Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Det här var också nån slags El Clasico

Det var El Clasico på Bernabéustadion i Madrid, så den matchen tog självklart den största av CMores alla kanaler.

AIK–Brynäs hamnade i en sidokanal som hette...Extreme.

Inget kunde ha varit mer passande.

Det var en extrem match i en extrem tid – och slutade med en extremt viktig och imponerade seger.

1–0 mot AIK av ett Brynäs jag inte kände igen – och just det är det bara att hissa slutspelsflaggan för.

Annons

Det går inte att dementera, och det går bara att imponeras. Brynäs har på kort tid slutit leden. Vid sidan om, hanteringen av krisen kring Artikeln visade på en viktig inre styrka i föreningen i veckan, och på isen.
Det fanns också i säsongens viktigaste match, den måste faktiskt kallas så, så mycket hjärta för klubbmärket att det gick rätt genom teverutan.
Det var som att se en slutspelsmatch, till och med en finalmatch.
Det var allt eller inget, och plötsligt var spelare som Jonathan Granström, även Johan Harju – och den imponerande återvändaren Sebastian Wännström som bara trampade och trampade – och en rad andra besatta att föra det lite trötta och sargade mästarlaget till ett nytt slutspel.

Och detta trots att nya skador hade kommit (Elias Lindholm) och gamla skador bestod (ingen comeback för Sebastian Enterfeldt)

Men gamla hjältar blev till nya, när hela Hovet stormade och ville föra AIK till en ny slutspelschans. Redan efter två minuter hade AIK en chans som kunde ha knockat den starkaste, när Björn Melin sköt mot ett tomt mål – men där Johan "Honken" Holmqvist plötsligt fläkte sig mot sin högra stolpe.
Det var den första räddningen.
Det kanske var den viktigaste för den anlade tonen för hela lördagseftermiddagen, och det kom fler – och "Honken" höll alltså nollan.
Det berodde självklart också på att hans uppgift blev tydligare när rollfördelningen i försvarsspelet var aningen omdirigerat. Utespelarna skötte sitt – "Honken" gjorde resten.
Man behöver inte grotta in sig i detaljer i spelsystem, för att förstå att sånt här är nyckeln till trygghet och framgång.

Det uppstod en plötslig öppenhjärtlighet i CMore när en avslappnad Tommy Jonsson berättade om vad som hände efter 1–9-katastrofen i Skellefteå. Den fetsmäll som tvingade ledningen till att acceptera läget, spelarmaterialet och det allmännasönderfallet.
Istället för att köra vidare mot avgrunden, hittade Brynäs tillbaka till ett mer defensivt tänkande – och har under den här veckan plötsligt presterat poänghockey.
En poäng borta mot HV71, en seger mot Modo i torsdag och en ny mot AIK. Sju poäng av nio möjliga.

I onsdags träffade jag tränaren Tommy Jonsson, och diskuterade först Artikeln – men sedan hur olika spelare hanterade det utsatta läget, och vilka som fortsatte spela sitt eget spel opåverkade av det sårade kollektiva självförtroendet.
Jonsson ville inte nämna nån – för att inte utelämna nån. Det är hans ledarstil.
Jag droppade mitt favoritnamn, och där nickade Jonsson instämmande och även med ett glatt leende.
Alla blir egentligen lite till sig över den amerikanska backen som har gjort The Gunderson Style till en landsplåga på svenska elitserieisar.
Självklart var det just Ryan Gunderson som i ett power play, där Brynäs missat chans på chans i matcher i rad, som skickade in 1–0-målet som blev helt matchvinnande.
Hans nionde för säsongen, kompletterat med 27 passningar, vilken är en lysande statistik av evighetsmaskinen som låg på 28 minuters speltid i går.

SM-slutspel.
Smaka på ordet.
Vi vet vad som varit, och behöver inte tjata vidare.
Fakta är att de regerande svenska mästarna nu kvalat in till slutspelet med ett wild card.

Mer läsning

Annons