Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: 5-0! Fem-noll! FEM-NOLL!

Av rädsla för att lustgasen ska ta slut, måste jag ändå skriva så här så det är gjort:

Segern mot IFK Göteborg var ingenting, om den inte snabbt följs av ytterligare trepoängare. Det är dessa som ger lyft i tabellen. För kolla, GIF är fortfarande på kvalplats – men med kontakt.

Så där, då var det gjort.

Nu! Nu! Nu!

5–0 mot IFK Göteborg. Fem-noll! FEM–NOLL!

Annons

Jag visste inte vad det betydde då, men jag muttrade lite gävleboiskt över att det var svårt att hitta en ledig plats i cykelstället utanför Strömvallen före matchen.
Sedan satte jag mig på läktaren, beredd på allt – det är jag alltid. Tabellen, GIF:s säsong fram till nu, de andra matcherna – här fanns fog för att be Gefle IF:s ordförande Leif Lindstrand förklara om Olsson verkligen är rätt man för det här, och ställa samma fråga till Olsson också.
Men tydligen behöver man bara tänka tanken, så slår solstinget till en av årstidens få sommardagar.
1–0 Daniel Bernhardsson. 2–0 Jakob Orlov. 3–0 Mikael Dahlberg. 4–0 Alexander Faltsetas. 5–0 Alexander Faltsetas. Det är knappt jag tror det fast jag såg det.

Precis som mot Gais i 0–0-matchen, och precis som mot IFK Göteborg i 1–1-matchen förra veckan, öppnade GIF märkligt obesvärat av den tyngande tabellen.
Så långt syntes skillnaden mellan en liten lokal fotbollskris (Gefle IF), och en nationell (IFK Göteborg).
GIF gjorde det enkla, och försökte göra det svåra. IFK Göteborg gjorde egentligen ingenting alls utom längtade hem och hoppades på en tur-trepoängsseger och att bara namnet skulle ge effekt.
Sedan tog dock IFK Göteborg över, och hade några halvchanser – innan GIF gjorde det första av tre mål fyllda av seger-psykologi.
Bernhardssons 1–0 kom med sju minuter kvar av första halvlek, Orlovs 2–0 bara minuter in på den andra – och Dahlbergs 3–0 i 66:e sedan Göteborg faktiskt börjat pressa GIF igen och haft två frilägen.

Till slut blev det en förödande utklassning av IFK Göteborg, detta Real Göteborg som hänger och slänger i samma del av tabellen som GIF. Serievändningen mot IFK Göteborg har gett exakt vad som behövdes – en poäng borta, en trepoängare hemma.
Redan till nästa lördag måste dock Olsson ha hängt undan rekordsiffrorna i nån halvmossig skrubb i Strömvallens underjord, för då kommer Malmö FF hit.
Men trepoängaren är ändå en vägvisare för GIF, som faktiskt nu bara har en enda förlust på de senaste åtta matcherna.
Att vinna mot IFK Göteborg var starkt, att utklassningsvinna och förvandla ynkliga nio gjorda allsvenska mål till i alla fall acceptabla 14 kan bara stärka GIF i fortsättningen som handlar om att kliva upp från kvalplatsen.

En rad spelare gjorde det som de måste göra i GIF, men jag nöjer mig med att plocka fram två F: Faltsetas och Fällman. Nånstans där finns grunden till GIF:s stabilitet och förnyade hopp.

Ibland måste man skriva exakt som folk säger, för det här säger rätt mycket om vad Olsson kände i går: ..."det har varit ett jävla tjat om att vi inte har gjort mål, men nu gjorde vi fem så nu kan vi väl slippa det i alla fall."
Ok.

Det här var tredje gången i år som GIF gjorde första målet i en match. De övriga? 1–0-segern mot Kalmar borta och 2–1-segern mot Örebro SK – de enda segrarna fram till nu. Men det visste vi sen förut. Första målet är viktigt för GIF.

"Tråkiga Gefle, ja vi är tråkiga Gefle" – ibland finns inget roligare än den självironi som GIF-klacken Sky Blues vrålar fram.
Det är möjligt att GIF är tråkigt, och för dåligt för allsvenskan.
Men inte under lördagseftermiddagen i alla fall. Absolut inte då.
Så vem bryr sig.
5–0 mot IFK Göteborg! Fem–noll! FEM–NOLL!

Mer läsning

Annons