Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: En lyxkris är också en kris

Nu ska egentligen avgångar krävas, spelare kickas, Pavel Brendl efterlysas – och åtminstone Bäckis ringas in.

För 3–4 efter förlängning mot Färjestad var Brynäs sjätte (!) raka förlust hemma i Läkerolen.

Fast jag såg vad jag såg, kände vad jag kände och skriver vad jag skriver.

Jag tycker Brynäs verkar vara på gång.

Annons

Fast. Förstås. Detta. Måste. Sägas. Först.
Brynäs och Tommy Jonsson lever sin hockeymardröm just nu. Efter 13 spelade omgångar av elitserien låg de regerande mästarna högst upp i tabellen – en utveckling som såg ut att nästan vara för bra, för stabil...för enkel.
Nu, tolv matcher senare har Brynäs rasat i tabellen till sjätte plats – men har ändå bara fyra poäng färre än vid samma tidpunkt förra året. Det som skiljer mest är de 73 mål man hade gjorde då mot de 56 som årets upplaga levererat.
På de här tolv matcherna har Brynäs bara vunnit två (!) – men har i andra sidan tagit poäng i sju.
Men värst är naturligtvis det här med att samtidigt som det byggs en arena för utomhusmatchen, så rivs en hemmastatistik i bitar – det här var alltså den sjätte raka förlusten i Läkerolen. Inte sedan den 11 oktober har Brynäs vunnit i Gävle.
Nu återstår två hemmamatcher i rad nästa vecka, sedan kommer utomhusveckan där av nån märklig anledning Brynäs ska spela hemma två dagar innan jättematchen.

Det här är en lyxkris. Brynäs har haft betydligt värre under 2000-talet, och då pratar jag verkligen om k-r-i-s-e-r.
Men det är samtidigt en förtroendekris, därför att Brynäs har inte bara morskat upp sig i svensk hockey – man har också lagt upp den egna ribban i höjd med de tretton mästarveporna i taket på Läkerolen.
Det är förra säsongens guld som har ändrat förutsättningarna för vad som är en kris och vad som är en kris – och nånstans måste raset ta slut.
Det kunde och borde ha gjort det på Hovet, där Brynäs dominerade mot AIK.
Det kunde ha gjort det i går, för efter förnedrande 0–2 efter åtta minuters spel tog Tommy Jonsson time out – och här hade jag gärna haft en läppläsare i jourposition på redaktionen.
Nånting sa han. Högt. Och ofta.
Något hände i laget. Vilket var på tiden.

Men just där nånstans har ni hela problematiken med Brynäs uppgång och nu fa...nedgång. Den totala avsaknaden av stabilitet. Den som gör att den ena matchen inte är den andra lik. Det som gör att en match kan växla från rena hånattacken på ett mästarlag och framför allt dess supportrrar, till en moralisk resning som måste och ska finnas i Brynäs.
Det saknas backar...jag vet inte riktigt vad jag menar med det här, men: I fjol hade Brynäs ingen backcoach. Nu har man det – men inget backspel i egen zon värdigt ens ett halvhyfsat elitserielag.
Det saknas mål.
Men det är en verklighetsflykt att tro att ett avhopp från ställningstagandet om att inte plocka in spelare från lyxarbetsmarknadskonflikten i NHL (jisses så less jag börjar bli på den, babblet kring den och alla dollarmiljonärer som är så ledsna för att de inte får spela för sin moderklubb) skulle lösa Brynäs situation just nu, bara-så-där.

Det är ett uppvaknade som krävs innan skämsfaktorn når de 15 000 åskådare som Brynäs hoppas locka till utomhusmatchen lördagen den 8 december.
Tommy Jonsson väckte laget efter tio minuter i går, och det var starkt att komma tillbaka från 0–2 och det var starkt att komma tillbaka från 1–3 –men det var inte tillräckligt.
Jonsson måste ha sitt väckelsmöte innan motståndarna har tagit ledningen, och alibispelarna på isen seglat iväg från verkligheten i gamla gulddrömmar.
Det vänder. Men inte med automatik som delar av Brynäs spelartrupp verkar inbilla sig.

Mer läsning

Annons