Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Det handlar inte om guld längre, det handlar om heder

Problemet var inte att det var femte raka förlusten.

Eller att det var elfte förlusten på de senaste 13 matcherna.

Det var sättet.

Det var uppgivenheten.

Det var skämsfaktorn över avslutningen och det var det upprörda machofjantet om hur Luleå firade sitt sista mål – som om Brynäs inte hade större problem än så.

Annons

I en intervju med sportchefen Michael Sundlöv säger denne det han måste säga, det varje Bagdad Bob måste säga när frågan kommer och laget står i bara suspensoarerna:
”Vi har fullt förtroende för den trupp vi har”.
Men det är inte det rollspelet som jag reagerar på när det hela söndagen ligger en dimma av hockeygråt över den tidigare guldstaden – efter 1–8, ETT-ÅTTA mot Luleå.
Det är ett annat uttalande av Sundlöv:
”Det här är fruktansvärt och helt oacceptabelt. Men kanske en läxa. Vi måste inse att det är allvarligt nu. Vi måste slå våra huvuden ihop och analysera det här.”
Det pekar på det riktigt, just allvarliga, det jag anat några matcher, men som jag förstod när julbelysningen på Stortorget blinkade till för varje mål som Luleå gjorde i den sista perioden och till slut slocknade helt.

Brynäs har verkligen låtit sig invaggas i falsk säkerhet. En bra start på säsongen har följts av en 13 rader lång problemfylld serie av matcher utan att varningsflaggan har hissats
Det är aldrig bra att gripas av panik, och göra allt det man gör i ett sånt krisläge; sparkar tränare, köper spelare, markerar sin egen position genom märkliga beslut.
Det sunda och vinstgivande är att fortsätta jobba.
Jag trodde att Tommy Jonsson och hans ledningen hade gjort det.
Men 1–8 mot Luleå är inte bara den största förlusten för Brynäs på åratal – det var också en fullständig kollaps.
Det var heller ingen tillfällighet att den kom mot Luleå. Inte för att Luleå direkt är känt för att vara Målkalasens okrönta konung, utan för att Luleå har sitt spel i ur och skur och inte ändrar någonting.

Konsekvens slog nu knock på kalabalik.
Brynäs är svagt och skadat på backsidan, och har slitit hårt på unga, oerfarna backar under en längre tid. Det är något som nu slår hårt tillbaka.
Här har man naturligtvis haft en hel del otur med skador på exempelvis nyckelspelare som Simon Bertilsson och Lasse Jonsson, som skulle återkomma på hög nivå i år.
Men det finns också något oansvarigt i att offra unga, lovande spelare i motgångens tidevarv. Det är spännande och intressant att 17-årige norrmannen Mattias Nörstebö får chansen – men han ska inte behöva vara med om sånt här.
Här har Michael Sundlöv och ledningen gått in i en bekvämlighetsfälla, och inte sett det man borde ha sett.
Brynäs behöver egentligen inte någon stjärnback som ska lyfta laget, för såna är snudd på omöjliga att hitta. Brynäs behöver helt enkelt stabila yrkesmän som vet vad som gäller och kan göra ett habilt arbete i ett sarghörn utan att gnälla.
Spelare som gör sitt jobb, avlastar andra, spelar för laget – och framför allt inte gömmer sig bakom gamla meriter.
Det sensationella finns i handleder som Elias Lindholms – längst bak vill jag bara ha en välmurad grund, resten sköter Ryan Gunderson utmärkt.

Raset har börjat. Insatsen mot Luleå var extremt oprofessionell – och för Tommy Jonsson handlar det om den viktigaste veckan i hans tränarskap på elitserienivå.
Guldtiden i våras är förbi.
Nu gäller det att vända den här hysteriska resultatkurvan innan den börjar skrika kvalstreck.
Två hemmamatcher: Linköping på tisdag (det senaste lag Brynäs slog) och Växjö på torsdag (det senaste lag Brynäs slog innan den här skräcksviten av matcher startade).
Det är inte längre guldet som ska erövras.
Brynäs får börja med att försöka vinna tillbaka sin heder.
Den är på vift på isen just nu.
Den här krisen är inget man kan köpa sig fri från, utan bara jobba sig ur. Har det arbetet inte börjat, vilket Sundlöv signalerar med sitt uttalande, så måste det göra det nu.

Tabellen är fortfarande inte någon fruktansvärd läsning – det är uppträdandet på isen som är en galopperande pinsamhet och ett oprofessionellt svek mot det trognaste supportrarna.
En av förra årets bästa böcker var ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.
Brynäs IF är just nu hundraåringen som klev ut på isen och försvann.

Mer läsning

Annons