker fortfarande att det såg lovande ut på något sätt i den där AIK-matchen för nån dag sedan, den som b-a-r-a förlorades med 1–2 efter förlängning och Brynäs borde ha vunnit under ordinarie tid.
Men det här.
Jisses.
Jösses.
Hjälp!

Det enda som var säkert, var att det var osäkert från första stund i Brynäsförsvaret. Victor Berglind gjorde sig själv olycklig med ett felpass som gav Färjestad blodsmak i Brynäszonen efter lite mer än åtta minuter och där kom första baklängesmålet.
Victor Berglind fick sedan minus fyra i plus/minus-statistiken. Han behöver inte kritik från någon. Det räcker med de där siffrorna.
Det är dessutom nästan så jag känner ett sting av dåligt samvete när jag ägnar mig åt skärskådning av Brynäs insats...för det fanns något mycket sorgligt över mycket av matchen.
På en tevebild blinkade Tommy Jonssons trötta ögon förbi, när han svarade på frågor i CMore och sa att han var både förbaskad och bedrövad och att ja, jo – det var kanske det värsta han varit med om som tränare.

...men Jonsson gjorde i alla fall inte någon Carina Blank, och stod där och skyllde på busschauffören, materialförvaltaren eller hon som serverar kaffe i restaurangen.

Hastigt och olustigt är AIK nu bara elva poäng och en ospelad match efter Brynäs och den där slutspelsplatsen. Om nu nån orkar tänka på slutspel just nu. Inte sedan den förra lockoutsäsongen 2004–05 har ett mästarlag missat slutspel. Då var det HV71 som kom snett direkt, och blev tia.

Brynäs försvar stod öppet till 1–7. Transferfönstret stod öppet till midnatt.
Brynäs fick nöja sig med att plocka hem Sebastian Wännström, en spelare som kanske stack till NHL alldeles för tidigt och sedan hamnade allt för långt ned i bokstavskombinationerna i farmarligorna. En forward...till.
Det droppade dock in en back. Robin Jacobsson. En spelare med storlek, och oväntat bra vitsord från Luleåtrakten. Men att begära att en spelare som gör sin första säsong i elitserien ska stänga hela egna zonen för mästarlaget Brynäs är väl att begära lite väl mycket.
Det behöver inte en gång till förklaras och berättas att det är försvarsspelet som är Brynäs stora problem, och där allting smittar av sig lika mycket som den märkliga förkylning som jag dragits med hela året.
Backarna räcker inte till, speciellt inte som forwards hamnar i alibispelsekvenser – och inte blir det väl direkt bättre av att målvakter som i går Johan "Honken" Holmqvist rakar in puckarna själv.

Statistik från hockeyhelvetet: Brynäs har på de senaste fem hemmamatcherna fem förluster – och målskillnaden 8–26.
...men på lördag är det bortamatch!
Härligt. Jag längtar redan!

Mer läsning

Annons